Välkommen till den femte delen av En fightingnovis dagbok. Den stora frågan är – kan en riktig usel fightingspelare efter en sommar av fightingspelande åtminstone bli en halvbra spelare som inte gör bort sig online? I den femte delen hårdtestar vi de nya kontrollinställningarna, ser om Samus kan besegra sin mörka sida och försöker överleva som Menat.

Dag 15 – Link joins the battle!

”Var är jag?” och ”Vad var det som hände?” är med god marginal de två vanligaste meningarna under dagens inspelning av Super Smash Bros Ultimate. Min plan var egentligen att jag skulle spela in imorgon, det vill säga under tisdagen, men mannen från bostadsbolaget ringde och berättade att han skulle komma över under morgondagen och kolla på vattenskadan, men han visste inte när på dagen han skulle komma. Så jag fick i all hast lägga om schemat och spela in idag under måndagen istället.

Då jag varken är beredd på att spela in eller hade tränat särskilt mycket med Link så blir det lite bökigt att spela, men som tur var är Link väldigt vänlig för en nybörjare. Hans bumerang är enkel att använda och hans snurrattack är lätt att förstå sig på. Tyvärr måste man först hoppa och sedan använda attacken om man vill använda den i luften, till skillnad från många andra kämpar som automatiskt hoppar upp i luften när man använder deras upp-specialattack. Hans bomber var inte heller så lätta att använda då de först måste kastas och sedan detoneras, precis som i Breath of the Wild.

Jag börjar dock allt mer förstå hur Super Smash Bros Ultimate ska spelas. Det är ett speciellt flöde mellan att röra sig och att attackera, som det gäller att finna rytmen i. Min tajming har inte varit den bästa, och förmodligen så använder jag fel attacker vid fel tillfällen. Så det finns mycket att förbättra och jobba på. Men känns som jag är på rätt väg. Jag har väldigt svårt att få till något kast dock. Varenda gång jag försöker mig på ett kast så blev jag sparkad av banan, så där har vi vapen som helt saknas i min arsenal. Men hur lär man sig att kasta på bästa sätt?

Mina nya kontrollinställningar:

Som jag nämnde redan i den förra delen så har jag ändrat mina kontrollinställningar och måndagen blev den första dagen som jag spelade med dem. Så här ser min kontroller ut just nu:

Jag har alltså flyttat bort hoppknapparna från de fyra huvudknapparna och de har jag istället på de båda vänstra axelknapparna. På de fyra huvudknapparna har jag numera bara attacker. Anledningen är att jag ofta tryckte fel på attack och hopp, så jag hoppade när jag ville attackera och attackerade när jag vill hoppa. Dessutom blir det enklare att göra short-hop attacker med det här upplägget.

Jag följde också rådet att byta ut smash-attackerna mot tilt-attacker på den högra spaken, då jag använder tilt-attackerna oftare och dessutom är de krångliga att få till i default-uppställningen. I början var det förstås ovant med alla nya knappar, men jag tycker redan att det redan har gett resultat. Problemet att jag hoppar när jag ska attackera och attackerar när jag ska hoppa är i alla fall avstyrt.

Dag 16 – Samus mot Dark Samus

Ingen inspelning idag alltså. I väntan på att de ska komma och titta på vattenskadan, så spelar jag med Samus. Precis som Link är hon härligt nybörjarvänlig. Hennes neråt-specialattack är förstås att rulla ihop sig och lägga bomber. Och hennes uppåt-specialattack är att snurrattackera rakt upp i luften. Hennes sido-specialattack är att skjuta missiler. Hennes stillastående specialattack är att ladda upp sin stråle och sedan skjuta iväg ett superskott, vilket är väldigt kul om de andra spelarna är upptagna med varandra och man kan grilla någon av dem ordentligt.

Det är ingen hemlighet att jag är mycket bättre i fyramannamatcher än en-mot-en. När jag går online idag hamnar jag tillsammans med en annan spelare som också spelar som Samus. Det blir rejält förvirrande när vi båda ser exakt likadana ut, och min vana trogen har jag svårt att hänga med i vem som är jag och vem som är fienden. Så inför nästa match så byter jag istället till Dark Samus, så att vi ska se skillnad från varandra. Dark Samus skiljer sig på några små punkter från Samus, men i stort sätt är det samma karaktär med samma attacker.

LÄS ÄVEN: En fightingnovis dagbok – Mina drömmars fighter?

Samus-spelaren sparkar dock stjärten på mig ordentligt, och jag har inte en chans. Men när vi blir fyra spelare i arenan går det betydligt bättre för mig. Jag blir tvåa flera gånger i rad. Men varenda gång får jag möta Samus-spelaren i finalen och då går det inte alls något bra för mig. Min styrka i det här spelet är tveklöst att gömma sig i allt kaoset när vi är fyra spelare, få in en träff, dra iväg i säkerhet, gömma mig i kaoset, få in en träff, sticka min väg, och så vidare.

När jag spelar en-mot-en har jag ingenstans att gömma mig och varje gång det bara blir jag och Samus-spelaren kvar så blir jag mest bara jonglerad i luften, som om min motståndare lekte med en volleyboll. Det är sällan jag ens träffar marken innan allt är över. Jag försöker att dasha i luften och att rulla ihop mig till en boll och att snurrattackera iväg mig, men Samus-spelaren är med på allt jag försöker mig på. Nåväl, jag kan ju alltid trösta mig med att Samus vann varenda online-match den här dagen i alla fall…

Dagens upptäckt:

Dagens stora upptäckt var tveklöst att det fanns en butik i Super Smash Bros Ultimate. Ja, eh, jo… Jag har faktiskt inte upptäckt det förut. Eller jag har sett ett det funnits en ”Store” i huvudmenyn, men jag har alltid trott att det är där man köper DLC-karaktärerna. Jag trodde bara det var i de fem butikerna i kampanjen där man kunde köpa saker in-game, men så var det inte alls. I de fem butikerna i kampanjen köper man saker med saker med Spirit Points, men i butiken ute i menyerna så köper saker med guldmynt. Under de fyrtio timmar jag spenderat med spelet visade sig att jag hade samlat ihop femtiofemtusen guldmynt och då de flesta sakerna i butiken kostade kring trehundra till femhundra guldmynt så hade jag en hel del shopping jag kunde göra.

De bästa fynden var att jag äntligen kunde köpa de föremål som man behöver för att bemästra Spirit Board, läget där man kan vinna nya spirits. Jag har alltid undrat hur man får nya hjälpföremål dit, och nu har jag äntligen fått förklaringen. Vad mer innehåller spelet för ”hemligheter” som jag inte känner till?

Dagens Spirit:

Idag lyckades jag äntligen låsa upp Sakura som Spirit i Super Smash Bros Ultimate. Hon hade rätt hyfsade stats som sig bör.

Massor av pengar i Dragon Ball FighterZ

Om jag blev överrumplad av alla guldmynt jag hade att shoppa för i Super Smash Brothers Ulimate var det ingen mot vad som hände i Dragon Ball FighterZ. När jag surfar runt på Steam-rean får jag av en händelse se att det varit någon slags matchmaking-strul under det senaste online-eventet i Dragon Ball FighterZ, och alla spelare som loggar in i spelet före den 24:e juli ska få 60 000 silvermynt som kompensation. Med tanke på att jag bara har 1800 silvermynt i spelet för närvarande, så lät det som ljuv musik.

En Hoipoi-kapsel (spelets interna loot-lådor) kostar nämligen 1000 silvermynt, och jag har desperat försökt få tag i mera silvermynt, för att kunna låsa upp en C18-avatar till spelets lobby. Men varje gång jag samlat ihop till 1000 silvermynt så har jag alltid dragit något annat i spelets lotteri. Men 60 000 silvermynt betyder 60 chanser att dra en C18-avatar, så det måste väl ändå lyckas?!

När jag för första gången ansluter till spelet onlinelobby (Jag har bara spelat online i spelet under betan i januari förra året), så kommer den stora överraskningen: plötsligt har jag 300 000 silvermynt på kontot! Var alla andra silvermynten kommer ifrån har jag ingen aning om, men jag tar gärna emot dem!

Jag köper raskt tio kapslar på ett bräde, men ingen C18-avatar. Tiotusen silvermynt till – nej. Ytterligare tio kapslar. Ja, nu var hon där! Visserligen fick jag en lite underlig färg på hennes kläder, men nu har jag äntligen min C18-avatar som jag kan springa runt i spelets lobby med!

Det kommer att bli Dragon Ball FighterZ på riktigt senare i sommar, men jag är glad att till dess så har jag min äntligen C18-avatar och dessutom har jag 270 000 silvermynt att shoppa för!

Dags för NCR 2019

Nu har jag tittat klart på Final Round 2019. Det var verkligen kul att se en proffsturning igen. Speciellt som jag förstod mer än tidigare av vad som faktiskt händer under matcherna. Flera av mina favoritspelare var också med, vilket var kul. Jag hejar egentligen på alla som spelar med kvinnliga karaktärer, men jag har ett par andra favoritspelare också. Skön personlighet  plus kvinnlig karaktär är förstås det bästa, som hos Punk.

Efter Final Round går jag vidare till årets andra tävling i Capcom Pro Tour: NCR 2019. Vi är fortfarande i slutet av mars, så det är en bit kvar till nutid. Vi får se om jag hinner se alla Capcom Pro Tour-turneringar innan det är dags för EVO – det inofficiella VM:et i fightingspel – i början av augusti. Jag tror inte det, men det är värt ett försök. I vanliga fall tittar jag bara på Street Fighter, men under EVO ska jag försöka se Dragon Ball FighterZ, Super Smash Bros Ultimate, Tekken 7, med flera, också.

Dag 17 – Menat är en överlevare

En gång hade jag ett jobb där det hörde till mina arbetsuppgifter att vara med på ett jobbmöte varje vecka, trots att det var sällan något som vi diskuterade som hade med mina uppgifter att göra. Så jag kunde sitta och jäsa och ta det lugnt i två timmar varje tisdag. Så är det inte min situation nu för tiden.

Idag är jag riktigt trött efter dagens jobbmöte när jag kommer hem, och det blir inte så mycket Street Fighter som jag hade velat. Men jag ger mig på att göra det jag planerade att jag skulle göra förra gången: klara Survival-läget på ”Normal” med Menat. Det gäller att vinna en rond mot trettio motståndare i rad, utan att förlora en enda rond, för då är det över. Visserligen är inte motståndet något att prata om, men risken att man ställer till det i någon av ronderna är förstås stor.

Inledningen är helt galen för jag får möta de fem motståndare jag brukar ha svårast med – G, Necalli, Ken, Akuma och Zangief – på rad i de fem första matcherna. (Bara M. Bison saknas.) Men egentligen är detta bara positivt, då de första matcherna i serien förstås är de enklaste. Av de trettio matcherna är det bara mot Laura jag får problem. Där får jag dock massor av problem, och jag är bara en enda liten träff från att förlora, när jag lyckas ordna segern i matchen med en djärv motattack. I alla andra matcher är jag dock överlägsen. Ingen av datamotståndarna har något svar på Menats hårda slag, som knockar dem en efter en.

Efter att mitt trötta jag blivit lite på dåligt humör av att Steams ”prestationer” är så diskreta – varför kommer det inte något riktigt pling? – så ger jag mig på att spela några matcher mot datorn på svårighetsgrad ”5”. Nu ger datorn min Menat faktiskt lite motstånd, och framför allt Chun-Li vinner tre matcher i rad mot mig. De verkar som om jag är för defensiv, för när jag tappar humöret och spammar attacker mot henne i den fjärde matchen, så har Chun-Li ingen chans och jag vinner i två snabba ronder. Kanske borde jag attackera mer än jag gör? Men det är verkligen dags att lära sig lite combos, så att jag kan länka de snabbare attackerna in i de kraftfullare attackerna. Det skulle göra underverk för min offensiv.

Tittar på dag 14-videon

Idag klipper jag den roliga videon från dag 14 och tittar igenom den. Jag är glad över att mina matcher allt mer börjar att likna riktiga matcher, även om det är uppenbart hur klumpig och långsam jag är. En höjdpunkt är hur distraherad jag blir under Menat-matcherna, när jag mest bara kollar vad motståndaren gör och knappt bryr mig om att spela själv. Det kommer nog aldrig att hända igen.

Lika kul är det att se den näst sista matchen, när jag för första gången spelar riktigt bra. Visserligen är min motståndare en stor nybörjare som har noll koll, men jag gör ju det jag ska göra i den situationen. Mer plågsam är dock den sista matchen. Det märks hur nervös jag är inför min chans att vinna två matcher i rad och jag spelar verkligen helt bedrövligt. Jag vill verkligen ha en vinst till, för att gottgöra för att jag misslyckades med att spela in när jag vann två matcher i rad förra gången, och precis allt jag gör är krampaktigt och klingar falskt. Men jag lyckas fumla mig till en vinst trots allt. Vad är det som utmärker en segrare? Jo, det är att man hittar ett sätt att vinna även när man spelar riktigt dåligt.

I nästa avsnitt:

I nästa avsnitt kommer det att bli mera Samus och mera Menat. Dessutom får jag ett par goda råd som kommer att förändra allt…