Vår speltid är begränsad och det kommer ständigt fler spel än jag har tid att spela. Speciellt om man fastnar i ett onlinespel som slukar flera hundra timmar av ens liv. Därmed är det många andra spel som får stå åt sidan. Och ibland har man fel konsol och får stå vid sidan av och se på när de andra har roligt med det senaste exklusiva spelet. Här är de tio spelserier som jag är mest sugen på att testa, men som det aldrig blivit av att jag har spelat:

10. Starcraft

Att jag har missat Starcraft-serien, trots att den verkar ha genomtänkt och fascinerande spelmekanik och skönt knasig story beror på två saker. För det första har jag under större delen av mitt spelande liv varit en konsolspelare, och bara nyligen börjat att spela på PC. Det andra är att realtidsstrategi är en genre som mina koncentrationssvårigheter inte brukar vara så lycklig på. Den typen av spel där man måste vara väldigt koncentrerad under en längre sammanhängande tidsperiod brukar jag ha svårt att hantera.

 

9. Tom Clancy-spelen (Splinter Cell, Rainbow Six, Ghost Recon)

På plats nio hittar vi inte mindre än tre spelserier på samma gång!  Samtliga spel med Tom Clancys namn på omslaget har gått mig förbi. Egentligen är det underligt då den här typen av spel som förenar action med taktiskt tänkande och som förenar fantasi med verklighet är något som verkligen är up my alley. Överhuvudtaget strategi och förstapersonspel är något jag är väldigt svag för.

Det närmaste jag kommit att spela ett Tom Clancy-spel var när en kompis och jag hyrde det första Splinter Cell på Videoteket i början av 00-talet. Vi tänkte köra det klassiska spela-var-sin-bana-upplägget, men min kompis kom aldrig igenom den första banan. Den gick nämligen ut på man skulle ta sig genom en stad över taken utan att beträda gatorna, men han hamnade nere på gatan hela tiden, så vi skippade Sam Fishers äventyr och spelade något av de två andra spelen som vi hade hyrt istället.

 

8. Deus Ex

Men varför har jag inte spelat något Deus Ex? Jag älskar ju andra seriösa förstapersonspel som Half-Life och Thief och Bioshock och Dishonored och allihopa. Så, eh, ja… Nästa spel!

 

7. Lego-spelen

Alla älskar Lego. Och alla älskar Star Wars och Batman och Lord of the Rings och alla de andra kända världarna som Lego-spelen bygger på. Jag har inte mindre än tolv olika Lego-spel i min ägo och jag har inte spelat något av dem. Här beror det på att spelen helst ska spelas i co-op och jag har inte lyckats få någon av mina kompisar att spela dem med mig. Men jag har långt ifrån gett upp. En dag så!

 

6. Far Cry

Mer Ubisoft. Far Cry-spelen låter på papperet som något som skulle passa mig som handen i handsken. Första person, mycket action, öppna banor, seriösa inslag, fina miljöer. Det som hindrat mig från att börja spela är framför allt att jag inte har vetat var jag ska börja. Vissa håller fram tvåan som ett mästerverk, bland annat en kompis till mig som tycker det är helt fantastiskt. Andra håller fram trean som seriens höjdpunkt. Andra tycker att trean är skräp. Fast Far Cry 4 var med på Edges lista över de hundra bästa spelen någonsin, så det är väl det som jag borde börja med? Och nej, jag har inte spelat något av Crysis-spelen heller.

 

5. God of War

Om man ska vara ärlig är tredjepersonsaction ingen av mina stora intressen i spelvärlden. Jag har bara spelat ett Devil May Cry, inget Bayonetta och inget Darkstalkers heller. Samtidigt älskar jag grekisk (och nordisk) mytologi och att smiska sig igenom hela den grekiska gudavärlden låter väldigt lockande. Det som avgjorde vad gäller de gamla spelen är att Kratos verkade vara en sådan argsint tönt. Men i det senaste God of War verkar han vara riktigt skäggig och cool, så jag planerar att spela det senaste spelet i sommar och kan då pricka av den här spelserien från listan.

 

4. Fallout

Då jag inte spelade på PC försvann de första två spelen från min radar och då jag inte gillade Oblivion försvann trean och fyran likaså. Men efter allt gott jag har hört genom åren, inte minst från mina Elder Scrolls- och Fallout-besatta kompisar, så är det klart att jag är nyfiken. Återigen, seriösa spel i förstaperson borde vara den perfekta upplevelsen för mig.

 

3. Pokémon

Precis som jag hållit mig till konsol framför dator, har jag också alltid hållit mig till konsol framför bärbart. Då jag bara nyligen har börjat att spela bärbart på min Gameboy Advance och min Nintendo Switch är det inte konstigt att den här serien har gått mig förbi. Men vinters släpp i form av Pokémon Sword och Pokémon Shield ser underbart trevliga och färgglada ut, så kanske är det dags att falla dit i fickmonstersamlandets värld strax före jul?

 

2. Call of Duty

Jag har alltid älskat förstapersonsskjutare, men just krigsspel har aldrig varit min grej. Länge var inte onlinespel min grej heller. När Call of Duty 4: Modern Warfare tog världen med storm 2007 var jag upptagen med Halo 3, Bioshock och Half-Life 2. Sedan blev det visserligen krigsspel via Battlefield: Bad Company 1 och 2, men det berodde nog mest på att karaktärerna i de spelen verkade var trevliga och sympatiska.

Call of Duty-veteraner måhända har en massa favoritkaraktärer från serien, men för vi som aldrig spelat ett Call of Duty, kan vi inte nämna en karaktär från serien. Kolla bara in omslagen ovan: samtliga soldater har anonyma ansikten som försvinner i mörkret. Det här verkar verkligen vara den anonyma soldatens spel.

LÄS MER: Vår recension av Call of Duty: Black Ops 4

Men det senaste året har jag helt snöat in på onlinespel till sist, och då Call of Duty: Modern Warfare Remastered är bland månadens Playstation Plus spel, så har jag tänkt mig att jag äntligen ska ta och testa lite Call of Duty till sist!

 

1. Assassin’s Creed

På plats ett måste vi naturligtvis ha en Ubisoft-serie. Och det är Rayman! Eller nej, det är inte Rayman, fast jag har faktiskt inte spelat något Rayman heller. (Vad är det med mig och Ubisoft?) Jag älskar allt vad ninjor, lönnmördare och spioner heter, och jag älskar att klättra på saker, så Assassin’s Creed borde vara en perfekt spelserie för mig. Så, varför har det aldrig blivit något Assassin’s Creed-spel? Förklaringen är att spelserien helt enkelt har dränkt mig med spel.

Jag tänkte spela det första Assassin’s Creed när det kom, men så hann Assassin’s Creed II komma först och så tänkte jag att jag skulle spela det istället, och sedan kom Revelations och Brotherhood och III och IV och sjöslag och en kvinnlig huvudperson och den franska revolutionen och det engelska artonhundratalet, och var ska jag börja egentligen? Och sedan har vi fått rollspel i det antika Egypten och Odyssén och mikrotransaktioner och gud vet vad det blir nästa gång. Jag är väldigt sugen på att testa ett Assassin’s Creed till sist, men att ge sig in i den här spelserien nu känns som att försöka svälja en ocean.

Vilken spelserie har du själv aldrig spelat?