Ett slag för omslag är en artikelserie här på playerone.se där vi belyser och talar om omslagen som pryder våra kära spel. Det kan vara allt från gammalt och fult till nytt och snyggt. Vi ämnar att skina ljus på både det bästa, det sämsta och det som är mitt emellan. Det är också såklart högst subjektivt vad olika medlemmar på redaktionen tycker så vi välkomnar diskussion vad ni själva anser om de omslag vi lyfter fram i detta inslag på hemsidan.

My Time At Portia kanske ser ut som en 3D-version av Stardew Valley, men det är mycket mer än så. Det innehåller visserligen många element från den Harvest Moon-ledda bondegenren – årstider byts av, du levlar upp din vänskap med stadens medborgare genom att prata med dem varje dag och ge dem de gåvor de gillar bäst, du kan dejta och gifta dig, du hugger ved i skogen och hackar efter mineraler i gruvan, och så vidare – men My Time At Portia handlar inte om att odla grönsaker, utan om att bygga saker, sätta ihop uppfinningar och laga trasiga föremål åt medborgarna i staden. Spelet har också en medryckande huvudstory om att borgmästaren vill förbättra staden på alla möjliga sätt, en resa som involverar hela staden och alla dess invånare på ett eller annat sätt. Vill ni veta mer kan ni ju alltid läsa vår recension, skriven av Alexander.

Hur väl förmedlar omslaget innehållet i spelet?

Ja, att spelet är fyllt av mys och feel-good kan ju inte undgå någon. Färgerna är precis lika underbara och magiska som de är i spelet. Vi får veta att det vankas bondeliv och via byggnaderna i bakgrunden får vi en glimt av hur naturen har tagit tillbaka delar av den mänskliga civilisationen, à la Horizon Zero Dawn. Det viktigaste är dock att det via den stora skiftnyckeln etableras att spelet går ut på att bygga och lagar saker och inte att odla grönsaker. Ja, omslaget är helt fritt från grönsaker, vilket är ett smart drag för att inte lura den potentielle spelaren och skapa felaktiga förväntningar. Man kan undra vad huvudpersonen tänker laga för något mitt ute på sädesfältet, men såväl grannflickan som hennes kyckling ser imponerade ut. 

Vad gillar du mest med omslaget?

Jag älskar verkligen färgerna – både i spelet och på omslaget. Det här spelet är inte bara färgglatt; det är färgglatt utav bara helvete. Spelets unika stil och design framgår också av omslaget. Och även den lekfulla logotypen speglar spelets innehåll av klass och spännande upptåg. Det viktigaste med ett omslag – förutom att sälja så många kopior av spelet som möjligt förstås – är att det motsvarar innehållet i spelet och inte erbjuder något som faktiskt inte finns i spelet. I fallet My Time At Portia får man verkligen precis allt som omslaget utlovar, och efter 163 härliga timmar i spelet blir jag varm i hjärtat varje gång jag ser den här bilden.

Vad gillar du minst med omslaget?

Alltså, det är lite störande att Papa Bear är med som tredje karaktär på omslaget när han är med så sällan i spelet. Man kan fråga sig vad Papa Bear gör på omslaget, då han är den karaktär i spelet som mest håller sig för sig själv, och således inte är med så mycket i handlingen, men jag antar att man valt honom som tredje karaktär på omslaget för att göra känslan av sagobok ännu starkare. Dessutom håller han sig nästan alltid vid sin skog och sin älv och besöker faktiskt aldrig den del av spelet som omslaget skildrar. Men i övrigt är omslaget klockrent.