Spel som kan upplevas tillsammans med andra via delad skärm är en på tok för underrepresenterad kategori i dagens spelvärld. Jag kan dock förstå varför. Tillskottet av ännu en ivrigt hoppande eller skjutande individ ställer ofta hela spelbalansen på snedden. Upplevelsen ska oftast fungera på egen hand såväl som tillsammans, därför händer det ibland att den ena spelformen blir lidande. Så är tyvärr fallet i Degrees of Seperation. Trots ett intressant koncept för pussellösande i en konstant föränderlig värld gäller det att du har en samarbetsvillig kompis att slå följe med, för på egen hand är det tyvärr inte riktigt lika underhållande.

LÄS FLER RECENSIONER: Dirt Rally 2.0

Degrees of Seperation inleder sin berättelse med att spelets två protagonister, Ember och Rime, upptäcker en magisk barriär mellan deras två världar. Det är även här vi introduceras för spelets huvudsakliga mekanik som även är äventyrets mest intressanta aspekt. De båda karaktärerna är hemmahörande i varsin värld med tillhörande väder. Där Rime vandrar följer isande kyla medan Ember för med sig värme och sol. Dessa två världar separeras av en magiska barriär mellan dem som också fungerar som verktyg för att lösa spelets många pussel. Det är en intressant idé och jag är osäker på om jag tidigare upplevt något liknande i ett pusselspel. Visserligen är det ibland lite klumpigt att hoppa över varandra för att smälta sjöar eller rulla snöbollar, men effekten av att kunna skifta årstid genom ett par knapptryck är lika delar bländande som klurig.

Förutom kluriga pussel bjuds vi på flera ypperlig anledningar att trycka på ”Share”-knappen.

Handlingsmässigt bjuds vi på en klassisk fantasy-berättelse skriven av ingen mindre än den väletablerade Chris Avellone (Fallout: New Vegas, Pillars of Eternity, Star Wars Knight of the Old Republic II: The Sith Lords) som kompletteras av ett gäng sagolikt vackra stycken spelmusik. Faktum är att jag satt fastklistrat vid titelskärmen i säkert fem minuter för att lyssna färdigt på det oerhört vackra pianobaserade temat. Musiken såväl som den romantiska berättelsen om våra två huvudkaraktärer som försöker nå varandra trots sina olikheter bjuder på en tillfredsställande kuliss för alla smarta och lagom utmanande pussel.

Även om spelet innehåller en involverande handling är hjärtat i Degrees of Seperation utan någon större tvekan dess många pusselutmaningar. Du behöver inte lösa varje utmaning (där målet alltid är att nå bländande samlarföremål) för att ta dig igenom världen du befinner dig i. Du kommer dock märka ganska snart att det är ett nödvändigt åtagande om du vill se alla fem världar som erbjuds. Spelets hubvärld, ett magiskt slott, innehåller nämligen en rad dörrar som endast är möjliga att öppna när du samlat på dig tillräckligt med pusselbelöningar. Det hela fungerar som en bra anledning att återbesöka gamla världar och innebär också att du inte behöver fastna vid enskilda utmaningar och riskera att motivationen sjunker.

Karaktärernas positionering har ofta en viktig roll i problemlösningen.

Att använda karaktärernas olika världar innebär att varje område har två möjliga verkligheter. När Rime beträder en sjö fryser den till is medan Ember kan träda ner på botten för att se vad som gömmer sig där. När du spelar tillsammans med någon innebär det mängder med heta diskussioner om var respektive person bör positionera sig för att komma fram till en lösning, tyvärr är det inte riktigt lika fängslande att uppleva äventyret själv.

Medan det fungerar relativt smidigt att byta karaktär samtidigt som en knapptryckning gör att den du inte styr följer efter dig sker det inte helt utan störningar. Flera gånger hände det att jag fick kontrollera båda karaktärerna efter varandra eftersom datorn inte lyckades hitta en väg till mig. Dessutom kräver flera pussel att Ember och Rime måste positionera på olika ställen vilket, om du inte har någon som hjälper dig, ofta innebär repetitiva och ganska tradiga aktioner för att flytta varje person för sig.

LÄS MER: Awesome Pea

Varje värld bjuder, förutom varierande och detaljerade miljöer, på olika färdigheter som Rime och Ember kan utnyttja. Skiftningarna mellan de olika väderlekarna är ett tillfredsställande verktyg på egen hand men kompletteras likväl på ett bra sätt av förmågan att exempelvis bygga broar med hjälp av barriären mellan världarna eller möjligheten att ibland beträda varandras världar. Detta leder till att utmaningarna ofta känns fräscha och att mitt tankesätt tvingas ställa om sig med jämna mellanrum.

Ett fängslande vackert parti av Följa John.

Efter timmar av iskalla äventyr och glödheta utflykter känner jag att Degrees of Seperation har potential till att bli något riktigt speciellt för många spelälskare. Du kommer definitivt fastna för den vackra världen som dramatiskt skiftar väder på ett ögonblick såväl som den atmosfäriska handlingen. Vi bjuds dessutom på tillräckligt med utmaningar för att förbli sysselsatta under en längre tid. Min stora kritik är den märkbara skillnaden i flyt och balans mellan när du upplever spelet själv kontra när du samarbetar med någon annan. Planerar du att införskaffa detta bör du se till att någon mer också är med dig på tåget, när det är löst kan inte jag inte göra annat än att önska er en färgrik, utmanande och trevlig resa.