Ett slag för omslag är en ny artikelserie här på playerone.se där vi belyser och talar om omslagen som pryder våra kära spel. Det kan vara allt från gammalt och fult till nytt och snyggt. Vi ämnar att skina ljus på både det bästa, det sämsta och det som är mitt emellan. Det är också såklart högst subjektivt vad olika medlemmar på redaktionen tycker så vi välkomnar diskussion vad ni själva anser om de omslag vi lyfter fram i detta nya inslag på hemsidan.

Fe fångade min uppmärksamhet just genom omslagets väldigt konstnärliga anda. Spelet handlar om en liten svart rävliknande varelse som helt enkelt försöker hitta sin plats i världen och sina gelikar. Jag kan erkänna att jag fällde en och annan tår under genomspelandet och relaterade alltför mycket till den lilla räven. Men även om spelet har en slående visuell design, hur står sig omslaget?

Hur väl förmedlar omslaget innehållet i spelet?

Spelets omslag är likt spelet designat utifrån starka färger och starka kontraster. Den lila färgskalan som används för miljöerna i bilden bidrar till en känsla av mystik och lugn, vilket är nånting som spelet i sig även förmedlar. Det hela framstår harmoniskt även i de mest hektiska stunderna. Denna effekt vill jag säga är pågrund av hur dom arbetar med ljuset. I spelet är allting som solen faller på i färg, allting annat är i svarta nyanser. Genom att utnyttja den svarta färgen som stark kontrast på allting annat så skapas en mystisk miljö som ändå känns vänlig. Den känslan ger även omslaget. Användandet av den färgstarka miljön som visas i bakgrunden i kontrast till förgrunden som har svarta och väldigt mörka nyanser ger en känsla av längtande. Den lilla huvudkaraktären som sitter på trädtoppen, även den i svart, och ser ut över det färgglada landskapet. Just för att även karaktären porträtteras i svart så känns det som att den inte riktigt hör hemma i det färgglada vilket belyser den känsla av att inte höra hemma som finns i spelet. Omslaget, för mig som har spelat spelet, berättar mycket om vad som komma skall. Däremot ger den inte mycket insikt i vad spelet egentligen handlar om för den som inte spelat det än. Jag anser dock att det är ett väldigt tilltalande omslag som lockar tittaren. Det är iögonfallande just pågrund av hur skarpt färgerna spelar mot de svarta nyanserna.

Vad gillar du mest med omslaget?

Det som slår mig starkast med detta omslag är just kontrasterna, det svarta som gör att de lila nyanserna bryter ut så himla starkt. Valet av de kalla lila färgerna långt i fjärran ger en drömsk bild som jag tycker är så otroligt behaglig att se på. Användandet av natur i så onaturliga nyanser gör att det blir ännu mera likt en dröm eller en illusion. Det som alltid fångar mig allra först när jag ser på det här omslaget är himlen, den är så harmonisk. De ljusa kvällsmolnen som drar in över den fulla månen med eleganta ljusstrimmor som slår ut är nånting som träffar mig väldigt nära hjärtat.

Vad gillar du minst med omslaget?

Trots att jag älskar det här omslaget ur ett rent artistiskt perspektiv är det jag gillar minst just hur artistiskt det är. Även om det förmedlar spelets vackra visuella intryck så talar det inte särskilt mycket för om det är ett spel eller inte. Det ser väldigt mycket mer ut som just ett konstverk.

Den andra saken jag ogillar med omslaget är texten. Texten framstår för mig som avig och inte helt i linje med varken spelets eller omslagets estetik. Den är mycket mer fyrkantig och kantig än resten, som är en mjukare bild, trots att det är tydliga linjer och liknande.

Sammanfattningsvis är omslaget väldigt vackert även om det inte skriker spelomslag. Stilen på konstverket drar mina tankar till minimalistiska tolkningar av affisher och liknande. Detta på grund av bristen på detaljer och fokuset på helheten i verket. I min värld är det ett praktexempel på en pärla ur indiescenen.