När det var 90-tal pågick det maskot-hysteri. Precis varenda spelstudio och dess moderbolag försökte skapa sig en motsvarighet till Mario och Sonic, och hoppades på likartad dundersuccé. Antropomorfiska hjältar var på modet så som Bubsy the Bobcat, Aero the Acro-Bat, Gex, Zool, Croc och Earthworm Jim men även mer udda hjältar som Ristar, Cool Spot, Glover och Rayman såg dagens ljus. Denna trupp av halvt bortglömda spelfosiler kom framförallt från tredjepartsutvecklare.

Alla ville ha en maskot, något som kunde agera som en symbol för deras studio. Nintendo hade ju Super Mario och Sega var framgångsrika med sin blå snabblöpare Sonic så när konsolkriget skulle eskalera i mitten av 90-talet med Playstations intåg i branschen kändes det som en självklarhet att de också behövde hitta sig en maskot, ett ansikte utåt.

Ett porpurri av alla de maskotar som skapades under 90-talet – Länkar till alla artister som hjälpte åt att göra bilden kan nås genom att klicka på länken.

Först ut var Crash Bandicoot, Naughty Dogs debutspel på Playstation från 1996. Sony ville så gärna länka Crash med sitt varumärke och på ett vis lyckades de men Crash vann aldrig så många hjärtan som de hoppades på. Crash var definitivt synonym med Playstation men han blev aldrig en ny megamaskot, även om han i långa loppet överlevt mycket bättre än så många andra skapelser som kom både före och efter honom.

Universal Interactive hette utgivaren för Naughty Dogs fyra Crash-spel, inte Sony eller SCE själva och det är hela skälet till att serien blev hemlös och runtshoppad i årtionden efter att utgivningsavtalet med SCE nådde sitt slut i 2000. När Universal Interactive några år senare slog sig samman med Vivendi blev de Vivendi Games som skulle hålla klorna i varumärket fram till 2008 när den enorma fusionen av Vivendi och Activision inträffade. Under dessa år kom Crash ut på alla plattformar men han hade tveklöst mist lite av sin stjärnglans.

Härifrån vet ni säkert historien. Crash hamnar som sagt i Activisons vård och ytterligare 15 år senare, i 2023, landar Crash ironiskt nog rätt i händerna på Playstations största konkurrent Microsoft när de köper Activision. Efter 20 år har plötsligt Crash fått ett hem hos en plattformshållare på nytt men denna gång på det mest oväntade av ställen.

En annan filur som följde med på exakt samma resa var Spyro the Dragon som också inledde sin karriär på Playstation. Under 00-talet lekte han hjälte i multiformat-äventyr under Vivendi-banér. När det sen blev Activision och Toys for Bobs tur att förvalta den lila draken använde man lite otippat Spyro som frontfigur för Skylanders, spelet som inledde en era av toys to life-titlar. Spyro fick dock aldrig tillbaka sin protagonistroll och några nya plattformsspel var det inte tal om.

Som ni säkert förstår så ägdes även Spyro the Dragon och gavs ut av Universal Interactive medan dess ursprungskreatör, Insomniac Games, gick vidare med andra projekt så som Playstation-spelen Ratchet & Clank och Resistance samt sidospåren Fuse och Sunset Overdrive. Idag är de mest kända för att förvalta Marvels Spider-Man-licens hos Playstation.

Naughty Dog upplevde en nästintill identisk resa. Efter de förlorat möjligheten att skapa Crash Bandicoot-spel fyllde de tomrummet med billigt vin och Jak & Daxter under Playstation 2-eran medan allt handlade om Uncharted när Playstation 3 var på modet med undantaget av det omåttligt framgångsrika sidospåret The Last of Us.

Bägge dessa studior miste sina IP-barn och gick vidare i livet men för Playstation som utgivare och plattform innebar det att två starka maskot-initiativ försvann. Det historien sen lär oss är att maskot-eran nådde sitt slut och plötsligt behövde plattformar andra typer av spel för för att locka massan.

Xbox megasuccé med Halo gjorde Master Chief ikonisk och Marcus Fenix blev ett namn på allas läppar medan Sony kunde presentera Kratos vars våldsamhet och kokande ilska omedelbart gav honom en plats i var mans konsol på mitten av 00-talet. En ny epok hade inletts. Vi var inne i en era av grått och brunt. Det behövdes FPS, Grand Theft Auto-kloner, våld och misär. TV-spel behövde bli coola, på ett vuxet men möjligen omoget sätt, och med den mentaliteten fanns det inget utrymme och kärlek kvar för den ödmjuka charmiga plattformsmaskoten. Ingen brydde sig att jaga denna relik längre när det visade sig att framgång kunde uppnås med andra metoder.

LÄS MER: Playstation – en konsol för sin tid

Sen händer det något oväntat så sent som i 2018. Playstation behövde spel för att visa styrkan i Playstation VR. Det föll då på den japanska studiogruppen Team Asobi att skapa en ambitiös demo, något som visade styrkan i VR-initiativet. 

Denna då nytillträdda grupp hade som debutuppgift redan i 2013 ombetts att skapa Playstation 4-demon The Playroom som kom laddad i varje konsol. I denna demo fanns minispelet AR Bots vilket lät spelare slå en kik på insidan av den DualShock 4 man höll i näven. 

Det visar sig att i varje PS4-kontroll bor det sisådär 40 små söta robotar som man kunde leka runt med genom att vippa på kontrollen och trycka på knapparna. Det var en digital leksak som var oerhört charmig… i sådär fem minuter innan man letade vidare efter köttigare spelinnehåll. Men det är också här som fröet för Astro Bot planteras. För det var exakt den typen av små robotar man slungade runt inne i kontrollen som fem senare skulle bli Astro Bot.

Att Team Asobi blivit kära i sin lilla Aibo-inspirerade kreation samtidigt som det fanns oerhörda mängder positiv fan-feedback kring The Playroom och VR-minispelet Robot Rescue (2016) ledde till att man valde ge den metalliska gynnaren huvudrollen i VR-spelet Astro Bot Rescue Mission (2018). Detta var definitivt mer av ett spel men på det stora hela en ganska kort upplevelse vars huvudsakliga uppgift var att demonstrera den nya plattformens egenskaper. Astro Bot Rescue Mission möttes av mängder med kärlek och inkastade rosor och därmed började man planera Playstation 5-debuten med denna nya stigande stjärna i blickfånget.

Åter igen skulle roboten packas med i konsolen men denna gång fick nyblivna Playstation 5-spelare ett helt spel döpt till Astro’s Playroom som skulle demonstrera DualSense mångsidighet och funktioner som många spel än idag inte fullt utnyttjar, inte helt olikt hur 1, 2, Switch! gjorde en liknande grej för Nintendos Switch. Resultatet blev ännu en hit som var älskad av spelarna som nu helt vunnits över av Astro Bot-rikets charm, Playstation-rikedom och spelkvalitet.

Just Playstation-rikedomen är Astro Bots hemliga vapen. Dessa kromade gynnare är nämligen väldigt meta och lever i en värld sprängfylld med Playstation-historia. De verkar ju trots allt leva inne i allt maskineri. Astro Bots bär bokstavligen Playstation 5-kontrollens ursprungsfärger och man samlar på sig Playstation-tillbehör från nästan 30 år tillbaka och låter de pryda en stor museumliknande lokal vilket är otroligt rolig att utforska och leka runt i.

Mest charmigt och gulligt är hursomhelst alla de spelreferenser som finns strösslade genom banorna som visar Playstations nu fylliga och anrika spelarv. Tillsammans med lite rekvisita och kostymer kan man hitta de mer eller mindre gömda robotarna som rekonstruerar scener från spelhistorien som Playstation varit involverad med. Någon är klädd som Jill Valentine från Resident Evil och står och lurpassar bakom en dörrkarm, en annan bär Parappa the Rapper-luvan medan en tredje är iklädd full Helghast-mundering från Killzone. Spelet blandar känt med nästan bortglömt så som Playstation Portable-titeln Fat Princess. Dessa små scener är bland de roligaste samlingsobjekt man kan hitta i spel rent generellt för de dryper av charm och ibland får man verkligen tänka till vilken obskyr referens Asobi vill återskapa med sina små robotar. Det är en del av utstrålningen.

Detta är det genuint coola med Astro Bot-universumet. Det är målat med Playstation-historik samtidigt som det är ett genuint bra spel i grunden med kompetent plattformsmekanik som stabil grundsten. Det har en stor vördnad för det som kom före och presenterar allt i ny chibifierad form. Även alla de där gråbruna hjältarna som tidigare nämndes får sig en makeover så de passar in i det förtjusande Astro Bot-universumet.

LÄS MER: Nintendo borde göra sitt eget Astro’s Playroom

Det gör också Astro Bot som maskot till lite av en paradox. För Astro Bot kan inte existera utan pionjärerna och nybyggarna som banade vägen då mycket av tjusningen kommer just från hur speluniversumet badar i Playstation-historia. Det är fortfarande otroligt kompetenta spel som den kommande fullskaliga PS5-titeln säkerligen kommer sätta på prov och troligen bevisa, men ikonisk design, karisma och nostalgi gör otroligt mycket för att hjälpa till att formge Astro Bot-galaxen.

Astro Bot skiljer sig också på punkten att Astro Bot inte riktigt är en solohjälte. Spelen har ur det perspektivet mer gemensamt med Ubisofts brokiga skara av Rabbids än Sonic och Mario. Det är inte den spelbara Astro Bot som utgör kärnan i upplevelsen utan det är det som alla Astrobots kollektivt bidrar till som gör spelserien till vad den är. Därmed har Playstation hittat lite av en udda maskot, för den är i själva verket en legion av maskots, en flock maskotar som börjat i en oortodox ände. Där Nintendo och Sega anlade ett helt imperium med sina superstjärnor under 30 års tid vilar och expanderar Astro Bot istället på ett fundament på allt som kom före, och det positionerar serien och dess många rollinnehavare som något alldeles unikt som är nästintill omöjligt att replikera,

Det tog banne mig sin stund och en halv livstid av engagemang från Sonys konsolinitiativ men till slut lyckades dom. Äntligen fick Playstation sin maskot.