Fem minnesvärda ögonblick från Metal Gear Solid
Min resa med Metal Gear Solid tog fart den gången jag lånade Metal Gear Solid: The Twin Snakes av en av mina närmaste vänner. Resten är historia. Några år senare tog jag mig igenom det andra och tredje spelet. Alla tre tillförde olika saker som för mig kändes unikt rent spelmässigt. Det fjärde spelet cementerade detta på ett otroligt bra sätt med en utomordentlig avslutning på Solid Snakes saga.
LÄS MER: Portal – på andra sidan
Men nog om det! Min lista börjar här och inte i någon särskild ordning. Vidare vill jag höja ett varningens finger om att mängder av spoilers kan ha bosatt sig i nedanstående text. Om du inte har spelat något av spelen innan är det sannerligen dags att du ger dig i kast med det allra först.
1. Mötet med Sniper Wolf (Metal Gear Solid: The Twin Snakes)
När det kommer till Metal Gear Solid-seriens bossar kan vi diskutera i all oändlighet vilka som hör till de svåraste. Vi kan ösa spaltmeter över de mest bisarra eller de värsta förbrytarna av fjärde väggen. Psycho Mantis i all ära, men den här gången vill jag höja glaset för mötet och slutstriden med krypskytten Sniper Wolf. Innan jag möter henne måste jag krypa och klämma mig igenom bergsutrymmen med argsinta vargar. Musiken som spelas, den talar för att något illavarslande väntar längre fram.
LÄS MER: Playstation – en konsol för sin tid
Mycket riktigt blir jag och min kompanjon Meryl beskjutna i en nagelbitande scen, där Meryl lämnas som lockbete. Så fort jag väl får tag i ett eget krypskyttegevär har jag till slut en chans mot min fiende i fjärran. Miljön är tämligen öppen och kall, medan tystnaden ligger tät tills skott börjar vina av. Jag besegrar henne och i sina sista andetag delar hon med sig av ett stycke av sitt otäcka förflutna, involverande Big Boss som hon kallar Saladin. Snake avlossar därefter ett sista skott och avslutar hennes liv till ljudet av ylande vargar runt omkring
Det är en stark sista scen som envist håller mig investerad varje gång jag ser den.
2. Gray Fox vs Metal Gear REX (Metal Gear Solid: The Twin Snakes)
De första gångerna vi ser Gray Fox (Cyborg Ninja, Frank Jaeger, Null, kärt barn med många namn) skär han armen av legendariska Revolver Ocelot, gör slarvsylta av Genome-soldater och bidrar till att Otacon kissar på sig. Baserat på sin bakgrund med Big Boss ser han samma potential och utseende hos Solid Snake och vill inget annat än att strida mot honom en sista gång.
LÄS MER: Den dolda uppskattningen i Snakes sista äventyr
Längre fram i striden mot Metal Gear-typen REX tar de dock upp kampen tillsammans och Fox försvagar mecha-besten betydligt genom spektakulär akrobatik och kraftfulla vapen. Detta blir också hans sista handling innan sin oundvikliga död under robotens enorma fot. Ett tragiskt men inte desto mindre storslaget avslut för en av mina absoluta favoritkaraktärer i serien.
3. Åter till Shadow Moses (Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots)
Återkomsten till Shadow Moses Island spinner glatt på nostalgitråden på flera sätt. För det första får jag spela igenom en kort flashback/dröm av originalspelet innan jag som gamle Snake ger mig ut i snöstormen. Efter att ha vandrat en stund kommer jag fram till den bekanta basen, varpå ett av spelseriens absolut bästa och bekanta musikstycken rullar igång – ”The Best is Yet to Come”. Lägg därtill att dialog från originalspelet kan höras när jag går i närheten av vissa av basens områden.
LÄS MER: 90-talskänslor med Willy Beamish
Scenen slog mig med häpnad första gången jag upplevde den, såtillvida att jag under ca en halv minut fick stanna upp och andas in det hela.
4. Slutstriden med The Boss (Metal Gear Solid 3: Snake Eater)
”There is only room for one Boss and one Snake” hör till de sista visdomsorden som The Boss yttrar innan sin slutliga död. Naked Snake möter sin mentor The Boss i ett fridfullt fält med påskliljor. Det är också här som bådas respektive öden drabbar samman. Naked Snake besegrar henne genom CQC-tekniken hon själv gett upphov till och delar motvilligt ut nådaskottet efter hennes sista ord är sagt.
LÄS MER: Lev. Dö. Upprepa
Detta är en oerhört betydande del i serien där Naked Snake tar rollen som Big Boss. Så småningom påbörjar han sitt livsverk som är uppbyggnaden av Outer Heaven.
5. Raidens uppdrag är en bluff (Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty)
Detta är ögonblicket som jag har valt att klassa som ”Vad i helvete är det som pågår”-delen. Raiden, som jag här istället spelar som, pratar mot slutet av spelet med sin uppdragsgivare överste Campbell via codec. Campbell å sin sida börjar berätta historier om UFO:n, citerar händelser ur första Metal Gear Solid. Han frågar dessutom mig som spelare om jag inte har spelat tillräckligt länge nu och ska stänga av. Det är också härifrån som det legendariska citatet ”I need scissors! 61” kommer ifrån.
LÄS MER: Den långa väntan på rymd och enkelhet
En mer subtil förändring börjar därefter att ske där golvet börjat lysa upp där jag går och vad som verkar vara slumpmässig grafik lyser igenom i omgivningen. Ungefär som att verkligheten håller på att glitcha á la The Matrix. Allt detta blir mer påtagligt när det visar sig att översten i själva verket är en artificiell intelligens och lägger ut hur hela Raidens uppdrag har varit uppgjort från första början. En simulering i syfte att uppfylla en agenda.
Det är i alla fall så jag tolkade det hela och första gången jag såg scenen lämnades jag med blåst sinne. Ett minne som vägrar släppa taget än idag. Vilka är dina mest minnesvärda ögonblick från spelen?
Christoffer Andersson
7 år agoMetal Gear Solid är min favoritspelserie och jag håller nog trean allra mest kärt. Jag håller verkligen med om stunderna du berättar om i din text, en av mina favoriter är ändå (trots att det inte händer speciellt mycket) stegen i del tre.
Mycket bra text, Jonas!
Andréas Göransson
7 år agoKul att du gillade texten! 🙂
Jonas Pettersson
7 år agoTack! Mycket kul att du gillade texten. Det finns trots allt så många ögonblick från serien att det är svårt att välja favoriter. Tredje spelet är absolut ett av de bästa rent spelmekaniskt och presentationsmässigt. Håller med om att scenen med stegen är närmast lysande 🙂
Tack för att du läste!
Alexander Cederholm
7 år agoJa, stegen ligger högt på min lista med. Det och mötet med The Sorrow.
Jonas Pettersson
7 år agoThe Sorrow är ett intressant fall. Det är knappt en bossfight men ack så effektiv den är trots det.