Cloud Gardens är ett gulligt litet indiespel som kommer att ifrågasätta vad ett spel egentligen är. Jag blev i alla fall överraskad när jag startade upp det, och har nu i efterhand svårt att faktiskt kalla det för ett spel. Tillåt mig förklara genom att börja från början helt enkelt.

När jag startar upp Cloud Gardens möts jag av ett lugn. Färgerna, grafiken och bakgrundsmusiken säger åt mig att slappna av och lämna min vardagsstress bakom mig för några minuter. Här kände jag mig redan förvirrad, för när var det sist jag startade upp ett spel som inte på någon nivå stressar mig? Till och med Animal Crossing med sitt familjevänliga och gulliga stil innehåller en lånehaj som konstant påminner mig om hur många bells jag är skyldig. 

Men Cloud Gardens har inga lånehajar, inga stressade medspelare, inga motståndare som dödar dig direkt när du kommer runt hörnet eller svårslagna bossar. Istället ger det dig möjligheten att måla en bild med växter och skrot. Du får ett litet frö som du sår på den lilla spelplanen framför dig. När du ställer skrot i närheten växer plantan, och ger dig så småningom mer frön att sätta ut. Med ett simpelt mål: att täcka spelplanen med växter.

Jag kände direkt att jag inte hade fått tillräckligt med information, varför beter sig växterna som de gör? Hur mycket skrot krävs det för att få ut ett frö? Varför gör jag ens det här? Jag får ju inga poäng eller något annat som visar på min framgång? Vad meningslöst. Men några banor in klickar det äntligen till i huvudet på mig, som att någon slutligen fann lampknappen: släpp det. Släpp alla varför och bara var där och då. Det här är inte ett spel gjort för att ge dig prestige, utan snarare raka motsatsen. Det är en motpol till alla tävlingsinriktade spel och ger dig en möjlighet att andas lite. Cloud Gardens är lite av en digital zen-trädgård. Det är bara du, växter och lite skrot ackompanjerat av bakgrundsmusik som lika gärna hade kunnat spelas i högtalarna på ett spa.

Men det är just avsaknaden av all form av prestige som gör att jag har svårt att kalla det här för ett spel. Då tycker jag att skaparna beskriver det väldigt bra i beskrivningen på Steam:

“Cloud Gardens is an experimental project, somewhere on the line between a game and an interactive toy.”

Det går inte att uppskatta Cloud Gardens med tankesättet att det är ett spel, det är mer en rekreationell leksak att njuta av på samma sätt som en målarbok eller en stor kopp varm choklad (med grädde ovanpå). Ingenting som går att sträckspela en hel kväll, utan mer gjort för en halvtimme efter jobbet när du behöver få ner stressnivån.

Just nu är Cloud Gardens i Early Access, alltså att spelet inte officiellt släppts än, men jag kan ändå rekommendera dig att skaffa det om du kanske har lite svårt att hitta ditt inre lugn. Jag skall dock vara ärlig och säga att jag hade lite svårt att göra just det, att hitta lugnet när jag spelade, för att en dator är för mig så kopplad till mer status, stolthet och kanske stressiga moment. Så för mig fungerar matlagning och virkning bättre, men för just dig kanske det här är vad som saknas för att uppnå en bättre balans i livet och för att hitta ett inre lugn. Även om det inte riktigt var min grej är jag ändå glad att det finns sådana här spel ute på marknaden, för det öppnar upp för nya typer av spel eller interaktiva upplevelser. Så pröva! Men släpp viljan att spela bra, bara spela.