”Bip, bop, bop, bip, bip” låter det medan jag frenetiskt knappar in mina manuella kommandon på den elektroniska armpanelen jag bär. Mitt Helldiver-team är skadat och behöver omedelbart komma på fötter igen, så med några enkla knapptryck sänder jag en radiosignal upp till slagskeppet som huserar utanför denna helvetiska planets atmosfär.

Sekunder senare är signalen mottagen och en skyttel skjuts ut ur det massiva rymdfartyget och påbörjar sin våldsamma och flammande nedstigning mot markytan där jag står och väntar otåligt. Med ett högljutt och minst lika visuellt brak som ryster kameran dundrar metallcontainern ner i jordskorpans ytligaste lager. Marken skälver och spricker av nedslagets kraft, damm spyr upp ur myllan och far sen iväg med de krigshärjade vindarna som luktar aska, rost, blod och död.

Jag och de i mitt lag som ännu står (och har kvar) på fötter rusar mot podden, samlar på oss helande stim packs och börjar skjuta upp adrenalin. Vi kör in kanyler i våra kollegor som snabbt är på fötter likt Uma Thurman i Pulp Fiction, redo för det stormen, en svärm av gräshoppor som skulle ge Ramses II livslångt trauma.

LÄS MER: Den mindre framtvingande 3D-revolutionen

En lagspelare är kvicktänkt och börjar knappa in nya kommandon på sin armburna kommandoenhet medan fiendekohorten drar närmre. När det känns som mest hopplöst och när vi tydligt kan se att vi är övermannade av denna insekticida pöbel så kommer det som en skänk från ovan. Som en hammare av ödeläggelse faller en Eagle 500KG-bomb  mitt i hopen av kryp. Allt blir vitt. Hela synfältet drunknar i flammor som stiger högre och högre ända till det övergår i bolmande rökpelare som sträcker sig mot den blodröda himmelen. Insektshotet förvandlas med en fingerknäppnings hastighet till oindentifierbara slamsor som slungas kors och tvärs över slagfältet. Utomjordiska organ landar i slaskiga pölar och pyser obehagligt mot den nyrostade ytan. Vi lever för att slåss ännu en dag.

Dessa specialkommandon som i detta fallet ledde till support och förödande inferno kallas strategems i Helldivers 2:s bisarra och kaotiska universum. Det är något som sipprat genom det första Helldivers blodomlopp också men framförallt ser jag hur det ligger i spelstudion Arrowheads DNA att implementera taktila vis att förmedla handling och action. Redan i studions första hit Magicka hade de ett komplex system av staplade magielement som sen kanaliserades ur min trollstav efter korrekt kombinerande. I Helldivers kan jag när jag vill fälla upp min strategem-panel för att se mina tillgängliga styrkorskombinationer eller helt enkelt slå in dem utifrån minne vilket belönar den spelare som är fenor på Memory.

Fäll upp kommandomenyn med ett snabbt knapptryck och knappa in din beställning från ovan.

Det påminner mig lite om hur Twisted Metal 2 och efterföljande spel i serien också kunde innehålla figtingspelsliknande mekaniker där styrspakskombos ledde till bonusattacker utan krav på power up-förskaffande. Helldivers 2 har en ypperlig implementering just för att strategems knappas in (ibland under panik) och sen inväntar man kommandots exekution några sekunder senare medan man försöker hålla huvudet kallt i stridens hetta. I Twisted Metal 2 var man en bil som ständigt var i rörelse så att försöka göra styrkors-inputs under hektisk färd var inget jag var ett fan av. Här fungerar det sju cirklar helvetes bättre för strategems är av strategisk, eller snarare taktisk, natur. 

Arrowhead gillar att stoppa in sina styrkorskommando lite här och där i spelet. Det är alltid för det bättre.

De har också blivit roligare att använda med det nya bakom ryggen-perspektivet. Det här är onekligen ett spel som tjänat på att ta en mer tredimensionell approach till sin design. Helldivers har precis upplevt en Risk of Rain-liknande evolution, men där Risk of Rain gick i sidled hade Arrowheads sci fi-strapats ett försiktigt isometriskt fågelperspektivet istället. Den nya vinkeln skänker Helldivers fräscha strategiska lager av precision och översikt som kommer från att se slagfältet i djupled medan strategems agerar taktisk ryggrad åt allt det som gör Arrowheads actionfest så rolig och varierad.

De erbjuder en proppfull leklåda med förödande verktyg innehållande allt från bombregn, skärande laser från ovan, flammande napalmplåga, kvävande gas, mobila skyttevaktposter som spyr blydöd och den alltid behövda supportpodden som dignar över av vetenskapligt framtagna droger som skulle få tveksamma bodybuildare att salivera. Det är förödande vapen som alla ger tyngd, kraft och slumpmässigt utfall genom ett nytt perspektiv.

I sin grund är strategems köpbara power ups men det är sättet som de aktiveras och i sin tur tillämpas som gör att de upplevs annorlunda och inte som traditionella perks. Strategems är det som ger Helldivers 2 karaktär och varför jag aldrig tröttnat på att dyka ner i detta helvetiska Inferno bestående av vildsint kutikula och krigskodad legering.