Hur går det till när man designar en spelkaraktär? Och hur går processen till när man väljer ut vilka nya och vilka gamla kämpar som ska få vara med när det är dags för en uppföljare i en fighting-serie? Svaret på dessa båda frågor finner du i boken How To Make Capcom Fighting Characters, som är en ingående skildring av hur det gick till när Street Fighter V och deras olika säsonger av DLC-karaktärer skapades.

Den största delen av boken består av en välillustrerad genomgång av alla spelets karaktärer (förutom Lucia, E. Honda och Poison som släpptes efter att den japanska originalversionen av boken släpptes). För varje karaktär får vi veta hur karaktärsdesignerna på Capcom (och de är ett gäng) tänkte när karaktären en gång i tiden skapades och vi får veta hur de tänkte när karaktären senare uppdaterades för Street Fighter V. Vi får naturligtvis också massor av bilder, både från själva spelet och i form av artwork, inklusive brainstorming-försök och andra refuserade förslag.

Boken inleds med ett par korta kapitel om hur det gick till när spelets skapades, och varför vissa karaktärer fick vara med i spelet och andra inte. Spelmakarna utgick framför allt från att få med kämpar från så många länder som möjligt, för att tilltala spelare över hela världen. Mellanöstern och Sydamerika var två marknader där intresset för fightingspel ökat starkt under de senaste åren, så man såg till att skapa Rashid, som representerade Mellanöstern och Laura som representerade Brasilien (då de brasilianska spelarna tröttnat på att vara representerade av monstret Blanka).

Jag hade alltid trott att Juri fick återvända från Street Fighter IV för att hon var så cool, men där hade jag helt fel. Hon var helt enkelt den enda koreanska kämpen som de hade och fick en plats i spelet därför! Birdie halkade också in i spelet på ett bananskal. Märkligt nog hade man först inte tänkt ha med den brittiska specialagenten Cammy i spelet utan istället tänkt sig att ha med hennes ryska klon Decapre. Därmed saknades en kämpe som representerade England, och man fick välja mellan Birdie och den eleganta boxaren Dudley, en kamp som Birdie till sist vann och hamnade i spelet. Sedan tog man sitt förnuft till fånga och tog med Cammy trots allt, på bekostad av Decapre, och England fick således med två karaktärer i spelet.

LÄS MER: Kärleken, jag och Street Fighter

I slutet av boken finns även ett antal intervjuer med ett stort antal av de karaktärsdesigners som arbetat på Capcom genom åren, där man ingående går igenom arbetet med spelen Final Fight (som ju utspelar sig i Street Fighter-världen), Street Fighter II, Street Fighter III och Street Fighter IV. Intervjuerna är betydligt mer nördiga än intervjuer i spelpressen brukar vara, och i och med att de nästan enbart intervjuar just karaktärsdesigners och pixelkonstnärer, så får vi verkligen en ingående skildring av hur arbetet med att skapa karaktärer till spel går till. Det är väldigt intressant att läsa om hur de klassiska kämparna till Street Fighter II-skapades. Väldigt ofta var det rena tillfälligheter och plötsliga infall snarare än någon slags genomtänkt plan som var grunden till de mest kända karaktärerna, deras design och deras spelstil. Medan arbetet med Street Fighter V däremot verkar ha varit mer tanke och eftertänksamhet än känsla bakom de grundläggande besluten.

Det negativa med boken är att såväl titeln som omslaget kan vara aningen missvisande. Jag har läst kommentarer på nätet från personer som köpt boken i tron att det är en ”Så tecknar du Street Fighter-karaktärer”-bok, och trots att den innehåller en sektion med skisser mot slutet av boken är det verkligen ingen sådan bok. Då allt utom intervjuerna fokuserar på Street Figher V så hade en titel som ”Behind the Scenes: Street Fighter V” eller ”Street Figher V – Character Creation” kanske varit mer passande. Är du ett fan av Street Fighter men inte just Street Fighter V kan det finnas en risk att du blir missnöjd med innehållet.

LÄS MER: Undisputed Street Fighter – en bok för fansen

Personligen blev jag glad av lycka när jag läste boken. Den är tjock, den är innehållsrik och det finns massor av spännande och ingående information. Framför allt sektionerna med refuserade karaktärer var fascinerande, och ofta förstod man varför just den här karaktären inte kom med i spelet. På grund av mängden bilder är tyvärr många bilder rätt små och kommentarerna till dessa är så små att de kan vara svåra att läsa. Till en början känns översättningen lite obekväm, för det verkar som om översättaren har satsat mer på att översätta boken så korrekt från det japanska originalet som bara möjligt utan att ta större hänsyn till hur språket flyter på engelska. Så bitvis känns det mer som man läser en artikel ur en vetenskaplig tidning än en bok om TV-spel. Ja, redan titeln på boken vittnar om en engelska som är lite bökig och inte faller helt rätt på tungan. Men med tanke på den stora mängden information som boken innehåller så kan denna tdlighet mycket väl ha varit rätt val.

How To Make Capcom Fighting Characters vänder sig framför allt till två grupper av läsare: den första är de som älskar Street Fighter V och den andra är de som är intresserade av att veta mera om hur det går till när man skapar spelkaraktärer. Boken gör egentligen ingen ansträngning alls att tilltala allmänna läsare (förutom de som gillar att titta på snygga bilder), utan matar på med ingående, detaljerad information. Är du ett fan av Final Fight är intervjuerna kring det spelet också värda att kolla in. Det här är en bok jag kommer ha liggande framme en lång tid efter att jag läst ut den, så att jag kan ta upp den och bläddra igenom den och bara kolla in allt det häftiga igen.