Shenmue var ett sjävklart köp för de flesta med Dreamcast. Hur kunde man äga Dreamcast och inte vara lite nyfiken på Yu Suzukis senaste kreation? Spelet var något i hästväg för sin tid. Det var ett kostsamt projekt i både tid och pengar. Ett kolossalt ambitiöst livsverk som försökte göra en rad saker långt före sin tid.

Shenmue satte sitt tydliga avtryck i spelhistorien vare sig man uppskattade upplevelsen eller ej. Hjälten Ryo Hazukis hämndsaga genom 80-talets Japan fick sig ett troget kultfölje och sent detta år får berättelsen som hamnade ofrivilligt på is i 20 långa år äntligen sin fortsättning när Shenmue 3 släpps.

FÖRRA VECKANS SPELMELODI: F1 2018 – Formula 1 Theme

Jag spelade som sagt Shenmue och utforskade Dobuitas smala gator tillsammans med många andra Dreamcast-ägare under år 2000 sista månad, och även om spelet var väldigt speciellt är det inte personlig spelklassiker för mig. Jag föll inte riktigt för historien och fortsatte inte resan till Hong Kong i uppföljaren.

Sen föll spelet lite i glömska, bortsett från när jag blev påmind om dess storslagenhet från skribentkollegor genom åren. Det skulle istället visa sig att Shenmues starkaste intryck skulle göras på mig musikaliskt och flera år efter jag klarat spelet.

ShenmueDet beror på att jag i 2006 satt i Stockholm konserthus och lyssnade på konserten Play. Detta var den första spelmusikkonsert som hölls i Sverige. I repertoaren ingick temat från Shenmue, men det var ingen låt som jag tagit mig till konserten för men i slutändan blev det ett av de musikstycken jag bar hem med värme i hjärtat.

I veckans spelmelodi är oftast fokuset på originalutförandet av musik men denna vecka vill jag belysa Takenobu Mitsuyoshis orkestrala version av spelets huvudtema. Jag har nämligen inget minne av Shenmues huvudtema från min tid med spelet och därmed betyder den orkestrala versionen av spelet mer för mig, och den är också enligt min mening bättre.

Omtolkningens lugnare introduktion sätter stämningen bättre än originalet och är direkt hämtad ur spelets slutscen när Ryo lämnar Japan med fartyg. Efteråt etablerar en ensam erhu, ett klassiskt kinesiskt stränginstrument, tonen för den övergripande melodin. Sedge Tree är ett lika delar sorgset som hoppfullt tema. Man kan även tydligt höra stunder av allvar och fara i styckets mittparti innan strålkastaren åter skiner på erhun. Detta är det element av allvar som saknas i originalstycket och gör att det inte är lika minnesvärt som sin orkestralt mer varierade tolkning.

Kontraster i musik har alltid haft en starkt effekt på mig och orkesterversionen av Sedge Tree är ett tydligt minne av en låt som med hårfin precision balanserar mellan stillsamhet och bombastisk orkestral storslagenhet. Det är även en låt som effektivt förmedlar vad Ryos stundande resa kommer att innebära. Shenmue var en av spelhistoriens pionjärer när det kom till att ge sitt spel musik med en cinematisk känsla. Ur det avseendet fungerade Sedge Tree nästan som en trailer. Även om grundstycket är en fin låt är det inte oförglömligt likt den tolkningen man finner på albumet ”Shenmue Orchestra Version” som var vad jag hörde och aldrig kommer att glömma den där varma junikvällen i Stockholm.

Det fanns riktiga instrument i originalkompositionen men det blandades med synthar.

Såhär låter det på Shenmue Orchestra Version.