Jag fortsätter min tradition att lista de tio bästa spelen jag spelat under året, oavsett vilket år de släpptes. Observera att bara spelsessioner från 2019 räknas, så hur kul jag har haft med spelen tidigare år räknas inte in i rankingen. Förra årets lista präglades av det faktum att jag det året genomförde mitt projekt att inte köpa ett enda nytt spel på hela året, men under 2019 har jag faktiskt spelat ett par spel som kommit ut under året. Och som tagit sig upp på listan!

10. Splatoon 2

På förra årets lista hamnade Splatoon 2 på nummer ett. Det betyder inte att spelet har blivit sämre sedan dess, bara att jag har spelat det mindre det här året. Ett problem med den här formen av online-spel är att de är en typ av allt-eller-inget upplevelse. Antingen spelar du minst tio timmar varje vecka eller så spelar du inte alls. För du behöver träning och du måste lära dig och minnas hur banorna är uppbyggda. Att spela tre eller fyra timmar i veckan fungerar inte lika bra.

9. Batman: Arkham Asylum

Till slut jag har spelat Batman: Arkham Asylum. Även om jag inte älskade det så mycket som många andra spelare har gjort, är det ändå ett i högsta grad stämningsfullt och underhållande spel. Det var lite obekvämt hur spelet inte visste om det var ett metroidvania eller ett linjärt spel, men jag kände det verkligen som om jag var Batman medan jag spelade och det är det viktigaste.

8. Street Fighter V: Arcade Edition

Sommaren 2019 var det nästan bara fightingspel i jakten på frågan ”Kan en riktigt usel fightingspelare med en massa träning i alla fall bli en halvbra spelare som inte gör bort sig online?” Svaret blev tyvärr ”nej”. Men det här är ändå ett fantastiskt spel och sedan Lucia och Poison har anslutit sig till karaktärsgalleriet så är spelet ännu mer underhållande för mig.

7. Warhammer: Vermintide 2

Warhammer: Vermintide 2 vill vara Left 4 Dead i en fantasyvärld och det lyckas verkligen med det uppdraget. Spelet är lite enformigt ibland förstås, men det hör till genren. Det fantastiska progressionssystemet, all smaklöst smakfull action och co-op med tre andra spelare online uppväger detta med råge.

6. Overwatch

Att spelmakarna lade till Role Queue (att båda lagen i alla matcher alltid innehåller två DPS, två tanks och två support) lockade tillbaka mig till spelet, och ledde till att jag blev mer besatt av spelet än vad jag kan minnas att jag någonsin blivit av något spel förut. Det var en besatthet som dock inte skulle hålla i sig. Först så placerade spelet mig betydligt längre ner på rankingen än jag brukar spela. Sedan började min PS4:a att disconnecta mig innan matcherna startade, vilket drog ner mig ännu längre på rankingen som straff. Och om det inte varit nog så gjorde Blizzard fullständigt bort sig genom att offentligt falla ner på knä inför diktaturen Kina. I vilket fall ledde detta till att vi nu vet att det är dags att “Liberate Hong Kong, revolution of our time.”

5. Grand Theft Auto V

Checkpoints. Grand Theft Auto med checkpoints. Yes! Yes! Yes!

4. ARMS

Årets Switch-besvikelse var tveklöst Super Smash Bros Ultimate. Missförstå mig inte, det är ett riktigt medryckande spel med massor och åter massor av innehåll, men det var inte i närheten av att vara så underhållande som hajpen ville göra till känna. Årets Switch-överraskning var å andra sidan ARMS.

Ett fightingspel där det är roligt även att förlora? Ett fightingspel där det är roligt att bara att röra sig i ringen? ARMS är spelet som slutligen visade mig storheten i rörelsekontroller. Jag vill bara fortsätta att svinga mina nävar och hoppa omkring och svinga mina nävar hela dagen lång.

3. Astral Chain

Astral Chain är ett av de där spelen som ser ut att vara riktigt bra i förväg, men som ändå lyckas överträffa mina förväntningar på samtliga områden. Spelets action är fantastisk, karaktärerna är underbara och grafiken är helt otrolig. Astral Chain är ett av de spelen där allt bara fungerar och hänger ihop på ett logiskt sätt och allt känns skönt. Jag spelade så mycket Astral Chain de två första veckorna att jag blev fysiskt illamående till sist. Men jag planerar att spela klart de sista uppdragen i början av nästa år, så att 2020 får en fantastisk början också!

2. Forza Horizon 4

Förra året var Forza Horizon 4 trea på listan, och det här året lyckades det ta sig upp till plats nummer två. En bugg i spelet hindrade mig från att slutföra Lego-expansionen, vilket var väldigt irriterande (minst sagt), men förutom det har det varit ett underbart år av onlinespelande i Forza Horizon 4. Jag kan inte tröttna på det här spelet. Det är ett av de där spelen som jag måste hindra mig själv från att spela, för om jag skulle spela så mycket Forza Horizon 4 som jag skulle vilja så skulle jag inte ha tid för något annat spel. Och att bara spela ett enda spel är inte det smartaste för en spelskribent.

1. My Time At Portia

Så, jag har faktiskt inte spelat Stardew Valley ännu. Jag är fortfarande inriktad på att komma igång, men det kommer alltid andra saker och andra spel i vägen. Och när jag är i närheten av att faktiskt börja spela det, så är det alltid någon stor uppdatering på gång som jag väljer att börja vänta på. Men jag har gett mig in i My Time At Portia och det är ett fantastiskt spel!

Spelet bjuder på allt man förväntar sig av Harvest Moon-genren. Man pysslar i sin trädgård, är vänskaplig med de andra medborgarna i den lilla staden, man hugger efter metaller och mineraler i gruvorna, fiskar i floden, lagar en massa olika maträtter och det kommer helgdagar där speciella händelser äger rum. Det som skiljer My Time At Portia från mängden är att odla grödor är inte den huvudsakliga sysselsättningen här, det kan man faktiskt skippa helt och hållet. Först och främst är du en byggare som konstruerar föremål och olika maskiner som ska hjälpa medborgarna i den lilla staden.

Ett stort hjärta är förstås den viktigaste egenskapen för ett spel av den här sorten och få spel som jag har spelat har haft ett större hjärta än det här. Spelmomenten är enkla, underhållande och beroendeframkallande, karaktärerna är alla sköna på olika sätt, det finns många möjligheter till romantik, och jag kan bara inte sluta spela det här. My Time At Portia är ett av de få spel där varje liten detalj fungerar och har betydelse. Det finns alltid massor av olika saker att göra och allt som händer inspirerar mig till att fortsätta spela. Jag har spelat fyrtio timmar nu och det har varit fyrtio underbara timmar. My Time At Portia kommer att följa med mig in i 2020 och kommer att göra 2020 till ett underbart spelår också.