Kommer du håg när det var talangjakt i skolan och du och dina kompisar skulle upp för att mima direkt efter ett övertygande framträdande som rev ner mängder med applåder? Även om ni hade övat och levererade en bra show var det svårt att sticka ut när det föregående uppträdandet fortfarande fanns färskt i minnet. Det är ungefär så jag känner kring spelåret 2019. Spelåret 2018 var uppskruvat till max på alla håll och kanter vilket såklart sätter ribban oerhört högt för kommande år.

Trots detta har 2019 bjudit på en hel del högoktaniga spelupplevelser, och jag har listat de allra bästa i mitt tycke. Men innan vi sätter igång vill jag belysa några av spelen som precis missade den absoluta toppen.

Några hedersomnämnanden…

Star Wars Jedi: Fallen Order
Star Wars Jedi: Fallen Order var en de titlarna jag såg fram emot allra mest i år, och även om det fanns några aspekter som drog ner upplevelsen blev detta i slutändan ett riktigt vasst äventyr. Striderna, atmosfären och karaktärerna var riktigt imponerande, även om spelet förlitade sig lite väl mycket på den gamla hederliga Star Wars-filten.

Gears 5
2019 blev även året då jag doppade tårna i Gears of War-serien, och det var sannerligen rätt tillfälle för det. Gears 5 är ett fullkomligt ursnyggt grafiskt åstadkommande där den gamla formulan blandas med några moderna speltrender, och resultat är alldeles utmärkt.

Greedfall
Jag har fortfarande inte spelat så mycket av Greedfall som jag hade önskat, men trots detta vill jag lyfta fram och applådera utvecklarna Spiders som gav oss detta okomprimerade actionrollspel. Spelet visar att det finns en publik för den här typen av äventyr, och Greedfall är ett utmärkt tillskott i den samlingen.

En helvetisk efterfest.

5. Afterparty

Att panga sönder saker är och förblir ett av spelvärldens mest efterfrågade inslag. Och visst är det kul, men det blir nästan ännu roligare när spel försöker hitta en helt annan huvudsaklig mekanik för att driva historien framåt. Spel som fokuserar på berättande i första hand är inget nytt, men i Afterparty ackompanjerades den fantasifulla historien om en flykt från Lucifers domän av ett välfyllt barskåp. Alkohol i spel har vi sett innan, men här har de olika drinkarna en direkt påverkan på dialogvalen och berättelsen som skrivs.

Afterparty innehåller en otroligt rolig och överraskande djup berättelse om två ungdomar som mister livet under mystiska omständigheter och tvingas navigera sig genom helvetets infernaliska landskap. Spelet hade klarat sig mer än väl bara med dessa premisser, men det intressanta inkluderandet av alkohol som en övergripande spelmekanik gör att det lyfter lite extra.

4. Eastshade

Ofta följer jag spel från utannonsering och första trailer till recensioner och lansering med stor spänning. Jag tenderar att ha tillräckligt bra koll på spel jag är intresserad av långt innan de finns tillgängliga, men ibland dyker överraskningar upp. När Eastshade gled in i mitt liv likt en varsam färgpensel fanns spelet endast tillgängligt till PC, men efter några snabba YouTube-klipp visste jag att detta var ett äventyr för mig, och oj vad rätt jag hade.

När spelet sedan kom till konsoler senare under året hängde jag på låset för att få uppleva detta rollspel där drakar och pilbågar bytts ut mot vackra vattenfall och ett troget staffli. Det låter kanske inte särskilt fängslande på papperet, men Eastshade bjuder på en harmonisk upplevelse full av vackra landskap och färgsprakande invånare där ett harmlöst spratt känns lika givande som vilken monsterslakt som helst.

Eastshade var ett av årets mest trivsamma överraskningar.

3. Blood & Truth

2019 blev året då mitt VR-headset slutade samla damm och fick nytt liv. Tidigare hade den klumpiga enheten förvisats till en låda och plockades endast fram vid behov, vilket också gjorde att jag använde maskinen ännu mer sällan. Men när jag fick i uppdrag att recensera den interaktiva actionrullen Blood & Truth blåstes dammet bort illa kvick och mitt vardagsrum förvandlades till ett slagfält bestående av explosioner, biljakter och arga britter.

Förutom sin fartfyllda berättelse utnyttjade Blood & Truth VR-plattformen på ett alldeles lysande sätt. Om jag kröp ihop bakom en stenmur kunde jag undvika de farande skotten för att sedan sticka upp min högerhand och blint avfyra mot mina fiender. Det allra mesta som jag borde kunde göra i en verklig situation var möjligt även här, vilket för mig är den stora säljpunkten i VR. Därför är Blood & Truth ett av årets allra bästa.

2. The Outer Worlds

Min spontana känsla är att den spirituella Fallout: New Vegas-uppföljaren från Obisidan inte kommer nå riktigt såhär högt på mina kollegors listor. The Outer Worlds beskrevs av spelvärlden som ett av årets säkra kort där innehållet höll en hög kvalité men också där spelet inte gjorde mycket för att driva mediet framåt. Och visst kan jag skriva under på det mesta som sagts, men när ett spel får mig att spendera cirka åtta timmar om dagen en knapp meter från TV-apparaten är det något betydligt mer än mellanmjölk.

The Outer Worlds kryssar i alla rutorna jag efterfrågar i ett actionrollspel. Världen är färgrik och innehåller så mycket mörk humor att jag skrattat högt vid flera tillfällen. Spelet hade troligtvis tagit sig in på min topplista bara med hjälp av alla underhållande terminaler. När jag dessutom tillåts uppleva den korrupta sci-fi-världen där en blodig hammare i ansiktet är en lika god väg att gå som diplomatiska förhandlingar är jag såld.

Det är inte många spel som får mig att stanna upp och läsa allt jag hittar.

1. Control

När jag spelade Remedys senaste äventyr i somras var jag kanske inte helt övertygad om att Control skulle leta sig upp till den absoluta toppen för egen del. Men i takt med att året passerade dök det aldrig upp någon värdig kombattant och likt ett fint vin har spelet bara vuxit och blivit bättre i mina ögon.

De superhjälteinspirerade striderna står sig som några av de vassaste jag någonsin upplevt i ett spel där inredningen förvandlas till en dödlig vapenarsenal. Kombinera detta med det mystiska huset där varje rum känns varsamt utformat med utstickande färger och underbart konstiga berättelser och du har en vinnare. Dessutom innehåller spelet en av de absolut häftigaste sektioner jag upplevt på mycket länge. Jag tänker inte avslöja mer än så, men har ni spelat det vet ni definitivt vad jag talar om.

I min recension skrev jag att det finns ett par aspekter som hindrade Control från att bli ett av årets vassaste, men med spelårets facit i hand är jag beredd att revidera mitt uttalande.

Take control.