Finns det någon helig text i spelvärlden så är det inte Jason Schreiers twitter, tidningen Edges årsbästasidor eller Nintendos legandariska intervjuserie Iwata Asks, utan Metacritic. Det har blivit närmast omöjligt att hålla en offentlig debatt vid liv om ett spels värde, eller brist på värde, utan att någon förr eller senare börjar vifta med spelets Metacritic-betyg som något slags objektiv sanning om ett spel är bra eller inte.

Metacritic är en utmärkt sida på många sätt. Att Godfall har 62/100 visar på ett ögonblick att spelet inte blivit så värst omhuldat av spelrecensenterna. Medan 95/100 till Persona 5 Royal är ett bevis för att de flesta recensenterna älskade spelet. Men det är allt vad det är: en fingervisning om vad recensenterna tyckte den vecka när de recenserade spelet. Det är inget bevis på att spelet är bra eller dåligt, speciellt inte flera månader efter spelets premiär. Det är inte någon absolut, allmängiltig åsikt som alla borde hålla sig till. Det är bara ett snittbetyg. Ett medel. Ett märke efter hur vinden blåste där och då.

Ändå har många recensenter som satt ett ”för lågt betyg” – det vill säga under Metacritic-snittet – eller ett ”för högt betyg” – det vill säga över Metacritic-snittet – råkat illa ut. Sätter man en 5/10 på ett spel som har 70/100 så har man fel, och sätter man 9/10 på samma spel så har man också fel. Det första problemet med det här tänkandet är förstås att man helt struntar i all form av grundläggande matematik. Två recensioner på 7/10 ger förstås 70/100 i snitt, men en recension på 9/10 och en recension på 5/10 ger likaledes 70/100 i snitt. Att ett spel får 70/100 betyder inte att alla recensenter tyckte det var värt just 7/10. Kanske var det inte en enda recensent som gav det just 7/10! Det kan lika gärna betyda att somliga recensenter älskade spelet och andra inte gillade det särskilt mycket alls.

LÄS MER: Spelhistoriens 20 största besvikelser #10-1

Ett annat problem med att använda Metacritic som någon form av helig text som alltid har rätt är att många av de betyg som spel har fått genom åren får normalläsaren att känna sig mindre som om man befann sig i en kyrka och mer som att man befinner sig i lustiga huset. Och bara för att vara tydlig, jag vet att jag nu i näst stycke kommer att gnälla över jag personligen inte håller med genomsnittet i kommande två exempel. Jag vill bara göra en poäng. Du känner säkert såhär om andra spel.

Det långtråkiga praktfiaskot Mass Effect 3 kammar hem inte mindre än 16 (!) recensioner som ger spelet 10/10 och ett sammanlagt snitt på helt orimliga 93/100. Med tanke på att spelets DLC-äventyr är betydligt mer genomarbetade, påkostade och känslomässigt laddade än själva basspelet undrar man vad dessa recensenter gav för betyg till DLC-äventyren? 14/10? 17/10? Ratchet & Clank, denna besynnerliga blandning av remake och filmlicensspel, kammar hem hela fem (!) recensioner som ger spelet full pott 10/10 och ett sammanlagt snitt på svindlade 85/100. Dessa två exempel är nog för min del för att punktera varje sorts försök att man ska ta Metacritic på något slags djupare allvar. Men att det skamligt underhållande fyra-spelare-co-op-spelet Nine Parchments landat på det i jämförelse blygsamma 67/100 får bli ett annat bevis för att Metacritic inte är något som man ska lita blint på.

Det sista, och största, problemet med sidan är att den behandlar alla recensenter, seriösa som oseriösa, erfarna som oerfarna, som om de vore likvärdiga. Många vill gärna att spel ska uppfattas som konst och behandlas lika seriöst som alla andra media, men alla som vet något om konst vet att konst aldrig är demokratisk utan alltid auktoritativ. Och åtminstone en gång i tiden ansågs litteraturkritik vara en av de sköna konsterna. När det gäller kritik, av spel i det här fallet, kan det vara så att en enda mans eller kvinnas röst väger tyngre än hundra andra röster. Alla spel är inte lika mycket värda, och alla kritiker har verkligen inte samma tyngd, erfarenhet och förmåga att förstå och förklara. Visst kan det uppfattas som rättvist, demokratiskt och fint att alla röster är lika mycket värda på Metacritic, men det har ingenting med seriös kritik att göra. Precis som du skaffar dig vissa favoriter som passar dig bättre inom spelutbudet, skaffar du dig även vissa favoriter som passar dig bättre inom kritikerkåren. Att stirra blint på siffror gör ingen gladare i längden.

Metacritic är en användbar sida. Här finns massor av recensioner praktiskt samlande på samma ställe, och den ger en tydlig bild av hur vinden blåste när recensenterna skrev sina recensioner. Men den är inte, och kommer aldrig att vara, den gudomliga sanningen.