Smoke and Sacrifice är ett överlevnadsspel från indiestudion Solar Sail Games som främst fått uppmärksamhet tack vare sin vackra handritade grafik. Just den genren har sedan ett antal år varit väldigt populär och dragit in stora pengar, men jag har personligen inte riktigt fastnat för något av dem. Undantaget har varit ”Don´t Starve” där den sköna tecknade stilen kombinerat med ett schysst system för att tillverka saker fick mig att kapitulera. Sedan dess har jag längtat efter att få bli ”överlevnads-kär” igen, men efterhand som tiden gått och inget lyckats ersätta min första kärlek i genren, har jag börjat förlora hoppet.

För några månader sedan fick jag nys om Smoke and Sacrifice och redan efter några sekunder fick trailern mitt blodtryck att gå i höjden av ren förtjusning, för här bjöds det på detaljerad grafik som var nästintill surrealistisk och löften om ett överlevnadsspel med en riktig story. Så när vår kära chefredaktör häromveckan frågade om jag ville recensera spelet ifråga var svaret givet.

Det var med stor förväntan jag drog igång spelet på min dator, kort därefter visades en intro som inte sa mig så mycket mer än att jag är kvinna och mor, följt av instruktioner att hämta mitt nyfödda barn som tydligen skulle offras till en solgud. Motvilligt placerade jag min son på ett steampunk-liknande altare och sekunden efter försvann mitt barn i en ljusblixt. Med blicken sänkt tog jag mig tillbaka till min hemby och började arbeta min åker, grubblande på om min pojke kanske ändå levde. Så börjar historian om en mors sökande efter sitt barn i en värld fylld av monster, spöken och andra udda varelser.

I enlighet med de flesta spel som går ut på att överleva startar man med enkla kläder som bara skyler utan att ge skydd. Det finns ingen guide utan man lär sig att vad man kan tillverka genom att prata med varelser som man stöter på. Fördelen med detta är att du då också eventuellt får mer information om världen omkring dig samt tips och råd på hur du kan lösa olika svårigheter som du ställs inför.

LÄS MER: Recension: Juicy Realm

Världen du möter i jakten på din son är allt annat än säker, faktum är att till och med luften är farlig under delar av dygnet, då en giftig lila rök ligger tungt över landskapet. Enda sättet att mota bort den är att lysa upp omgivningen omkring en. En rolig detalj är att somliga monster påverkas och ändrar karaktär i röken. Det mesta du stöter på kan användas i en eller annan form, träd kan till exempel ruskas om så frukt eller mindre grenar faller ner. Frukten kan sedan pressas till juice och grenar stöpas om till vapen eller byggmaterial. Världen är enormt mycket större än vad man först tror och innehåller allt från snö och is till viktorianskfuturistiska områden med inslag av grönska.

Det är aldrig givet vad som kommer att attackera dig eller hjälpa dig när du upptäcker nya varelser, utan man får lista ut det själv eller hitta information. Variationen på monster är god och striderna är väldigt tillfredställande, främst då attackmönster och färdigheter varierar ordentligt mellan dina fiender, men också då de är väldigt detaljerade och vackert ritade. Efterhand som man lär sig mer om omgivning och dess invånare, öppnas nya sätt att döda eller fånga monster. Vilket kan vara allt från att man tämjer ett monster, lurar in andra mindre djur i en fälla, använder omgivningen till sin fördel eller genom att skapa bättre vapen.

LÄS MER: Titta inte bara på Pokémon: Let’s Go!-trailern, utan lyssna också!

Svårighetsnivån är inte så hög som många andra liknande spel, och det är tydligt att det inte är menat att man ska dö allt för ofta. Spara kan man endast via speciella dataterminaler, som det finns förhållandevis få av. Du hittar terminalerna och andra viktiga platser på din karta allteftersom du upptäcker dem eller vid uppdrag från någon varelse.

Själva handlingen är inget speciellt men den ger mig ett mål och syfte, däremot är dialogerna mycket välskrivna och känns sällan som utfyllnad. Detsamma gäller alla gränssnitt som är ganska enkla funktionsmässigt, men fungerar bra. Att det mesta krutet lagts på grafiken och spelkänslan är tydligt och det var nog ett klokt val.

Det finns faktiskt inte så mycket att klaga på när det gäller spelet, däremot är optimeringen av PC-versionen av Smoke and Sacrifice inte speciellt bra. Jag sitter på en rejäl och modern speldator som klarar det mesta, men ändå sjunker min bilduppdatering från 60 till ner mot 40 under en del strider. Eventuellt korrigeras det till spelet släpps, men kan vara bra att veta om du har en mindre snabb dator. Även Inställningsmenyn är fattig för du kan inte justera mer än det absolut mest basala.

Bortsett från ovannämnda är Smoke and Sacrifice en välgjort spel med enastående vacker grafik, där storyn ger en röd tråd att hålla i, utan att för den sakens skull kännas som en belastning.

Betyg: 7/10