Bakgrund

Det första Street Fighter-spelet släpptes 1987, men det var med uppföljaren Street Fighter II, som släpptes 1991, som spelserien, och hela fightinggenren, började på riktigt. Länge var Street Fighter II – med alla dess olika utgåvor – som en spelserie i sig själv, en spelserie som i mångas ögon inkluderade prequel-serien Street Fighter Alpha. Medan den mindre kommersiellt framgångsrika, men av  de mest engagerade spelarna i sinom tid älskade, uppföljaren Street Fighter III var något helt annat. Således både bland dem som gillade e-sport och de som gillade att spela mot varandras en uppfattning om att Street Fighter II (i allians med Street Fighter Alpha) och Street Fighter III två av hörnen i en spelserie-triangel, med spin-off-serien Marvel vs Capcom som det tredje hörnet.

Sedan följde några magra år i mitten av 00-talet – när vissa tyckare förkunnade att hela fightinggenren var död och begraven – men med comeback-spelet Street Fighter IV – som kom till arkad 2008 och konsol 2009 – ett spel som snarare var en uppföljare till Street Fighter II än till Street Fighter III, gjorde både spelserien och hela fightinggenren stor comeback  i allmänhetens medvetande. Och Street Fighter tog ett avgörande steg mot att bli en pågående spelserie på allvar, snarare än att vara ”Street Fighter II med vänner”.

Samtidigt bidrog allt snabbare bredband, och framgången för video-tjänster som Youtube och Twitch att streaming, och således e-sport, slog igenom på allvar. Turneringarna i Street Fighter IV drog inte bara många deltagare men också många tittare. Intressanta spelare och utmärkta kommentatorer gjorde också sitt till. När Street Fighter V släpptes 2016 var Street Fighter en levande spelserie på allvar, och även om det spelet fick en hel del kritik vid premiären, inte minst för bristande innehåll, så blev spelet allt mer uppskattat för varje uppdatering. Inte minst då spelarna utanför den egentliga kärnan av fans upptäckte att Street Fighter V var det klart mest nybörjarvänliga spelet i serien, då det var betydligt lättare att lära sig att kontrollera kämparna än i de tidigare spelen. I Street Fighter 6, som släpps den andra juni, kommer det att bli ännu lättare att spela för en nybörjare, framför allt då de har lanserat en ny, enklare kontrollmetod, som inte är särskilt fördummande. Spelet har tagit ett avgörande steg från att enbart vara ett seriöst fightingspel för de mest hängivna till att även vara ett partyspel som vem som helst kan plocka fram och ha kul med.

Varför ska man samla på Street Fighter?

Det finns många olika samlare inom spelvärlden; samlare som samlar på olika saker och som har helt olika attityder till sitt samlande. Jag samlar inte för att få en “komplett” samling, och jag har inte alla mina föremål nedpackade i kartonger i ett förråd. Jag är en brukande samlare. Alla spelen har jag köpt för att spela dem, och alla samlarfigurerna har lämnat sina förpackningar och står uppställda till allmän beskådan på hyllorna i min lägenhet. Idag presenterar jag min Street Fighter-samling. Det är inte Sveriges största samling, men varenda föremål i samlingen håller hög kvalitet, och de har alla en betydelse för mig. En egen historia att berätta.

Street Fighter är en spelserie som det är utmärkt att samla på. Dels för att det är en serie med så många distinkta karaktärer, och dels för att det finns det massor av föremål att välja mellan. Dessutom är det oftast lätt att se skillnad mellan de produkter som håller hög kvalitet och de som inte gör det, redan när man ser bilder av dem på nätet. Vill du verkligen samla allt som har något med Street Fighter-serien att göra får du ligga i och öppna plånboken på vid gavel: i Street Fighter-utbudet finns det allt ifrån japanska telefonkort till pannband och exklusiva priser från turneringar i japanska arkadhallar att försöka få tag på. 

LÄS MER OM ATT SAMLA PÅ SPEL OCH KRINGPRODUKTER: Ingen plast runt min spelsamling, tack!

Samtidigt finns det en “elit” bland samlarföremålen när de gäller Street Fighter, framför allt utbudet av samlarfiguer från de största figurtillverkarna och de flådiga konstböckerna från UDON. Och fokuserar man enbart på denna “elit” så går det faktiskt att få ihop en hyfsat “komplett” samling, utan att behöva ruinera sig, om man bara är lite smart och förslagen i sitt samlande.

  1. Samlarfigurerna

De flesta Street Fighter-samlingar man ser på nätet har samlarfigurerna som grund. Inte konstigt då Street Fighter har spelvärldens kanske bästa karaktärer, både vad gällande kvalitet och kvantitet, och vem personen än är på Capcom som sköter ”quality control” när det gäller att licensiera ut sina karaktärer till företagen som tillverkar samlarfigurer, så gör den personen uppenbarligen sitt jobb. Samlarfigurerna baserade på Camcoms fightingserie håller nämligen oftast en väldigt hög kvalitet, oavsett vilken tillverkare de kommer ifrån.

Som synes på bilden ovan skippar jag Ryu och Ken, och de andra grabbarna, och istället samlar jag på de kvinnliga Street Fighter-kämparna. Framför allt den brittiska agenten Cammy, ninjaflickan Ibuki, spelvärldens kanske mest kända skolflicka Sakura, och Sakuras bästa kompis och rival, den blonda överklassflickan Karin.

Länge stod den unga kinesiska poliskvinnan och omslagsflickan, “världens starkaste kvinna”, Chun-Li för säkert hälften av alla kvinnliga Street Fighter-figurer och -statytter som släpptes, men i samband med Street Figher IV:s stora framgångar i slutet av 00-talet och början av 10-talet, så blev det allt vanligare med läckra figurer och maffiga statyetter även med de andra kvinnliga kämparna i serien. Cammy har alltid varit populär, men i och med Street Fighter V släpptes verkar hon ha blivit ännu mer populär än tidigare, och de senaste åren verkar det ha kommit lika många samlarfigurer med Cammy som med Chun-Li.

Det finns Street Fighter figurer från de flesta av de stora figurtillverkarna – inklusive Funko Pop, Pop Up Parade, S.H.Figuarts och Nendoroid – men ska man samla på Street Fighter-statyetter är det framför allt de äldre statyetterna från Kotobukyia som man ska försöka få tag på.

Förutom figurerna med Cammy, Ibuki, Karin och Sakura här ovan, har Kotobukyia även genom åren släppt läckra statyetter med R. Mika, Chun-Li, Poison, Decapre och ytterligare en variant med Sakura och ytterligare en med Cammy (i sin lönnmördar-personlighet Killer Bee). Tillsammans med  spelen och konstböckerna från UDON är Kotobukyia-statyetterna det bästa stället att börja en Street Fighter-samling på, och samlar du alla Kotobukyias Street Fighter-statyetter i en bokhylla har du redan där en fantastisk samling, som ser maffig och läcker ut. Se bara upp med att Kotobukyia-statyetter inte stannar särskilt länge i butikerna när de släpps, och kan snart vara riktigt dyra att köpa begagnat, så det gäller antingen att förhandsboka eller att hänga med ner figurerna släpps, eller ha tungan rätt i mun på begagnat-sajterna, så att du inte betalar ett överpris.

1.1 Cammy-samlarfigurer

Cammy har alltid varit en fan-favorit, ända sedan hon debuterade i Super Street Fighter II: The New Challengers, 1993, men de senaste tio åren eller så har hon bara blivit ännu mer och mer populär. Egentligen skulle inte Cammy ha varit med i Street Fighter V, utan hennes maskerade klon Decapre skulle ha tagit hennes plats i den första versionen av spelet, men till sist valde man trots allt att satsa på Cammy, och det var rätt val. (Det är också därför Birdie kom med i Street Fighter V, efter att länge har varit borta från serien, för utan Cammy saknade de en brittisk karaktär i spelet. Så när Cammy till sist kom med blev det plötsligt två brittiska karaktärer bland spelets 16 ursprungliga karaktärer.) När jag började samla på Cammy kring 2010 fanns det inget överflöd av produkter, men nu finns det ingen brist på samlarfigurer, T-shirts och till och med böcker.

På bilden ovan ser du samlarfigurer från bland Kotobukiya, Q Posket och Pop Up Parade. De figurer med kamouflage-mönster på benen är hennes tidigare design, innan Street Fighter V, medan figurerna där hon istället för mönster på benen har en vapenväska på låret är hennes design från Street Fighter V. Det finns även många figurer med hennes Killer Bee-design, som hon hade när hon fortfarande var en hjärntvättad lönnmördare som arbetade för skurkorganisationen Shandaloo, men jag har valt att inte köpa någon av dessa, utan jag har hållit mig till hennes stil som brittisk agent tillhörande agentgruppen Delta Red.

I och med Cammys grundläggande omdesign till Street Fighter 6 (hon kör numera verkligen gatustil med brittiska jacka och kortklippt hår) har hon blivit ännu mer populär, redan innan spelet har släppts! Det har ännu inte kommit släppas några samlarfigurer med hennes nya Street Fighter 6-design, men jag ser verkligen fram emot dessa.

Cammy finns naturligtvis också som Funko Pop. En udda detalj är hennes blå ögon. Nästan alla Funko Pops, oavsett karaktär och serie, har svarta ögon.

1.2 Ibuki-samlarfigurer

Förutom Cammy, som varit min favorit sedan mitten av 90-talet, har jag alltid varit förtjust i ninjaflickor, inom alla spelserier och alla andra media. Då är det tur att Street Fighter har en av de allra bästa ninjaflickorna någonsin: Ibuki! Hennes första framträdande var i Street Fighter III: New Generation, 1997.

I hennes ursprungliga design ser Ibuki verkligen ut som en klassisk ninja från en traditionell japansk ninjaby. Men i och med Street Fighter V fick också hon en omdesign och blev istället en ninja-skolflicka! Jag har dock inte sett några samlarfigurer med Ibuki ninja-skolflicka-look.

Förutom high school intriger bildade hon också i Street Fighter V ett motvilligt radarpar tillsammans med wrestlingtjejen R. Mika, när det var dags att rädda världen.

Ibuki är ännu inte utannonserad för Street Fighter 6.

1.3 Karin-figurer

Vad är det enda som är bättre än ninjaflickor? Blonda, bortskämda överklassflickor förstås! Japanerna är oväntat bra på blonda, bortskämda överklassflickor och vi hittar dem överallt, inte minst i animefilmer som Steamboy, och humoristiska skolanime-tv-serier som School Rumble och Ladies vs Butlers. En av de allra bästa av dessa egenkära, lockiga rikemansflickor finns i Street Fighter-serien: Karin Kanzuki!

LÄS MER OM STREET FIGHTER-KÄMPAR: En fightingnovis dagbok – Poison, Lucia och E. Honda 

På mina båda samlarfigurer med Karin har hon fortfarande sin klassiska skolflicke-look, den som hon hade i Street Fighter Alpha 3, och inte den något vuxnare design hon fick i Street Fighter V, när hon lämnat skolåren bakom sig och tagit över som rikemansfamiljens överhuvud.

Karin har inte utannonserats för Street Fighter 6 ännu. (Jag gissar att vissa är glada över att slippa se henne i spelseriens turneringar i sommar…)

1.4. Sakura-samlarfigurer

Även om japanerna är mycket bra på ninjaflickor och blonda, bortskämda överklassflickor så är de förstås ännu bättre på traditionella skolflickor! Och det är här som Sakura kommer in i Street Fighter-serien, sedan debuten i Street Fighter Alpha 2 från 1996.

Så hon har varit skolflicka rätt länge, men i Street Fighter V lämnade Sakura till sist skolåldern bakom sig och började istället arbeta på en arkadhall. Men hur det går med arbetslivet, och det allt jämt brinnande förälskelsen i Ryu, i Street Fighter 6 återstår att se, då hon inte utannonserats för spelet ännu. 

Men som någon sa: “Det enda man kan vara säker på när det gäller Street Fighter är att Sakura dyker upp som DLC-figur förr eller senare.”

  1. Filmerna

Förutom den ökända Hollywood-filmen med Jean-Claude Van Damme har Street Fighter lyckades rätt bra inom filmvärlden. Med framför allt ett par uppskattade animerade filmer bakom sig.

2.1 Street Fighter II: The Animated Movie

Ända sedan Street Fighter II: The Animated Movie släpptes 1992 har den varit den bästa filmen baserat på ett tv-spel. (Tills i år med Super Mario Bros Movie, måhända? Jag har inte sett den ännu.) Inte bara återger den karaktärerna och konflikterna från spelen på ett lysande sätt, men den har dessutom tjänat som en referensbräda för spelen och alla kringprodukterna efter dem. Karaktärer som Guile och Chun-Li växte och fick ett helt annat liv här än de hade gjort tidigare i spelen. Det enda negativa med filmen är att Cammy är med så lite. P andra sidan minns man varenda ett av hennes framträdanden i filmen.

LÄS MER OM MARTINS HISTORIA MED STREET FIGHTER-SERIEN: Kärleken, jag och Street Fighter

Filmen har egentligen bara ökat i betydelse och inflytande, och det hade rimligtvis sin del i att alla nyheterna och nya karaktärerna i Street Fighter III inte togs emot så positivt bland den stora massan. Det är egentligen först på senare år som spelserien, i allmänhetens ögon, har börjat att röra sig från de grundstenar som spelet Street Fighter II skapade och som den här filmen sedan förfinande och slog fast. 

Jag är nog inte den ende som när jag ”vill ha lite äkta Street Fighter” och “vill gå tillbaka till spelseriens kärna” återvänder till den här filmen, snarare än till de gamla spelen (som naturligtvis också är lysande).

2.2 Street Fighter Alpha

Den här filmen är förstås inte i klass med mästerverket Street Fighter II: The Animated Movie, men det är en oväntat rolig och fartfylld upplevelse, som definitivt har sin plats i filmhyllan. Extra plus för en svensk utgåva med svensk text!

2.3 Street Fighter Alpha Unlimited

Den här fyrtiofem minuter långa filmen fungerar som en prequel till Street Fighter Alpha-filmen ovan. Som synes är det Ryu mot Akuma som gäller.

2.4 Street Fighter: Assassin’s Fist

Den här filmen var en populär web-följetong från början, men i mångas ögon kom här filmen (från 2014) lite från ingenstans  och överraskade med att visa att Street Fighter fungerar alldeles utmärkt med levande skådespelare. Här är det den inledande historien om Ryu och Ken som unga valpar och deras träning under läromästaren Gouken, och hotet från avfällingen Akuma som gäller, och det är förstås en utmärkt vinkel för en långfilm som inte har en obegränsad budget.

Tyvärr saknar mitt exemplar av filmen engelska undertexter. Det finns massor av olika utgåvor av filmen, på DVD och Blu-ray, och de flesta av dessa saknar tyvärr engelsk textning. Det verkar dock som om de flesta av de nyare utgåvorna av filmen, från de senaste åren, bland annat den australiensiska DVD-utgåvan, har engelsk textning.

Filmen går också att se på Youtube med engelsk textning. 

2.5 Street Fighter II V Anime

En lång anime-TV-serie baserad på Street Fighter II låter som rena drömmen, men tyvärr är den här 90-tals-serien inte alls särskilt bra faktiskt. Till skillnad från den animerade Street Fighter II-filmen, som försöker vara så mycket Street Fighter II det bara går och lite till, så försöker den här serien snarare bjuda på något annat, något som man inte direkt förknippar med spelserien. När animen kom 1995 var det i slutet av den stora Street Fighter II-vågen, som rullat i ett par år i arkadhallar och på hemma-konsoler, och man kanske trodde att tittarna var lite trötta på det klassiska Street Fighter II vid det laget? Trots flera försök har jag inte ens lyckats titta klart på alla avsnitten, så jag vet inte hur den slutar. Det är definitivt ett framtida projekt, men det finns helt enkelt mycket roligare saker att göra med sin Street Fighter-tid än att titta på den här bleka animen. Till exempel att läsa Street Fighter-böcker!

  1. Böckerna

Alla spelserier borde ha lika välgjorda, flådiga och matiga böcker som Street Fighter har i UDONs många utgåvor, men än så länge får vi nöja oss med det här breda utbudet av Street Fighter-böcker.

3.1 Street Fighter World Warrior Encyclopedia

Det här är en rakt på sak uppslagsbok, med flådiga bilder och grundläggande fakta om alla kämparna i alla spelen. För det allra mest inbitna fanset är boken dock något för mycket “ungdomsbok”, då vi aldrig går in på djupet när det gäller kämparnas personligheter eller bakgrundshistorier. Det är heller ingen sensationell information man får till livs, utan översikterna är de gamla vanliga, till stor del de samma som man till exempel hittar i arkivavdelningen i samlingsspelet Street Fighter 30th Anniversary Collection. Men som lättsam och begriplig översikt med många tydliga bilder är boken svårslagen.

Något bakvänt är det bilderna snarare än texten som är det huvudsakliga intresset i den här uppslagsboken.

3.2 Undisputed Street Fighter

Undisputed Street Fighter är en slags officiell inofficiell översikt och genomgång om allting Street Fighter, från spelen till e-sport och samlarfigurer. Således är den essentiell för alla som något slags intresse av Street Fighter.

Boken är både lyxig och fin, och genomtänkt med ett bra upplägg. Alla grundläggande händelser från Street Fighter-historien, från Chun-Lis omtalade duschscen i Street Fighter II-filmen till seriens stora genombrott som e-sportens 2004 i form av det ögonblickligen legendariska EVO Moment 37 och Street Fihgter Tv-producenten Yoshiniro Onos Blanka-figur som han alltid bar med sig på sina många resor världen runt, när han mer eller mindre på egen hand försökte återuppväcka Street Fighter som spelserie och hela den slumrande fightinggenren (och lyckades) finns omtalade här.

Läs mer om Undisputed Street Fighter: Undisputed Street Fighter – en bok för fansen

Hur man inte kan bli intresserad av Street Fighter efter att ha läst den här boken det skulle jag vilja se.

3.3 How To Make Capcom Fighting Characters

Titeln på boken är något missvisande då den snarare skulle ha döpts till “The Making of Street Fighter V”. Men boken släpptes innan vinden hade vänt och Street Fighter V fortfarande hade dåligt rykte, så de kanske trodde att den här titeln skulle vara mer säljande?

I vilket fall är boken ett givet köp för alla fans av Street Fighter V, eller alla som är intresserade av hur man bygger upp en spelkaraktär från grunden. Eller bara gillar riktigt snygga böcker om tv-spel.

Läs mer om How To Make Capcom Fighting Characters: Böcker om spel: How To Make Capcom Fighting Characters

3.4 Street Fighter Memorial Achieve: Beyond the World

Men när det gäller missvisande, eller svårbegripliga, titlar på tv-spels-böcker tar ändå den här priset. “Street Fighter Memorial Achieve: Beyond the World” liksom? Vad betyder det? Varför kallade de den inte bara “Street Fighter: From the Archives” – för det är ju det som boken handlar om? Medan andra konstböcker om Street Fighter – som “The Art of Street Fighter” och “Street Fighter Tribute” – har ett tydligt tema, så är den här boken godispåse med gott och blandat och lite av varje. Det är ett par intervjuer, ett avdelning med bilder från spelen, en avdelning med hyllningar från andra illustratörer, och så vidare. 

En del av materialet i boken finns även med i de andra böckerna, som SF25: The Art of Street Fighter, men det mesta i boken är exklusivt material, så för Street Fighter-fanset är boken onekligen en guldgruva med alla möjliga smaker på godiset. Men det är knappast boken men börjar med om man inte är så insatt i Street Fighter.

3.5 SF25: The Art of Street Fighter

I samband med seriens 25-årsjubileum, 2012, släpptes den här boken. SF25: The Art of Street Fighter är med god marginal den bästa artbook om ett spel jag äger, och kanske den bästa boken om tv-spel som jag sett. Boken är tjock av bara helvete och innehåller massor av bilder av alla de slag. Framför allt teckningar som en gång i tiden har tecknats specifikt för vissa speltidningar, och andra ännu mer udda inslag av marknadsföring, är intressanta att ta del av. Boken är uppdelad efter konstnär, så vi får följa flera olika konstnärers väg genom Street Fighter-historien, från spel till spel – ett väldigt spännande upplägg!

Boken bjuder även på en kortare kommentar illustratörerna till varje bild från, där de berättar om vilket sammanhang bilden kommer ifrån, hur de tänkte när de skapade den, och hur nöjda de är med slutresultatet i efterhand, och så vidare. Här är det allt som oftast väldigt japanska kommentarer, som när de skämtar om det faktum att Cammy vänder sin söta bakdel mot betraktaren på de flesta av bilderna (trots att de med tiden försökt undvika detta), eller när precis varenda illustratör i boken berättar att de själva är helt obegåvade och bara gör misslyckade bilder, medan alla de andra illustratörerna på Capcom är genier som bara gör fantastiska bilder, konstverk som de själva inte är i närheten av att nå upp till.

Boken har sedermera kommit i en nyutgåva, som bara heter “The Art of Street Fighter”. Och som är ännu bättre, gissar jag?

3.6 Street Fighter Tribute

“Street Fighter Tribute” är som titeln anger en bok där fans och professionella illustratörer som inte är knutna till Capcom får visa sin kärlek till världens bästa fighting-serie, med egna bilder och kommentarer till dem. Så visst, det är lite som en Twitter-tråd i lyxformat, men å andra sidan är alla illustrationerna av väldigt hög klass, eller, i de fall de är lite tokiga, åtminstone intressanta. Och för oss som samlar på Street Fighter-tjejerna är omslaget rena drömmen!

Den här boken har också kommit i en ny version (som även den heter Street Fighter Tribute). Den har dock Ken på omslaget, och får man välja mellan Ken och kanske det snyggaste omslaget på en tv-spelsbok någonsin så väljer i alla fall jag det sistnämnda.

3.7 Street Fighter Swimsuit Special Collection

Street Fighter har aldrig handlat om boing-boing, som vissa av genrens 3D-fokuserade spelserier trots allt har. Spel som Street Fighter II och Street Fighter III är i stort sätt renons på sexuella inslag, även om Street Fighter IV och Street Fighter V har innehållit vissa lättklädda inslag och varsamt sexiga dräkter. Och i det sistnämnda fallet även lite trivsam badhushumor. Bokförlaget och konstkollektivet UDON har dock sett till att släppa tidningen Street Fighter Swimsuit Special varje sommar, där de sexat till serien något genom att låta dess stiliga herrar och galanta damer befolka sandstranden. Dessa bilder samlades sedan i konstboken Street Fighter Swimsuit Special, som släpptes 2021.

De flesta av bilderna är dock inte alltför syndiga, även om några nog kan kategoriseras som “uppiggande”. Boken sålde dock slut så gott som direkt, och bara efter ett par månader var den svår att få tag på. Så här gäller det att ha koll på begagnat-sajterna eller ha de rätta kontakterna, om du inte vill betala en förmögenhet för boken. 

(Det förfaller som att den franska utgåvan är något lättare att få tag på än den engelska. Och fransk text kan ses möjligen som strunt detsamma i det här sammanhanget…)

3.8 Street Fighter Ultimate Collection: Complete First Series

Bokförlaget UDON har inte bara legat bakom en lång rad av påkostade konstböcker och faktaböcker om Street Fighter, men även ett stort antal tecknade Street Fighter-serier. Både som serietidningar och sedan samlade i böcker. Ja, från början var det nog UDON mest kända för sina tecknade serier till och med.

Jag får erkänna att från början hade jag inga större förväntningar på de här serierna. Det är väl de vanliga “cash-grab” synderna och felaktiga gestaltningarna av karaktärerna, tänkte jag. Men där hade jag helt fel, för de här serierna är närmast sensationellt bra! Jag skulle vilja gå så långt att säga att hade det inte stått “Street Fighter” på omslaget hade serierna säkerligen varit ännu mer berömda, för många verkar, precis som jag, avfärda dem på förhand, utan att ens ha läst dem vilket de verkligen inte förtjänar.

Den första vågen av serier samlades i tre maffiga samlarutgåvor. En vit, eller ibland svart, med Ryu på omslaget (se den vita versionen här ovan), en röd med Ken på omslaget (som jag saknar, då jag inte fått tag på den ännu), och en blå med Chun-Li på omslaget (se nedan). Alla tre utgåvorna är väldigt svåra att få tag på nuförtiden, och väldigt dyra att köpa när de väl dyker upp på någon av begagnat-sajterna. 

Dessutom kan de tre böckerna, på grund av deras otympliga namn, vara svåra att söka efter på en begagnat-sajt som Ebay. Söker man på “Street Fighter Ultimate” hittar man nämligen lite vad som helst, och när en säljare väl lägger ut en av böckerna kan de gärna, åter igen på grund av deras otympliga namn, ha döpt auktionen till ”Street Fighter” plus lite vad som helst. Så det gäller verkligen att hålla ögonen öppna och vara lite smart här!

För dig som bara är ute efter serierna och inte just de här utgåvorna så finns serierna även utgivna i nya utgåvor, kallade ”Street Fighter Classic” Dessa böcker har andra omslag, och en annan uppdelning av seriens kapitel mellan de olika böckerna. Dessa nya utgåvor finns dock hos de svenska boksajterna. Ofta är de dock även dessa rätt dyra, så de gäller att hålla utkik vart de är billigast, och kanske knipa någon på Tradera.

Och trots att det är samma serier går inte de nya utgåvorna går inte enkelt att kombineras med de ursprungliga vit/svart (Ryu) och röda (Ken) utgåvorna, då serien i de nya utgåvorna börjar och slutar i varje bok på andra kapitel än vad den första utgivningen gjorde. Så antingen får man hålla sig till att bara samla på de gamla utgåvorna, eller bara de nya utgåvorna, eller så får man pussla lie och få dubbletter på vissa kapitel om man försöker kombinera de båda utgåvorna med varandra.

3.9 Street Fighter Legends: The Ultimate Edition

Till skillnad från de två första av dessa tre klassiska utgåvor (den vita, eller svarta, med Ryu på omslaget och den röda med Ken på omslaget) som båda gör samman och berättar en gemensam berättelse, så innehåller den tredje, den blå med Chun-Li på omslaget, tre fristående mini-serier med Sakura, Chun-Li och Ibuki i fokus. Denna bok är således inte lika ”essentiell” som de båda två första volymerna är, men det här är också tre väldigt bra, och sinsemellan väldigt olika, mini-serier, och samlar man på Street Fighter-tjejerna, eller bara gillar fartfyllda och roliga serier, så är även den här ett givet köp.

De tre miniserierna i denna volym finns även de numera utgivna i nyutgåvor. I det här fallet i tre separata (och således tunnare) volymer som, rakt på sak, heter ”Street Fighter Legends: Sakura”, ”Street Fighter Legends: Chun-Li” och ”Street Fighter Legends: Ibuki”. Alla tre är klart köpvärda enligt mig. Som UDONs andra Street Fighter-serier så kompletterar berättelserna vad som händer i spelen snarare än försöker ersätta deras berättelser med något helt eget, så en viss förkunskap om vad som händer i spelen är inte av ondo. Även om de naturligtvis går att läsa helt fristående också, och möjligen till och med kan göra någon som aldrig har spelat något av spelen intresserad av att spela dem?

3.10 Street Fighter Legends: Cammy

Den fjärde, och senaste, av dessa Legends-serier är ”Street Fighter Legends: Cammy”. Ett måste för varje Cammy-fan förstås, redan på grund av det snygga omslaget. Dock är omslaget rätt missvisande. Det är lätt att tro att det är en solo-serie med Cammy, vilket det inte är, eller att det är en helt fristående serie, vilket det inte är, eller en serie som berättar hela Cammys historia, vilket det inte heller är. Cammy är visserligen huvudpersonen i serien, men det är betydligt mer av en ensemble-berättelse än något solouppdrag. I betydligt högre grad än de tre Legends-serierna ovan är det här en serie som tar för givet att man spelat Street Fighter IV och Street Fighter V och vet vad som händer där. Så det är knappast en serie för den oinvigde eller för nybörjaren.

Serien är också i högre grad än serierna ovan vad man kan kalla en ”ungdomsserie”, det vill säga en berättelse som är riktad mot en något yngre publik med rätt få repliker och mycket bilder. (Jag tror jag hittade det uppslag med mest repliker på faktiskt…)

3.11 Ultra Street Fighter IV: Official Bible

Guideböcker till spel, och framför allt då fightingspel, blir allt mer ovanliga. Det beror bara till viss del på att så mycket information finns gratis och detaljerad på nätet numera, och mer på de faktum att då spelen, och framför allt fightingspelen, uppdateras så ofta, och så grundligt, nuförtiden att böckerna hinner knappt lämna tryckeriet innan de är föråldrade. Ultra Street Fighter IV-guideboken var dock speciell. Då Ultra Street Fighter IV var uttalat den sista versionen av Street Fighter IV fanns det faktiskt en stor chans att boken som släpptes i samband med den versionen av spelet faktiskt inte bara skulle vara korrekt, men fortsätta att vara korrekt i all framtid. Men nej, så blev det förstås inte. Man gjorde ytterligare ett par ombalanseringar av karaktärerna i spelet, som förändrade de förutsättningar som beskrivs i boken. Det allra mesta i boken är förstås fortfarande giltigt, men 100% korrekt är den ju inte. 

Av alla böcker jag äger är den här den mest avancerade. Jag har inga böcker om raketforskning, men jag tvivlar på att de skulle vara mer ingående och kognitivt knepiga att ta till sig än den här läsningen. Ingen av mina böcker från universitetet är i närheten av vad den här försöker utsätta mig för. Så nej, det är inget för nybörjaren – jag gissar att den får många även erfarna spelare att klia sig i huvudet – men är du en inbiten Ultra Street Fighter IV-spelare finns det förstås mycket att hämta här.

3.12 Street Fighter V Collector’s Edition Guide

Till guideboken som kom i samband med Street Fighter V-premiären slår man till och med till med ”Collector’s Edition” i bokens titel, för att slå fast att denna tunga lunta framför allt är en pjäs för samlarna, snarare än något slags guide som man som spelare kan ha någon större nytta av. Tur det, för den här boken, som bara beskriver de sexton kämparna i vanilj-utgåvan av Street Fighter V naturligtvis är 100 gånger mer föråldrad än Ultra Street Fighter IV-boken ovan. Dock är den väldigt snygg, och den inleds med sextio sidor med tips och råd om fightingspel och Street Fighter i allmänhet. Det är helt klart värt att betala det inte alltför höga priset som ett begagnat exemplar kostar på begagnat-sidorna för bara de sextio matiga, intressanta sidorna.

Att spelet slutade med 45 karaktärer och vi har bara får de första 16 är inte bara vink om hur föråldrad den här boken är, men även en märklig form av nostalgi. För de tappra som var med från första början av Street Fighter V-tiden är det onekligen en skön tidsresa. Alla de allmänna tipsen i  den feta inledningen av boken är också fortfarande i högsta grad giltiga förstås.

3.13 Gief’s Gym – A Guide to Street Fighter V –

Den här inofficiella guideboken har ett klart annorlunda upplägg. Den går varken igenom karaktärerna och deras olika attacker och spelstilar, eller den taktik man borde använda med dem, istället går den igenom hur man på bästa sätt ska använda spelets träningsläge. Så det är mer korrekt att kalla det en “träningsbok”, snarare än att kalla det en ”guidebok”.

Är du en sådan som gillar att spendera timmar i spelets träningsläge med att nöta de olika aspekterna av spelets kampsystem så är den här boken en riktig guldgruva, med många tydliga och lärorika övningar. Synd bara att många av dem kan vara knepiga att sätta upp för nybörjaren, för de kräver att man gör en del inställningar i träningsläget och att man sedan spelar in motståndar-boten, som man ska träna mot, på väldigt specifika sätt. Det är verkligen synd att boken inte har kombinerats med något slags mod till spelet som gör att träningsövningarna automatiskt kunde laddas in i spelet. Så man bara behövde läsa instruktionerna i boken och sedan direkt hoppa in i spelet och utföra övningen, utan att göra en massa knepiga inställningar förstås. Då hade det varit kalas! Nu får nybörjaren istället träna på att göra inställningar i träningsläget, snarare än att faktiskt träna på att fighta, och det var inte riktigt vad vi hade tänkt oss när vi köpte den. Som det är nu är boken tyvärr mest för de personer som redan har så mycket engagemang, erfarenhet och kunskap av spelet att de egentligen inte behöver boken…

3.14 The Will To Keep Winning av Diago Umehara

För de stora massan är kanske inte Diago Umehara ett så känt namn, men för alla som är intresserade av e-sport och framför allt professionell Street Fighter är så han en levande legend, legendernas legend inom professionell Street Fighter egentligen. Han har spelat internationella turneringar inom Street Fighter, och andra fightingspel, sedan mitten av 90-talet, då han som sjuttonåring vann sin första stora turnering, och han var varit med i alla toppar och dalar som Street Fighter-serien gjort som e-sport. Förutom den legendariska EVO Moment 37, som blev en stor viral succé, när han i EVO-semifinalen 2004 (EVO brukar räknas som VM i fightingspel) gjorde en helt galen comeback på den amerikanske mästerspelaren Justin Wong i Street Fighter III: 3rd Strike-turneringen, så vann han bland annat de första EVO-turneringarna i Street Fighter IV, 2009 (när åter igen besegrade sin amerikanske rival Justin Wong i finalen) och 2010.

LÄS MER OM STREET FIGHTER SOM E-SPORT: Fightingspel – den ”enkla” e-sporten

I boken berättar han öppet om sin karriär och hur han var besatt av tv-spel som barn. Då han varken var bra i skolan, intresserad av sport eller speciellt social, så blev tv-spel allt han tänkte på och satsade på. Då hans far inte ville kritisera Diago som hans far hade kritiserat honom som liten, så fick Diago göra som han ville utanför skolan, och blev till sist Japans förste professionella tv-spelare. Boken är skriven även för att någon som inte är intresserad av fightingspel, eller ens tv-spel, ska kunna ta till sig Umeharas visdomar om hur man blir framgångsrik i livet. Vilket handlar om att aldrig ge upp, träna hårt, inte lyssna på kritik, ständigt testa nya saker, och alltid tänka långsiktigt snarare än kortsiktigt, även till priset av kortsiktiga framgångar och segrar. Diago Umehara är överhuvudtaget inte intresserad av att vinna, bara att utveckla sig själv och bli bättre, för kan han hela tiden utveckla sig själv och bli bättre så kommer segrarna som en naturlig konsekvens av det. Och så slipper man att gå in i väggen hela tiden, vilket kan bli konsekvensen av att ständigt vara fokuserad på att vinna till varje pris, snarare än att se striden som en chans att bli ännu bättre i framtiden.

  1. Brädspelet

Jag hade helt nobbat Kickstarter. Att betala i förväg för något som kanske, kanske inte, skulle bli något en dag var inget för mig. Men ett Street Fighter-brädspel, med över fyrtio coola Street Fighter-figurer, är det svårt att säga nej till. Lägg till den karismatiske och excellente Youtube-legendaren Angry Joe som spelmakare ovan på det. Klart att jag måste slå till! 

LÄS MER OM STREET FIGHTER THE MINATURES GAME: Street Fighter-brädspelet: det första spel jag backar på Kickstarter

Spelet dök dock upp precis i början av pandemin, så något spelande med kompisarna blev det aldrig. Men det tänker vi åtgärda i sommar!

  1. Muggarna

I början av mitt Street Fighter-samlade samlade jag specifikt på Cammy, snarare än Street Fighter i allmänhet. Jag ville gärna ha en mugg med Cammy på, men tyvärr fanns det inte någon med enbart Cammy som motiv. Men det fanns ett antal med Cammy i ett gäng med andra Street Fighter-kämpar. Så jag beslutade att samla på mig alla officiella muggar jag kunde hitta som hade Cammy på dem. Så hittade jag dessa tre muggar.

Att samla på muggar skiljer sig något från de andra typerna av samlarföremål på den här listan. För det första är det ett föremål som man faktiskt skulle kunna tillverka själv: så svårt är det inte att printa ut en wallpaper med Street Fighter-motiv från nätet och klistra fast den på en mugg. Därför är risken för att man råkar ut för kopior, istället för original, när man köper en mugg begagnat på nätet ännu större än risken när man köper böcker eller samlarfigurer. Såldes gäller det att bara köpa muggar från trovärdiga ställen. För det andra finns det faktiskt sidor på nätet som försöker lista alla kända Cammy-figurer och statyetter som någonsin släppts, med tillhörande bilder och fakta, men det är betydligt svårare att hitta sidor som på ett pedagogiskt sätt katalogiserar samtliga Street Fighter-muggar som finns tillgängliga och som har släppts genom åren.

  1. T-shirten

Jakten på Cammy-muggar ledde mig även till den här T-shirten. Den är ännu snyggare och coolare i verkligheten, och tveklöst en av de skönaste T-shirts jag har. Ja, skön både att ha på sig och att se på. Jag har haft den rätt mycket, så i efterhand inser jag att jag borde ha köpt tre exemplar av den: en att rama in, en att ha på sig, och en tredje att ha på sig nuförtiden när den tröjan jag har haft på mig så här länge börjar bli lite sliten…

  1. Arkadstickorna

Är man seriös i att spela fightingspel så ska man skaffa en arkadsticka. Inte så mycket för att man blir en bättre fightingspelare med en arkadsticka än om man spelar med handkontroll, som för den extremt maffiga känslan att ha en sådan här i knät när man spelar ett fightingspel. Fightingspel är en annorlunda genre än andra typer av tv-spel, och när man tar fram sin arkadsticka så känner att man att det är en speciell spelupplevelse man ger sig in på. Man känner sig utvald och speciell. De flesta nya arkadstickor kostar kring 2000-2500 kronor, så det är en avsevärd investering, men jag tycker det är ett givet köp om man har det minsta intresse för fightingspel. Men de flesta arkadstickor fungerar bara till ett visst konsolformat och ska man spela två spelare i soffan och dessutom spela över flera konsolformat så blir situationen något mer problematisk (och dyr). Så då gäller det att räkna ut vilken konsol man kommer att spela sina flesta fightingspel på i framtiden innan man investerar i en, eller två, sådana här. Tänk dock på att de flesta stickor för Xbox och Playstation också fungerar för PC. 

7.1 Xbox 360-arkadstickan

Det här var min första arkadsticka. Jag visste i stort sätt ingenting om arkadstickor innan, så i vanlig ordning spenderade jag mycket tid med att läsa recensioner och diskussionstrådar på nätet om arkadstickor. Jag bestämde mig till sist för en Soul Calibur-sticka, faktiskt. Soul Calibur var vid den här tiden viktigare för mig än Street Fighter, och den aktuella stickan hade fått höga betyg och den var vansinnigt snygg. Men precis när jag skulle slå till så dök den här Street Fighter x Tekken-stickan upp på Tradera, och riktigt billigt också. Jag minns inte hur mycket jag betalade för den, men det var inte mer än 300-400 kronor. Dessutom var den i nyskick, fast den såldes som begagnad. Ja, det gick inte se att den var använd, kanske hade den inte ens uppackats upp förut. Känslan jag fick när spelade med den för första gången var magisk. Det är är uppenbart att det är här som mitt Street Fighter-samlade började på riktigt. Hade jag inte köpt den här stickan hade berättelsen förmodligen tagit en helt annat väg! Men istället för Soul Calibur var det nu Street Fighter som gällde för mig. 

En annan fördel med arkadstickor är att de ofta har väldigt läckra förpackningar. Den här ser fantastisk ut i hyllan! Och inte bara fick den mig att börja samla på Street Fighter, den fick mig att börja spela Tekken också!


7.2 Playstation 4-arkadstickan

Jag är ingen stor fan av Ryu och hade hellre sett Cammy eller Chun-Li – eller någon annan av Street Fighter-damerna – på min Playstation 4-arkadsticka, men den här hade fått höga betyg och den var dessutom billig, så jag slog till på den samtidigt som jag köpte en Playstation 4, våren 2017. Till skillnad från spel och samlarfigurer, där priset kan plötsligt kan sänkas rätt rejält (oftast när butiken vill rensa ut sitt lager), är det svårare att hitta arkadstickor på rea. Gissningsvis tar butikerna in rätt få exemplar och när de har sålt slut så har de sålt slut helt enkelt. Men den här hittade jag ny för halva priset i en svensk butik, och då var det bara att slå till.

Rent spelmässigt är den ännu skönare än Xbox 360-stickan. Xbox 360-stickan är nämligen något plastig när det kommer till knapparna och dess utformning, men den här stickan känns bara tung och rätt. 

Det här stickan är en av de vanligaste arkadstickorna till Playstation 4, om inte den vanligaste, så andrahandsvärdet är förmodligen inte det högsta. Men om du hittar den billigt begagnat någonstans så rekommenderar jag att slå till, för känslan och tyngden i den är magnifik!

  1. Speltidningar

Då jag har över 600 speltidningar – svenska och internationella – i min samling, så har jag en och annan med Street Fighter-omslag. Här är några av mina favoriter som jag håller allra högst!

8.1 Street Fighter V (Edge #289, Februari 2016)

Det här är inte bara det snyggaste Street Fighter-omslaget till en tidning som jag har, utan mitt favoritomslag till en speltidning överhuvudtaget. Det här var den första riktiga artwork-bilden från Street Fighter V med hela gänget samlat som jag såg, och det är ingen överdrift att den fick mig att bli närmast besatt av spelet. Innan det ens hade släppts. (Och innan jag köpt min Playstation 4.) Inte minst var det härligt att se Cammy stå längst fram i förgrunden. Det ryktades att hon inte ens skulle vara med i spelet, så det var onekligen en kick att se henne här. Det vekar ha varit lite så för resten av världen också, och för mig gick Cammy från att vara en älskad karaktär till att bli en superstjärna här.

Det här numret hade även en annan stor effekt. Efter att jag läst igenom det började jag att prenumerera på Edge, och det gör jag fortfarande. Vilket ledde till att jag också började att prenumerera på Games TM (så länge den fortfarande fanns), Retro Gamer och PLAY. Så ett enda nummer, en enda spelserie och ett enda omslag kan ha en stor betydelse trots allt.

8.2 Street Fighter 6 (Edge #378, Julen 2022)

Den här tidningen får symbolisera problemet med att samla “allt” när det gäller Street Fighter. Det här numret av tidningen, från förra året, släpptes nämligen med åtta olika omslag – med åtta olika kämpar från det kommande Street Fighter 6. Visst är det kul med alternativa omslag och sånt, men köpa åtta exemplar av samma tidning? Med exakt samma innehåll i alla åtta? Nej tack. Där går mina pengar till något annat istället. Det här omslaget med Juri är det snyggaste av de åtta förstås.

Jag älskar Juri och tycker det är kul att hon bara har erövrat mer och mer uppmärksamhet inom spelvärlden de senaste åren. Hon dök för första gången dök upp i den andra versionen av Street Fighter IV – Super Street Fighter IV från 2010 – och återvände som DLC-karaktär i Street Fighter V, och i Street Fighter 6 är hon till och med mer från fösta början i huvudgänget! Hon är seriens enda karaktär från Korea, där Street Fighter är väldigt populärt, så det är förmodligen lite politik inblandat i att de satsat så hårt på henne – men det struntar vi i! (Att hon ser ut som en ondskefull version av den koreanska Overwatch-hjältinnan D.Va är förstås också lite kul. När får vi en Street Fighter/Overwatch-cross-over egentligen?) Medan de flesta av de andra nykomlingarna från Street Fighter IV-rean snabbt försvunnit från rampljuset – och bara dyker upp i serietidningarna då och då – så det är kul att Juri, helt välförtjänt, bara blivit mer och mer populär.

LÄS MER OM SPELTIDNINGAR: Varför jag fortfarande älskar speltidningar

Edge brukar skicka med en kalender i årets sista nummer, och det här numret är inget undantag. Kalendern för 2023 ägnas helt och hållet för Street Fighter 6. Det tackar vi för!

På baksidan av kalendern får vi huvudbilden från Street Fighter 6. Man ska väl inte bara girig, men den här sköna samlingen pugilister borde de väl ha skicka med som maxi-poster istället?!

Däremot följde den här coola postern med ett annat nummer av Edge:

8.3 Street Fighter IV (Gamereactor #55, Mars 2008)

I det här numret av Gamereactor kan vi läsa Mikael Sundbergs tankar efter att Street Fighter IV – det stora comeback-spelet – precis hade utannonserats. (Ja, det var faktiskt ett stort comeback-spel redan innan det hade utannonserats, så stark var hajpen.)  En idag, naturligtvis, helt föråldrad artikel, men ändå kul som tidsspegel. 

Tidningen går att ladda ner gratis från nätet som PDF, så du behöver inte ruinera dig på någon begagnat-sajt om du bara vill läsa om hur Street Fighter IV togs emot när det utannonserades.

8.4 Street Fighter IV (Gamereactor #62, februari 2009)

Ett år senare är det dags för Mikael Sundbergs recension av spelet. Får det 10/10 eller 10/10, eller 10/10 – det är den stora frågan? Det stora kultvärdet med det här numret av tidningen är förstås att man valt att sätta C. Viper på omslaget. (Nej, hon blev tyvärr ingen superstjärna, trots att det var kul att hon hade kostym, slips och en dotter.)

Även den här tidningen finns också att ladda ner gratis som PDF.

8.5 Street Fighter IV (LEVEL #30, Oktober 2008)

Det här är LEVELs motsvarighet till det första Gamereactor-numret ovan, det vill säga hajp inför och förhoppningar på det kommande Street Fighter IV. Men nu har det blivit hösten 2008 och Street Fighter IV hade hunnit släppas i arkadhallarna i Japan, så vi får betydligt mer detaljer om spelet, även om det är några månader kvar tills spelet ska släppas till konsol. Vi bjuds på en fläskig artikel med hela bakgrundshistorien om Street Fighter och en intressant intervju med den gladlynte producenten av Street Fighrer IV – Yoshinori Ono. Vi får bland annat veta att det var Mega Man-mannen Keiji Inafunes som tog beslutet att låta den vilande spelserien göra comeback med Street Fighter IV. Tack, Inafune!

8.6 100 Skäl Att Älska Japan (LEVEL 65, September 2011)

Det är inte ofta man ser Ibuki på omslaget till en speltidning! Men ska man på allvar lista de hundra bästa sakerna med Japan måste man ha med en ninjaflicka förstås. Det säger sig självt.

Det här är utan tvekan ett av de häftigaste LEVEL-numren någonsin. Min största spelsamling vid sidan av Street Fighter är av Atlus spel, och i det här numret får vi förutom artikeln om hundra saker att älska med Japan, samt en fet artikel om fightinggenrens historia och dess situation 2011, även en matig artikel om Altus, hela dess historia och deras aktuella spel Catherine. Och som om det inte vore nog får vi även en artikel om Ico och Fumito Ueda, och en om Deus Ex, och vi får läsa om det första Metroid också. Ja, det blir lite Zelda också. Hur mycket awesomeness klarar man av på samma gång? Det här numret ska du definitivt plocka upp om du hittar den i tidningslådan på din second hand-butik!

8.7 Street Fighter II och Street Fighter III (LEVEL #71 och #023)

Vänta lite, vad har Mass Effect 3 och svenska indie-action-rökaren Huntdown med Street Fighter att göra?

Inte mycket, men ibland kan man hitta Street Fighter på baksidan av tidningar också. I nummer 71 är det Street Figher II som är huvudnumret i retrodelen och i nummer 023 är det Street Fighter III som gäller.

8.8. Street Fighter-serien (Retro Gamer #181 och #236)

Retro Gamer har förstås också skrivit om Street Fighter, både en och två och flera gånger. Och inte minst i nummer 181 och 236. 

I nummer 181 tittar man närmare på själva spelen; på spelmekaniken i spelen och på bakgrunderna när man fightas, med mera.

Nummer 236 är kanske ännu mer intressant för Street Fighter-samlaren, för här tar man en bredare syn och ser man på Street Fighter som ett kulturellt fenomen, med alla kringprodukter och hänvisningar till serien i andra populärkulturella filmer och serier.

(Ett litet tips: titta på Jackie Chan-filmen City Hunter.)

Men varför måste Ryu var i centrum av varenda omslag? Varför inte lite mer Ibuki?

  1. Spelen.

I de flesta samlingar som bygger på en viss spelserie står själva spelutgåvorna i centrum. Och i så fall är det ofta flådiga specialutgåvor och tjocka boxar. Inte så i min Street Fighter-samling! Jag har förvånansvärt få spel i samlingen. Förklaringen är helt enkelt den att jag har de flesta Street Fighter-spelen digitalt, till Playstation 4, PC och Xbox 360. Dessutom är det mest fokus på Ryu på de flesta omslagen, och det intresserar mig inte lika mycket som ett omslag med Cammy, Sakura, Juri och de andra Street Fighter-damerna på.

9.1 Street Fighter Anniversary Collection (Xbox)

Det här var det första Street Fighter-spelet jag köpte. En samling av Street Fighter II och Street Fighter III (ett spel som jag då inte kände till någonting om) till Xbox. Sanningen och säga var det mest det faktum att Street Fighter II: The Animated Movie följde med som lockade. Den var dock engelsk-dubbad, nerklippt och i sämre kvalitet än en lågupplöst Youtube-video. Med den besvikelsen som inledning blev inte så mycket spelande på min original-Xbox helt enkelt.

9.2 Street Fighter Alpha 3 (Playstation)

Trots att mitt första Street Fighter-köp inte blev någon succé så blev det snart ett till. Det andra Street Fighter-spelet jag köpte blev det här – Street Fighter Alpha 3. Petter Hegewall hajpade spelet något väldiga i Gamereactor och Cammy (Killer Bee) är med i en framträdande roll på omslaget, så varför inte? Jag förstod ärligt talat inte mycket av de tre olika kampsystemen man får välja mellan innan varje match, men kul var det!

Av baksidan att döma kan man se att jag köpte det begagnat på stadens Videoteket. De sålde nämligen alla sina begagnade spel för hundra kronor, oavsett vad det var för spel,  vilket gjorde att jag även kunde köpa det första det första Suikoden i fint skick för en ringa hundralapp, trots att spelet redan på den tiden kostade en smärre förmögenhet på nätet. Min kopia av Street Fighter Alpha 3 var också den i nyskick, och är det fortfarande, för jag har tagit väl hand om det.

9.3 Super Street Fighter IV: Arcade Edition

Nej, jag köpte inte Street Fighter IV eller Super Street Fighter IV, men strax innan Ultra Street Fighter IV – den fjärde och sista versionen av spelet – släpptes så började jag titta på Street Fighter IV som e-sport och blev helt fast i det. Så jag köpte en arkadsticka (se ovan) och det här spelet – som alltså är den tredje versionen av Street Fighter IV – och på den vägen är det.

LÄS MER OM Street Fighter IV: Backspegeln: Street Fighter IV

9.4 Ultra Street Fighter IV

Ja, Ultra Street Fighter IV finns egentligen inte till Xbox 360 som ett enskilt spel – i alla fall inte digitalt – då det bara är ett DLC-pack till Super Street Fighter IV: Arcade Edition, som förvandlar Super Street Fighter IV: Arcade Edition till Ultra Street Fighter IV. Men köper man den här fysiska utgåvan så vet man kanske inte det. Om man inte kollar in spelets achievements förstås och ser att spelet där kallas för ”Super Street Fighter IV: Arcade Edition” och att det är exakt samma achievements som till Super Street Fighter IV: Arcade Edition.

Ultra Street Fighter IV var min favorit bland alla Street Fighter-spel fram tills att Street Fighter V: Champion Edition släpptes. Stort plus för att Decapre – den ryska klonen av Cammy – kom med här. Det är det enda spelet som hon är spelbar till. Jag har det här spelet digitalt till PC och Playstation 4 också, och har spelat det ännu mer där.

9.5 Street Fighter x Tekken

Med tanke på att jag köpte en Street Fighter x Tekken-arkadsticka var jag naturligtvis tvungen att köpa det spelet också. Det har dock inte blivit så mycket spelande av det, trots att spelet är väldigt underhållande och innehåller ett intressant urval av karaktärer. (Jag har spelet till PC/Steam också, men den versionen fungerar helt enkelt inte, vilket har gjort att de slutat att sälja den.)

De flesta av de nya karaktärerna till Ultra Street Fighter IV härifrån. Men spelet fick mig att skaffa och börja spela Tekken 7 i alla fall.

9.6 Street Fighter IV: 3D Edition (Nintendo 3DS)

Vad kan jag säga, jag älskar Street Fighter IV och ville ha det bärbart. Märkligt nog finns spelet inte till Nintendo Switch. (Vilket är helt galet, hur mycket pengar har de inte förlorat på att inte släppa det där?) Men spelet finns till Nintendo 3DS och det har fått oväntat fina betyg.

9.7 Marvel vs Capcom 3 och Ultimate Marvel vs Capcom 3

Street Fighter-karaktärer har dykt upp i massor av andra spel – såväl Capcoms egna spel som andra företags spel – genom åren, i allt från Wii-spelet Tatsunoko vs. Capcom: Ultimate All-Stars, till Ryu och Ken i Super Smash Bros Ultimate och Akuma i Tekken 7. Du har en utmaning framför dig om du tänker samla dem alla. Jag låter alla dessa spel representeras av Marvel vs Capcom 3: Fate of Two Worlds och Ultimate Marvel vs Capcom 3, som också inkluderar Marvel-hjältinnan X-23 spelbar, i hennes enda vettiga framframträdande inom spelmediet.

9.8 Steam-samlingen

Din Steam-samling är också en del av din samling, trots att det inte är fysiskt, utan bara digitalt.

Vad är det jag saknar?

Riktigt nöjd med en samling blir man ju aldrig. Förutom om man samlar på något, låt säga en tidskrift, som man faktiskt kan samla alla nummer av. Men även då hittar man ju snart något annat – som en annan tidning med samma inblandade – att samla på istället. Här är de föremål som jag framför allt är ute efter till min Street Fighter-samling:

Den Röda Ken-boken

Som jag nämnde i bok-avdelningen så saknar jag den andra av de tre klassiska Street Fighter-serie-böckerna, den röda med Ken på. Den är dock väldigt svår att få tag på, och dyker den någonsin upp kostar den därefter (det vill säga alldeles för mycket). Jag köpte faktiskt boken för ett tid sedan för femhundra kronor, men när företaget skulle skicka boken så hittade de den aldrig i sitt lager. En sådan besvikelse gör en naturligtvis bara ännu mer fokuserad på att faktiskt hitta boken någon dag, och lägga till den i sin samling.

Street Fighter Compendium: A Definitive History 

Den här boken är en inofficiell historia över bakgrunden till alla Street Fighter-spelen. Av smakproven från boken på nätet att döma är det massor av intressant information, men också en ganska oslipad text. Det känns som de har samlat en väldig ambitiös blogg i en enda bokvolym. Men de verkar ha lagt ner betydligt mer fokus på research än på redaktörsarbete. Men ja, den är väldigt tjock, och Cammy (Killer Bee) och Ibuki är med på framsidan, och hur mycket mer kan man begära?

Cammy-T-shirten

Jag tänkte beställa den här snygga T-shirten från UDON (Ja, förutom serietidningar, konstböcker och faktaböcker, så tillverkar de T-shirts också, bland annat toksnygga Persona-T-shirts), men pandemin slog till, och det var plötsligt betydligt mer komplicerat att beställa saker från andra sidan atlanten än tidigare. Så T-shirten kom till deras onlinebutik och sålde slut innan jag fick chansen att lägga mina labbar på den. Så det vore guld om den här T-shirten sent om sidar kunde dyka upp till ett bra pris på något svensk sajt. 

Och i rätt storlek – något som man måste tänka om man ska beställa en t-shirt! (I alla fall om man tänker att ha den på sig alltså, och det tänker man ju.)

Cammy-figurerna med den nya looken

Ja, de här figurerna inte ens kommit ännu, eller ens utannonserats, vad jag har sett. Men de kommer ju, det kan vi vara säkra på. Och när samlarfigurerna med Cammys nya, häftiga look från kommande Street Fighter 6 släpps, så kommer kommer jag att köpa dem. Alltihopa.

Vad tycker du jag borde skaffa till samlingen?

Har du tips på spel och föremål jag borde addera till min Street Fighter-samling? Tipsa och länka nedan, på Twitter, Facebook eller på vår Discord!