Bayonetta bryter mot reglerna

Jag har vissa regler som jag tycker att spel ska följa. Vissa tycker inte att mellansekvenser hör hemma inom spel överhuvudtaget, utan att allt berättande ska skötas medan man spelar. Jag har dock inget emot att ta en paus då och då. Framför allt om det är ett väldigt intensivt actionspel kan det vara sköt att ta det lugnt för en stund framför en filmsekvens. Men min regel är att spelkaraktären aldrig ska göra något häftigt eller coolt i spelsekvensen som man hellre hade velat göra själv i det spelbara.

Bayonetta bryter mot den regeln å det grövsta. Bayonetta gör hela tiden betydligt mer spektakulära saker i filmsekvenserna än vad hon gör i de spelbara sekvenserna. Hon flyger och far och gör de häftigaste saker och jag får bara titta på. Jag föredrar när filmsekvenser i spel är briefingsessioner där nästa uppdrag gås igenom, eller tillbakablickar till karaktärernas barndom, eller flash-forwards om vilka hemskheter eller belöningar man kommer att möta senare i spelet. Inte att spelkaraktären på egen hand håller på att göra en massa saker som jag hellre själv hade gjort.

En annan regel som spelet bryter emot är att man som spelare alltid ska ha en rimlig chans att överleva. Jag tycker att alla spel, även riktigt svåra spel, åtminstone teoretiskt ska gå att klara på första försöket om man bara är riktigt, riktigt bra. Stentuff trial-and-error, där man bokstavligt talat inte har någon chans att överleva det första försöket är inte min grej. I Bayonetta är många av spelets QTE omöjliga att klara den första gången Man hinner helt enkelt inte ta in informationen om vilken knapp man ska trycka på innan det är för sent och man är död. Fönstret för när man ska trycka in knappen är så litet att inte heller på andra försöket brukar jag klara det. Att prompten för knappen dessutom stannar kvar på skärmen långt efter att chansen att trycka in knappen egentligen är över, gör dessutom att man hela tiden tror att man faktiskt hann med att klara det, bara för att bli snopen när man inser att man är död.

Så först måste man dö en gång för att få veta vilken knapp man ska trycka på, sedan måste man dö en andra gång för att få veta hur snålt fönstret för att trycka på knappen är, och sedan, förhoppningsvis, sätter man allt på tredje försöket. Det är tur att spelets checkpoints är så generösa. Fast att spelet håller koll på hur många gånger man dör på en bana känns lite taskigt när spelet driver med en på det här sättet.

Spelet Bayonetta håller således på med en massa dumheter, men det mest glöms bort och ursäktas av att striderna är så underbara som de är.

Jagar achievements i Forza Horizon 4

Att spela online är väldigt kul, men det kan också vara väldigt tröttande. Något som även kan vara väldigt tröttande är jobbmöten. På måndagen hade jag en jobbintervju och jag kände att det inte var på sin plats med en massa onlinespelande den eftermiddagen.

Så jag valde att jaga achievements i Forza Horizon 4, nämligen de nya achievements som lagts till till spelets storyuppdrag. Även om Forza Horizon 4 framför allt är ett onlinespel, så är det väldigt kul att spela dessa uppdrag, och få testa alla dessa olika bilar. En sak jag älskar är berättarrösten som berättar om den aktuella bilens historia medan man kämpar om sekunder i hög fart ute på vägarna. Det vet jag inte om jag känner igen från något annat spel, att en röst sitter och drar en massa intressant fakta medan man försöker klara uppdragen. Det är också kul att köra taxi och passagerarna sitter och pratar en massa strunt medan man försöker koncentrera sig på att klara uppdraget.

Senare under veckan lyckades jag också ta achievmenten för att vinna alla säsongsmästerskap under våren, så nu har jag bara den för sommaren kvar. Så nu är jag på 1855/2000. Men som du kanske känner till så är driftandet min akilleshäl. Men den här veckan lyckades jag få tre stjärnor på ytterligare sju Drift Zones. Plötsligt så bara lossade allt! Så nu har jag trestjärnat tolv Drift Zones och jag har åtta kvar. Det har tagit en lång tid att komma hit, men nu är jag på väg!

Vidgar mina vyer i Mario Kart 8 Deluxe

Frågan var som följer – hade jag efter tvåhundrafemtio timmar i Forza Horizon 4 blivit något bättre på Mario Kart 8 Deluxe? Svaret är: nja.

Tidigare har jag bara spelat som Splatoon-tjejen och Toadette i Mario Kart 8 Deluxe, men den här veckan tänkte jag testa några nya horisonter. Jag började med att spela som Isabelle. Jag har aldrig spelat något Animal Crossing, men Isabelle är en av de bäst designade karaktärer jag vet. Jag vet att det ska vara en viss skillnad mellan de olika förarna i spelet, men jag märkte ingen särskild skillnad. Jag testade även Rosalina, och sedan till och med kille i form av Bowser! Det var i alla fall ingen karaktär som det gick direkt sämre med. Utan ibland gick det riktigt bra och ibland gick det riktigt dåligt, precis som det brukar vara i Mario Kart.

Hamnar i smeten i Mario Kart 8 Deluxe

Jag är en kung i Mario Kart när vi bara är tre eller fem spelare. Då har jag full koll på fältet och jag vinner ofta. Men när det är tio eller tolv spelare så får jag problem. Då hamnar jag mitt i klungan och alla skjuter på just mig av någon anledning och kör över mig också. Det kan inte handla om otur. Det måste handla om att jag positionerar mig precis dit alla vill sikta. Men var ska jag annars ta vägen? Jag försöker ju bara ta kurvorna så gott som jag kan.

Blir utfryst i Mass Effect 3

Det var tufft att spela Mass Effect 3 online den här veckan. De fem första matcherna fick ett abrupt slut, för varje gång jag anslöt till en match så hoppade alla av, eller så var det bara en minut kvar av matchen och sedan hoppade alla av inför nästa match. Har aldrig upplevt en liknande halvtimme i mitt spelande liv. Det var som att vara mobbad i skolan igen och bli och ignorerad av alla.

LÄS MER: Tio år av Mass Effect

Till sist hittade jag dock en match där alla ville spela med mig, och jag fick åter spela Silver med fyra spelare i laget, det som jag önskade mig förra veckan att det skulle hända igen. När man spelar online i ett sju år gammalt spel så kan man förstås inte alltid vänta sig att man hamnar i bra matcher, i matcher överhuvudtaget, men när det fungerar så är Mass Effect 3 verkligen kul online. Att det är högst fyra spelare i varje match och det bara finns ett spelläge (med fyra olika svårighetsgrader) gör förstås sitt till att fixa spelare till matcherna.

Kärleken spirar i Mass Effect 3

Förra veckan lallade jag mest omkring i Citadellet i story-läget och den här veckan gjorde jag samma sak. Festen som påbörjades förra veckan avslutades nu, och sedan hände det äntligen saker. Kärlekshistorien med Kaidan som jag påbörjade i det första spelet 2008, men som kom av sig i det andra spelet 2010, fick den här veckan äntligen luft under vingarna igen! Att äntligen få gosa med min hubby igen efter alla dessa år känns förstås väldigt skönt. Nu hoppas vi bara att vi lyckas rädda världsrymden också, så att inte förhållandet går under igen precis när det kommit igång igen.

Blir dunkad i nyllet i NBA Jam: On Fire Edition

Helgens co-op spelande mynnande ut i en lång diskussion där vi försökte hjälpa varandra att minnas vilket det första spelet var som vi klarade. För min del spekulerade jag kring Mean Streets, Batman The Movie eller (det härligt namngivna) Game Over II till Atari ST, men det även ha varit något av Sierras äventyrsspel, i så fall något av King’s Quest-spelen förmodligen. Men vi hann med lite spelande också, och den här helgen föll valet på NBA Jam: On Fire Edition till Xbox 360. Det är faktiskt första gången som vi spelar på Xbox 360 sedan vi började med att co-op-spela på lördagarna i januari förra året. Tidigare har vi bara spelat på Playstation 4.

Efter lite strul med en ovillig fjärrkontroll som inte ville veta av mina batterier så var vi igång. NBA Jam är ett galet spel, men inte alls så galet och överdrivet som jag trodde att det skulle vara. Det är mer arkadbasket än partybasket, om du förstår skillnaden. Man har destillerat basket till dess grundläggande element, snarare än att lägga till en massa gimmickartade inslag. Visst är det överdrivet, men det är ett spel som bygger på skicklighet och samarbete och inte tur. Med två spelare mot två och inte särskilt många knappar att hålla redo, så är det definitivt ett spel för oss som inte är stora basketfans men som älskar att dunka så att eldflammorna sprutar.

MER ARKADBASKET: Läs vår recension av NBA 2K Playgrounds 2

Grafiken är lite läskig i början, med sina stora, realistiska och stela ansikten på arkadfigurerna, och cheerleader-tjejerna som ser helt crazy ut i bakgrunden, men sedan vänjer man sig vid det.

Jag kör på mitt mantra att det är svårt att säga något säkert om ett spel efter bara en eftermiddag med det, en eftermiddag som dessutom till stor del gick åt till att diskutera gamla spelminnen, men NBA Jam var riktigt kul att spela. Fast att mitt lag förlorade varenda match. Så kanske bygger inte spelet på skicklighet trots allt? Och vilket var då det första spelet som jag någonsin klarade? Det får vi återkomma till i en annan text…

Veckans köp

Den här veckan fick jag äntligen tag i Naruto-mangans volymer 1-26 på svenska. Jag har sedan tidigare volym 26-38, som jag köpte på en annan second hand-butik för ett par år sedan. Så nu har jag samtliga volymer som finns utgivna på svenska. Men det här är ju en spelblogg, och jag är ständigt ute efter mer manga och anime, så vad har det här med spel att göra? Jo. 2008 började jag spela de då rätt så hajpade spelet Naruto: Rise of a Ninja till Xbox 360. Även om jag vid denna tid inte gillade Öppna Världar, så uppskattade jag spelet riktigt mycket. Jag hade dock aldrig läst något av mangan eller sett något avsnitt av animén, så jag kände att det var bäst att ta en paus från spelet och läsa mangan eller se animén först. En paus som alltså varat i över tio år, för förutom det där med att jag hittade volym 26-38 på loppis ett antal år senare, så hände inte mycket i fallet.

Men nu har jag alltså tänkt mig att jag först ska läsa mangan och sedan faktiskt spela klart Naruto: Rise of a Ninja. (Eller jag får väl börja om från början antar jag.) Samt dess uppföljare Naruto: The Broken Bond.

Nästa vecka

Mitt mål just nu är att klara Bayonetta och Mass Effect 3 så att jag kan recensera dem och börja spela två nya spel. De spel som jag är mest sugen på  att börja med just nu är Call of Duty: Modern Warefare Remastered, The Last of Us, Grand Theft Auto V, Celeste, Hollow Knight och Detroit: Become Human (som jag köpte när det äntligen var på rea igen på Playstation Store den här veckan). Men samtidigt tänkte jag att jag ska överraska mig själv åtminstone en dag i veckan när jag spelar något som jag inte har planerat. Vad det blir får vi se!