För några veckor sen försökte jag välja ut ett av mina många favoritstycken ifrån Mega Man-serien. Då föll valet på Flash in the Dark, en låt från Dr. Wily-världarna i Mega Man 9. Idag tänkte jag presentera valet som låg strax under på listan. Det är nämligen också en melodi från Dr. Wilys fort, fast denna gång från Mega Man 3. Anledningen varför jag inte valde ut detta stycke var för att jag anser att Wily Fortress 2 fungerar bäst som en del av en trilogi av stycken snarare än helt på egen hand.

De tre Dr. Wily-melodierna från Mega Man 3 presenterar en tematisk helhet som sakta utvecklas och förvanskas. Upplevelsen är en perfekt orkestrerad upptrappning av händelserna och berättelsen på skärmen.

Wily Fortress 1

Här har vi en i överlag positiv och triumferade låt. Man kan tolka det som att den blå robotgrabben är glad och nöjd över att han äntligen besegrat de åtta robotbossarna och nått nått fram till Dr. Wilys mekaniska håla. Det finns även en viss känsla av dysterhet men den har vid det här stadiet tagit baksätet. Det är i överlag en melodi som säger “Full fart framåt mot Dr. Wily!”.

Wiliy Fortress 2

Här har vi den. Min nummer två. Efter första delen av fortet börjar börjar vindarna vända och stridskrämporna sätta in. Jag kan känna Mega Mans trötthet. Han är skadad av otaliga strider och på gränsen att haverera. Men oavsett vad den galna vetenskapsmannen kastar emot honom kommer han fortsätta. Det finns ett driv i den här låten samtidigt som den är nedslående och melankolisk. Den har en glimt av hopp likt en viss låt från Super Mario Galaxy 2 som jag också älskar av samma skäl. Den blå bombpojken måste framåt, vad som än krävs. Målsnöret är så nära så han kan inte ge upp nu även om det känns tungt.

Wily Fortess 3

Den tredje musikfasen handlar inte så mycket om Mega Mans kamp utan snarare om det som omger honom. Målet närmar sig och därmed har hoten tilltagit och farorna blivit dödligare. Här presenteras vi för musik som är otäck, nervkittlande och rentav olycksbådande.

Wily Guardian Battle

Innan jag avslutar tycker jag det kan vara värt att påpeka att samtliga bossar i Wilys fort delar ett musikstycke som är en tempo-accelererad version av den tredje låten som nästan springer fram. Det gör i synnerhet att musiken inför den sista striden känns länkad till det som kom före. Även om jag personligen tycker det är synd att Dr. Wily själv inte har en helt egen unik melodi tillhör den här kampen en av mina favorit-slutstrider i Mega Man-serien p.g.a. den maffiga bossen.

Jag tycker hursomhelst väldigt mycket om den här trion av låtstycken eftersom de fungerar så bra ihop som en eskalerande totalitet som levererar både en berättelse och känsla som sitter kvar.