Det skulle dröja nästan exakt tio år innan Hitman-serien skulle få tillbaka sin formfaktor. Efter det hyllade Hitman: Blood Money följde två mediokra filmer och ett spel (Hitman: Absolution) som framförallt fansen inte uppskattade eftersom det vandrade för långt ifrån sin ursprungliga filosofi. Utvecklanden IO Interactive var otroligt tydliga att de lyssnade på all feedback, tog till sig kritiken och resultatet blev Hitman från 2016 som välkomnas med jubel. Sen dess har IO Interactive lämnat sin utgivare Square Enix med varumärket i sin ägo och denna vecka släpper de Hitman 2.

Komponenten som till stor del försvann i Hitman: Absolution var spelseriens fokus på omspelning, förgrening och det AI-system som tickade i bakgrunden som fick allt att samverka och fungera. Med nya Hitman gjorde man det kloka beslutet att lyfta upp och exponera de delar som är vitala för den rätta Hitman-upplevelsen.

Hitman

Det förra spelet mötte kritik eftersom det uppfattades som och till stor del var linjärt. Även kartorna som till synes var öppna lekplatser var små vilket adderade till känslan att upplevelsen var begränsad och styrd. Utvecklaren tog glädjen att kartlägga och forska fram lösningar från spelaren. De föll för grupptrycket samt marknadsnormer och skapade en filmisk och styrd upplevelse istället för en inlevelserik sådan där spelaren kände att de hade kontroll och framförallt inverkan.

LÄS MER OM HITMAN: TV-serie är förmodligen rätt väg för Hitman

När 2016 anlände såg vi att de verkligen gick tillbaka till ritbordet och studerade vad som gjorde Hitman till Hitman. Inledningsvis såg man att det nya spelet har enorma sandlådor i jämförelse med Absolution men något som också är nytt är att IO Interactive grävt upp många av de tidigare dolda systemen till ytan. De belös nu tidigare nämnda omspelningsmöjligheter, förgreningar och system. De pekade skickligt dig mot all potential och gjorde det spännande samt belönande, samtidigt som det tillät en uppsjö av inställningar att skapa sin egen upplevelse och ge ärrade veteraner möjligheten att begränsa sig precis hur mycket de själv önskade.

En av spelets starkaste verktyg för att uppnå allt detta var dock inte omedelbart uppenbart. Det är nämligen ingen funktion utan det kräver att man tittar på spelets konstruktion, närmre bestämt dess episodstruktur.

Episodindelningen i Hitman fungerade på det viset att IO Interactive släppte en ny karta komplett med en uppsjö nya uppgifter under hela 2016. Hela nio episoder skulle det i slutändan bli där äventyret nu inleddes i Paris, som sen följdes upp av kartor på italiensk mark och bl.a. Marocko, Thailand Colorado.

Säga vad man vill om episodindelat innehåll men tillämpas det rätt kan det faktiskt medföra positiva resultat istället för att bara kännas krystat eller som en dålig ursäkt att få ut ett spel på marknaden tidigare. Det behöver inte bara existera för att suga oss på pengar i sakta takt. Det kan ha faktisk praktisk nytta. I detta fall är nyttan att resultat av att man valt att bli en episodindelad upplevelse är att man får en osynlig men inneboende funktion som uppmuntrar utforskning och systematiskt spelande. För att inte glömma hur otroligt populärt Hitman blev på Youtube och videoform med tanke på sin inneboende förmåga att skapa kaos. Varje ny karta var ett event som ledde till nya roliga upptåg på diverse spelsajter.

Om Hitman hade släppts på en skiva där allt innehåll hade varit tillgängligt från dag ett hade det med stor sannolikhet lett till att en ansenlig andel spelare blåst igenom rubb och stubb omedelbart. Efter en måltavla varit död hade det varit dags att färdas till nästa utmaning och skådeplats. Det är inget fel i sig, och jag är inte här för att berätta hur du skall spela ditt spel men det fanns alltid en risk att de som återvänder till gamla uppdrag bara hade varit en bråkdel av de som köpte spelet, resten miste lite av poängen med serien och kanske rentav lämnar den. Därför är det såklart intressant att Hitman 2 går tillbaka till ett upplägg där man direkt bjuder på ett färdigt paket. Visst är det trevligt att ges en komplett upplevelse direkt men IO Interactive är en av få utvecklare som lyckades använda formatet till sin fördel.

Genom genom sin struktur sporrar och inspirerar Hitman utforskning så fort du sätter foten på ny mark. Eftersom du som spelare bara hade en massiv karta att leka med i taget koncentrerade sig spelet oerhört mycket på just förgreningarna och värdet att spela om uppdrag för att uppnå sina mål på nya nervpirrande sätt. Den som ville ha assistans att hitta lösningar fanns den att finna inbyggd i spelet. Men även hardcore-spelare blev nöjda då alla möjliga assister kunde slås av.

IO Interactive rättfärdigade sitt beslut att använda en episodstruktur med bravur eftersom få som satte sig med nya Hitman missförstod att Hitman-serien handlar om frihet, tålamod, kreativitet och att skapa sin egen mordiska upplevelse. På den punkten lyckades de verkligen. IO har efter några års famlande i mörkret hittat hem med Hitman och sin uppföljare, och det ser ut som om de aldrig varit mer hemkära än de är nu.