Aldrig förr, under de över tio år jag intresserat mig och skrivit om spelbranschen, har narrativet kring de hemska spelföretagen och journalisterna varit så stark. Spelföretag är onda. De vill lura spelarna, sälja på dem pay-to-win-lådor och hålla undan innehåll till expansioner och dlc. Speljournalisterna är inte så mycket bättre. De är köpta av spelindustrin, deras texter vinklade genom hemliga avtal.

Narrativet fortsätter; som tur är finns sanningssägarna på Youtube. Som står fria från kommersiella krafter och som vågar säga det alla tänker. Bara genom att ta till megafonen själva kan vi stoppa dessa giftiga krafter från att föröka sig. Bara genom att själva ge oss ut på Twitter, Reddit, forum och kommentarstrådar kan vi se till att branschen gör det som de ska.

Det finns tillfällen då den här världsbilden faktiskt stämmer. När en Youtuber lägger hundratals dollar på att faktiskt visa att loot boxes är pay-to-win. En forumtråd som visar hur en journalist faktiskt inte gjort en etisk rapportering om ett spel. Samtidigt är det på tiden att vi också breddar den här bilden och faktiskt erkänner för oss själva att de som på riktigt förstör och förgiftar kulturen vi alla älskar är spelarna själva.

Fråga vilken spelkritiker som helst som bevakat branschen ett tag och de kommer ha flera exempel av hur spelare är upprörda över en åsikt. “Hur fan kan du inte tycka att det här är 10 av 10” eller “du har fått betalt för att sätta 10 av 10”. Är du något annat än vit man? “Du är ju inte en riktig ‘gamer’, git gud för fan”.

Jag har aldrig varit med om att en pr-person från något spelföretag har velat påverka min recension, eller att jag för den delen fått feedback på en åsikt jag formulerat. Det betyder inte att det inte existerar, men när sånt händer är vi generellt snabba att peka ut det och kraftigt fördöma det. Däremot har jag ofta funderat på kommentarerna jag kommer få från läsare inför en publicering. Kommer jag få skit om jag tycker det här?

Det ska absolut finnas ett utrymme mellan en spelskribent och dess läsare där diskussioner om texten ska kunna förekomma. Åsikter i sig är inte fel. Men det utrymmet har blivit giftigt, atmosfären har gått över gränsen och landar oftare i hat och hot. Det tystar snarare än uppmuntrar till samtal.

Atmosfären är om möjligt ännu giftigare i relationen mellan spelare och spelföretag. Samtidigt som många spelare skriker efter information om spelen de älskar uttrycker många utvecklare en rädsla inför att prata med sina fans. De vågar inte fråga efter en åsikt av sina spelare för svaret de får tillbaka kan handla om hur dumma i huvudet de är.

(Läs gärna hela Twitter-tråden)

Häromdagen skrev Jason Schreier på Kotaku en text om Biowares arbete med spelet Anthem och hur den här giftiga atmosfären påverkar utvecklarna på EA:

“And then there’s the toxicity problem, as video game pundits seize any opportunity to stoke anger at big publishers. Two people who have worked on Anthem both expressed anxiety to me about the ways some big YouTubers have spread misinformation and inflammatory rhetoric about EA, saying that it has a demoralizing effect on those people on the ground level. To people who work for EA, the publisher isn’t just a cold corporate master—it is a complicated machine that, yes, is concerned first and foremost with generating revenue for investors, but also supports thousands of people in many tangible and intangible ways. People close to BioWare, along with many other developers I’ve talked to in recent months, worry that commentary from some of YouTube’s loudest voices has eliminated nuance and made companies like EA seem like Disney villains.”

EA och de andra stora spelföretagen är inga änglar, de är full av brister och beslut som man som spelare har all rätt att vara arg över. Men det finns en gräns mellan relevant kritik och rent hat, och den gränsen passeras gång på gång. Känslan av ägandeskap är stark bland spelare. När en kritiker hatar en speltitel är det inte bara ett lågt betyg i en recension, utan en attack mot MIN favoritspelserie. När ett företag introducerar obalanserade mikrotransaktioner i den senaste titeln är det inte bara ett exempel på ett ogenomtänkt utvecklingsbeslut utan ett hot mot MITT favoritintresse.

Vi älskar alla tv-spel så det är naturligt att känna starkt för den här helt unika underhållningsgenren, men när vi tillåter våra känslor att skrämma och tysta de som verkar inom den har det gått för långt.

De “onda” spelföretagen har gjort sin beskärda del av misstag, men de är samtidigt fyllda av människor som är passionerade för det de gör och som varje dag går till jobbet för att förhoppningsvis skapa något som någon kan tycka om en dag. Spelskribenter gör sina misstag men försöker ofta bara förmedla en så intressant och underhållande åsikt på spel som möjligt.

Ingen är utan fel och brister, men det är på tiden att vi alla tar ansvar för att stävja hat och uppmuntra till öppna diskussioner. Som alla kulturuttryck vilar även spelgenrens utveckling på en mångfald av tankar och idéer, inte motsatsen.