Ett bättre grepp om det bärbara

Förra veckan släpptes Nintendo Switch Lite, en modifikation av företagets populära Switch vars fokus är bärbart spelade. Enheten har berövats sin förmåga att kopplas till TV:n vilket jag fann både överraskande och tråkigt när nyheten om Nintendos nya bärbara nådde oss tidigare i sommar.

Jag var positiv till alla förändringar förutom att TV-spelandet var eliminerat, detta för att jag till 85 procent spelar stationärt. En av anledningarna till detta är att jag föredrar bekvämligheten att spela från min soffa men jag är också inget fan av varken bredden på eller mini-glappet p.g.a. de avtagbara kontrollerna. Jag har hursomhelst kommit till tals med att Switch Lite inte är för mig, även om det svider att jag inte kan äga en vackert gul enhet. Det är en konsol för de som föredrar att spela bärbart.

Det här med att jag aldrig varit en stor spelare av bärbart är inget nytt. Jag ägde ingen Game Boy eller Game Boy Advance. Nintendo DS var den första bärbara enheten jag spelade på och gillade. Jag spelade även en hel del på 3DS men till syvende och sist föredrar jag likväl alltid att spela i mitt vardagsrum med en handkontroll i näven.

SENASTE PÅ BÄRBARTFRONTEN: Nya bärbara Playdate vill ta dig på en blinddejt

Vad beror detta på? Jag har aldrig riktigt reflekterat kring det så mycket. Beror det på spelen till bärbart? Passar de inte min smak? Eller är det så enkelt som att jag gillar att spela från min vardagsrumssoffa? Jag hade väldigt specifika klagomål kring Switch utformning, men sen slog det mig att Switch inte är ensam om detta. Bärbara enheter sedan långt tillbaka haft en gemensam nämnare, nämligen dess platthet. Bärbara spelenheter tenderar att vara rektangulära och platta.

När jag tänker efter har jag aldrig tyckt det är bekvämt att spela på Game Boy, Advance, SP, DS, 3DS eller PSP och Vita. Främsta skälet är dess platta och handhavande utformning. Portabla maskiner har oftast lite om ens något ergonomiskt tänk bakom sig utan prioriterar istället simplicitet och att något är så transportabelt som möjligt. De lider alla av samma problem. Samma gäller mobilspel.

Bristen på handkontroll är tveklöst en faktor, men det finns ytterligare ett problem och det är bekvämlighet. Ingen bärbar spelmaskin bjuder på en genuint bekväm handplacering. I de flesta fall håller dina händer i en mer eller mindre smal kloss, ibland har den rundade hörn, ibland inte. Vissa handavstånd är mer eller mindre bekväma än andra att men i överlag är det aldrig lika komfortabelt som att spela på TV:n. Men den främsta skulden för denna obekvämlighet misstänker jag beror på bärbara maskiners ihoptryckta natur. 

Och då har vi kommit tillbaka till Nintendo Switch. Det primära skälet att jag inte spelar särskilt mycket portabelt på Switch är att jag aldrig gillat hur avlång och tillplattad enheten känns i mina händer. DS och 3DS har varit överkomlig men Switch finner jag obekväm för längre spelsessioner och det beror på hur icke-ergonomisk den upplevs. Det är inte märkligt att Switch fått göra uppoffringar dock med tanke på att dess avtagbara kontroller och för att den skall fungera både stationärt och bärbart. Något behövde offras.

Bortsett från denna kvarleva till ”cool” marknadsföring så trodde man på allvar att Game Boys fick plats i fickan.

Men det här handlar inte bara om Nintendo och deras Switch. Det här handlar som sagt om så gott som historiens alla portabla spelenheter. De offrar oftast alltid ergonomi på bekostnad av att deras enhet är liten, nätt och platt. I Switch fall är det på gränsen att man kan kalla den nätt. Detta kommer från ett gammalt tänk att spelare hade sin Game Boy (Hahahahaha!) eller DS i fickan. Fickplatsen tas idag upp av och är reserverad för våra mobiler, och därav finns det fortfarande ett logisk behov att hålla mobiler smala och enkla i sin utformning, men är så fallet med spelenheter?

Vad är egentligen poängen att utforma bärbara spelmaskiner som om de skulle få plats i en ficka? Switch är superpopulär i bärbar form men inte tusan får den plats i fickan!  Vem har egentligen en portabel spelkonsol i fickan längre? De flesta av oss bär dem i våra väskor där de ligger väl skyddade av fodral. Vi tar fram den vid behov. Detta skapar frågeställningen om framtidens bärbara maskiner måste vara platta. Jag tycker vi kan börja utforska ergonomiska lösningar genom att studera 20 år av handkontrolldesign.

Tanken föddes utav att jag forskade lite kring Dreamcast inför dess 20-årsjubileum och blev påmind om VMU-enheten, konsolens minneskort, som satt i mitten av Dreamcast-kontrollen. För 20 år sen satt det en liten primitiv 48×32 stor LCD-skärm i centrum på Segas sista handkontroll. Segas Dreamcast är också den första officiella handkontroll som på allvar började experimentera med tydliga handgrepp och trigger-knappar. 

Så varför inte ta denna idé till hjärtat och utveckla på den med dagens standard för kontrolldesign och en betydligt större skärm? Framtidens bärbara konsoler skulle i princip kunna bli stora handkontroller med lagom stora skärmar där greppet om kontrollen är absolut viktigast, inte dess portabla kvaliteter. Det finns inga problem att stoppa ner en handkontroll av större valör i väskan eller ryggsäcken. Baserat på vår användartrender hade vår transportkvalitet knappt sjunkit medan komforten hade rusat i höjden.

Handkontroller har nått en punkt där de är supersköna att hålla i. Det har sina skäl att utformningen på kontroller stagnerat en aning och skälet är att man uppnått resultat man och kunden är nöjda med. Nyckeln till bekväm design ligger i att de yttre greppen formas mer efter våra händer. Det behövs buktningar och kurvor istället för skarpa raka linjer. Det behöver kännas mer naturligt och avslappnat att spela bärbara spel. Den bärbara konsolen behöver blir en förlängning av oss själva istället för något vi upplever att vi bär.

När hårdvarutillverkarna förstått detta faktum och att dedicerat portabelt spelande förändrats, då har vi fått ett bättre grepp om det bärbara och då följer förändring.