Sex månader med Player 1: hur glädjen återvände

Det hela började för ungefär ett år sen när jag såg mig om efter nya ställen att skriva spelkritik. Det var dags att lägga min förra spelsida POW bakom mig för det var ändå bara jag själv som skrev där längre. Jag är som lyckligast när jag är i en grupp och just då var jag inte längre lycklig som spelskribent.

Som ett brev på posten såg jag hur någon hade retweetat ett Twitter-inlägg från ett konto vid namn Playerone_se.

Det som lockade mig direkt var namnet. Det lät minnesvärt och det lät professionellt. Bara minuter efter jag sett inlägget skrev jag och frågade vem man kontaktade om man var intresserad av att ansluta sig. Efter frågat ut och talat med chefredaktör Andreas visste jag att jag ville bli en del av projektet. Det skulle dock visa sig att Player 1 för stunden inte var så mycket mer än ett domän. Andreas utnämnde mig hursomhelst till redaktör kort efter att ha bevittnat mitt självdriv att agera redaktör. Tillsammans byggde vi hemsidan och peppade trupperna i vår Slack-kanal. Lite förseningar blev det däremot så en ursprunglig september/oktober-lansering fick ges upp för att istället kunna öppna med gott om innehåll i november.

Sen öppnade vi den 10 november 2017. Det finns inte mycket mer att tillägga. Från denna punkten var det upp till bevis. Jag skall erkänna att jag mixtrat med ursprungsvisionen som var en soft spelsida där man skrev när man kände för det. Jag hade nämligen ambitionen att presentera en spelsida som uppdaterade så kontinuerligt som möjligt utan att gå till överdrift, för man får inte trogna läsare utan återkommande aktivitet. Missförstå mig inte. Jag är inte direkt besatt av statistik och nummer men just vetskapen att någon läser ens material för att sen återvända för att anser att sidan har givande innehåll är en tanke som glädjer mig.

Jag skall erkänna att jag var oerhört försiktigt den första tiden som redaktör. Jag ville att saker skulle röra på sig men ville samtidigt inte stöta mig med redaktionen. Jag ville inte lägga för mycket press på dem då en stor del redan kände varandra sen tidigare gig på IGN eller Eurogamer. Jag kände mig som outsidern i gruppen. Men såhär i efterhand verkar det som allt gick bra. Det verkar som mitt ledarskap tagits emot väl. Den här gruppen sköna människor välkomnade mig och verkade dela min vision om en lite mer aktiv spelsida och var redo att skriva av hjärtans lust för en sak de trodde på.

Sen kort efter jag kom hem från en lång Kanada-resa i julas nåddes jag av beskedet att Andreas inte längre hade tiden som krävdes för att agera chefredaktör och frågade om jag ville ta över rollen medan han blev skribent. Med tanke på hur vital min roll varit i gruppen för att få Player 1 dit den var kändes det som ett logiskt nästa steg. Det är dock lite lustigt, för detta är andra gången i mitt liv jag erbjudits en chefredaktörsroll av hemsideägare efter bara varit aktiv en kortare tid. Det är min eviga förtjusande förbannelse.

Efter haft ett snack med sidans övriga redaktörer Niklas och Jonas var jag övertygad att jag ville axla ansvaret och den 26 januari i år annonserades det internt i vår Slack att jag var ny chefredaktör.

Efter detta har saker rullat på. Redaktionen har sett skribenttillskott i formen av Gustaf, Adrian, Martin och snart ser vi förhoppningsvis fler som vill ansluta sig. Tillsammans har vi levererat texter på nästan daglig basis och är idag uppe i över 200 bitar av skrivet innehåll.

En sak till skulle dock hinna ske före vårt 6-månadersjubileum och det kom den sjunde april när Andreas meddelade mig att han p.g.a. tidsbrist valt att lämna Player 1 helt och därmed ville göra mig till ny ägare av sidan. När jag skriver detta är allt inte 100 procent klart, men snart står jag alltså även som ägare av den här sidan som jag passionerat och entusiastisk blev en del av för snart ett år sen. Inget dåligt år. Det känns som en självklarhet att tacka Andreas för det starka förtroende han fick för mig på så kort tid.

Jag kunde i dagsläget inte vara mer nöjd och stolt över mina skribenter och tacksam för mina redaktörer som alltid varit vid min sida. Alla är glada, pepp och uppmuntrande. Jag har en vibb att alla i gruppen känner att vi är något häftigt på spåren. Player 1 har liksom potential att bli en självklarhet i spelside-Sverige. Player 1 är fortfarande en spelsida där fokus ligger på kritik och reflektion, och där den ständiga nyhetshetsen inte är något som påverkar oss. Vilka vägar vi väljer att ta i 2018 får vi se. Vi får ju t.ex. inte glömma att E3 bara är runt hörnet.

Jag vill slutligen även tacka alla läsare som gett oss en chans och alla ni som följer oss på sociala medier. En slängkyss kastas även ut till alla kritikervänner i Twitter-sfären som retweetat vårt material, hjälpt oss söka skribenter och haft med oss i diverse spelpoddar. Jag uppskattar ert stöd.

Det var nu sex år sen jag stängde GAMEcore.se och därmed sex år sen jag senast var en del av en redaktion. Det känns kul att åter igen verkligen känna mig som en redaktör. Det här känns som ett nytt spännanden kapitel i mitt spelkritikerliv snarare än en mellanlandning. Det känns kul att få dela med mig av mina erfarenheter och lära yngre talanger hur man blir bättre spelkritiker och skribenter. Men framförallt är jag lycklig igen eftersom jag åter har en aktiv grupp människor runt mig när jag gör något av det jag älskar mest här i livet: skriver om TV-spel.

Ha den äran på 6-månadersdagen Player 1.se.