Det finns spel som inte riktigt lyckas spänna musklerna sett till sina individuella delar men som likväl kan visa sig vara något intressant och bra när de olika elementen tillåts samspela med varandra. Det senaste projektet från skaparna bakom Yakuza-serien är något av ett sidospår sett till sitt närmsta släktträd och faller dessutom väl in i kategorin jag beskriver ovan. I Judgement styr du den vanhedrade advokaten och numera privatdetektiven Takayuki Yagami och tillsammans kommer ni utforska och utreda det allra mesta och lite till inom Tokyos kriminella undervärld. Och medan varken spelets dialoger, strider eller uppdragsstruktur är något som vänder världen upp och ner lyckas ändå Judgments omringande värld och handling ge mig tillräckligt med kontext för en fullgod spelupplevelse.

LÄS FLER RECENSIONER: My Time at Portia

Jag kan väl börja med att erkänna att Yakuza-spelen aldrig riktigt varit min grej. Inte eftersom jag ogillar serien, men på grund av att jag inte riktigt tagit mig tid för att fastna i spelen. Jag kommer alltså inte kunna avgöra hur Judgment mäter sig med tidigare titlar från Ryu Ga Gotoku Studio. Däremot anser jag mig tillräckligt kvalificerad för att berätta om detta är något att rekommendera för nykomlingar, vilket det är. Spelet präglas av sin japanska charm och gör flera referenser till olika Yakuza-bekantingar, men är likväl så pass lättillgängligt och avskilt att i princip vem som helst kan hoppa in och förstå vad som händer.

Judgment är under många stunder ett väldigt vackert spel.

Judgment utspelar sig som om det vore en japansk polisserie på Netflix. Detta är tydligt från spelets introsekvens som är uppbyggd av filmiska uppvisningar av spelets rollfördelning och ackompanjeras av ett magnifikt stycke musik av det japanska rockbandet Alexandros.  Om inte detta var tillräckligt är även spelets handling uppbyggt i episoder som alltid inleds med en kort summering av vad som hänt tidigare i berättelsen. Upplägget påminner verkligen om en spännande TV-serie och det passar Judgment alldeles utmärkt.

Den överliggande spel-loopen i Judgment består av dialoger, kampsportinspirerade strider och olika former av klassiskt polisarbete. Tyvärr är det egentligen ingen av dessa delar som verkligen imponerar. Medan striderna är måttligt intressanta och tillåter kreativt användande av bland annat cyklar, trafikkoner och konstgjorda kor för att neutralisera fienden gör den övergripande klumpigheten sitt för att dra ner upplevelsen. Dialogerna är ofta intressanta att följa men något stela att lyssna på. Jag bör nämna att jag spenderade majoriteten av tiden med det engelska ljudspåret. När det dessutom är upp till dig att presentera bevis eller välja rätt dialogval i en utredning känns det mer som en interaktiv version av en förutbestämd scen än en faktisk utmaning. Rätt alternativ är nästan alltid självklart och skulle du välja fel är det fritt fram att försöka igen. Det övriga polisarbetet, som bland annat utgörs av att utforska brottsplatser eller följa efter misstänkta utan att bli sedd, känns sällan roligt eller intressant att genomföra. Däremot leder det ofta till en intressant utveckling i spelets handling. Spelet lutar alltså lite för mycket åt ena hållet på balansgången mellan spelande och berättande.

FLER RECENSIONER: Crash Team Racing: Nitro-Fueled

Medan de olika delarna av spelandet inte alltid lyckas leverera en fängslande spelupplevelse binds istället de olika fragmenten samman av en intressant berättelse om seriemördare, Yakuza-mysterier och moraliska dilemman i advokatarbetet. Precis som i TV-seriernas värld känns handlingen i Judgment alltid spännande. Så fort min uppmärksam börjar avta och jag lutar mig sakta tillbaka mot soffkuddarna inträffar en ny utveckling i fallet. Precis när en längre scen i rättegångssalen börjar avta rent spänningsmässigt börjar mitt vittne dra tillbaka sina uttalanden eftersom motståndet tydligen kidnappat hans syster. Då är det upp till mig att springa några kvarter bort för att frita henne innan vi kan fortsätta. Det är sådana exempel som ger spelets huvudsakliga handling ett ordentligt lyft och gör att jag ofta vill fortsätta spela. Men det betyder inte att jag inte får några anledningar till att ibland avvika från huvudspåret.

Utredningens utförande är sällan särskilt intressant.

En privatdetektiv måste äta, därför är det inget konstigt att spelets protagonist roffar åt sig alla åtaganden som erbjuds. Allt mellan makar som misstänks för otrohet, försvunna jackor och hyresvärdar som drömmer om en egen restaurang är på tapeten. Om inte det lockar bjuder även staden på diverse spel, såväl fysiska som virtuella, och slumpmässiga attacker från olika skurkar på gatan. Den mest intressanta formen av sidoaktiviteter är ändock de så kallade vänskapsuppdragen. De allra flesta butiksägare och restaurangchefer har möjligheten att bli din vän genom ett enklare uppdrag, ofta räcker en kort konversation för att börja fylla på vänskapsmätaren. Skulle du sedan bli attackerad utanför en väns butik kan du räkna med lite användbar och ofta väldigt kreativ assistans. Jag hade till exempel aldrig haft möjligheten att trycka ner ett brinnande grillspett i min fiendes hals utan detta roande system.

Berättelserna och världen är vad som bär Judgment framåt. Ett minnesvärt sidouppdrag bad mig utreda vem på advokatbyrån som ätit upp en dyr tårta som stått i kylskåpet under natten. Det hade varit ett väldigt kreativt och roande uppdrag om inte metoderna jag använde i spelandet känts så halvfärdiga. Det är en metafor som kan tillämpas på mycket av innehållet. Tillvägagångssätten jag använder för att interagera med världen är inte lika fängslande som berättelserna som finns där.

LYSSNA PÅ VÅRA PODDAR: Den stora E3-podden 2019 – del 01

Sammanfattningsvis är Judgment en intressant historia om brottslighet och rättvisa som tyvärr hålls tillbaka av bristande delar i spelandet. Det är en bra inkörsport för de, som jag, som länge varit intresserad av Yakuza-spelen men aldrig riktigt tagit tag i det. Samtidigt kommer det säkerligen vara ett intressant sidospår för de som är mer inbitna i serien. Är du på jakt efter en fängslande och något tokig polishistoria är du välkommen in, förutsatt att du kan förbise några ordentliga skavanker i utförandet.