Om du undrar varför jag knappt spelar några Ubisoft-spel är en stor del av förklaringen Prince of Persia från 2008. På det hela taget var det ett väldigt trevligt spel, med lagom utmaning, cel-shadad grafik och bra interaktion mellan de båda huvudpersonerna. Mot slutet av spelet fick jag dessutom två av spelets svåraste achievements helt gratis, utan att jag gjort mig förtjänt av dem. Sådant tackar man aldrig nej till. För att vara ett lättsamt action- och plattformsspel minns jag storyn som riktigt medryckande.

Jag ska förstås inte avslöja hur spelet slutar här, men man kan säga att slutet var aningen kontroversiellt. Eller åtminstone skapat för att vara kontroversiellt. Det finns en anledning till det. Efter spelets slut kommer det nämligen upp en skylt som säger ”Trodde du att det var slutet? Ha! Vill du veta det riktiga slutet måste du köpa det som DLC. Kostar bara 90 kronor!”

Tänk på att det här var 2008-2009 och DLC var något helt nytt på den tiden. Man funderade fortfarande på hur man skulle använda DLC och man testade var spelarnas gränser gick. Skulle de acceptera ett sådant här tilltag? Det skulle de inte.

Det som gör det hela ännu roligare är att DLC:et inte ens finns att köpa till PC-versionen. Så spelar man spelet på PC har man ingen möjlighet att få veta hur spelet slutar! Personligen köpte jag för ett par år sedan spelet till Xbox 360 för tio kronor på loppis. (Första gången jag spelade det 2009 lånade jag det av en kompis.) Men vill jag veta hur spelet egentligen slutar, och det vill jag ju, måste jag alltså hosta upp 90 kronor till, för det är fortfarande priset för spelets epilog i Xbox-butiken. Det tänker jag inte göra. Någonstans måste man dra gränsen för vilka dumheter man ställer upp på.

Jag undrar hur mycket pengar Ubisoft tjänade på den här manövern. De förlorade mig som spelare i alla fall.