Jag fick nyligen chansen att ta mig an Elden Ring då det hölls ett stängt nätverkstest för spelet. Självutnämnd Dark Souls-veteran som jag är var det svårt att inte skrika av lycka när chansen att spela From Softwares nästa spel infann sig. Självklart var jag lite skrajsen att det bara skulle vara just ännu ett Dark Souls utan mycket nytt att komma med. Men herregud, vad jag blev motbevisad! De cirka nio timmarna jag hann spendera med Elden Ring var några av de mest engagerande jag någonsin varit med om.

Det tog en stund att logga in då varenda kotte i samma sits som jag försökte starta spelet samtidigt. En lättare brand i From Softwares serverrum känns inte helt omöjligt. Väntetid åsido kunde jag knappt sitta still när jag väl fick kontroll över min karaktär. Elden Ring tog start i en grotta som efter en kort inledning leder ut i världen. Miljön här var slående vacker. Hela landskapet verkade befinna sig i en konstant skymning som lyses upp av ett massivt gyllene träd. Jag kunde inte göra annat än att bara stanna upp och titta på alla detaljer och vyer. På ena sidan nedanför klipporna fanns en dyster strand jag genast ville utforska. Åt andra hållet tornade istället  ett enormt slott upp sig, som var lika inbjudande som det var hotfullt. När jag väl bestämt mig för att ta mig an stranden först såg jag även en näst bredvid en uttorkad sjö med intilliggande brasor och ruiner. I tidigare spel från From Software har de alltid varit duktiga på att bygga sina miljöer och Elden Ring är absolut inte ett undantag.

Gameplay skilde sig inte jättemycket från From Softwares tidigare men allting är finjusterat en hel del och Elden Ring kan på så vis skapa sin egen identitet. Striderna kändes exempelvis väldigt tunga. Det är svårt att förklara men det ligger en sorts vikt bakom varje animation som gjorde det väldigt tillfredsställande att hacka sig igenom diverse monster av varierande storlek. Elden Ring introducerade även objekten Ashes of War som gör modifiering av vapen både enkelt och engagerande. Nästan vilket vapen som helst kan nu ges olika magiska skadetyper eller nya attacker. Jag testade t.ex. att ge mitt svärd en långdistans-blixtattack som verkligen överraskade andra spelare när jag tog mig an spelets onlinefunktioner.

Ett annat nytt tillägg är att spelaren även har en häst, vilken jag använde till både utforskning och strid. Hästen var väldigt lätt att kontrollera och fiender som knatar runt på marken var nästan maktlösa när jag kom farandes med yxan i högsta hugg på min pålle. Till skillnad från den semi-öppna världen i Dark Souls eller Bloodbornes klaustrofobiska gator är Elden Rings landskap helt öppna för mig att ta mig an. Hästen hjälpte en hel del med att ta mig fram mellan olika områden men jag fann mig själv resandes på fot väldigt ofta. Jag ville helt enkelt inte missa några byggnader eller små hål i förbifarten och det fanns alltid någonting intressant att hitta.

From Software har även gått ut och sagt att de hoppas Elden Ring ska attrahera en bredare publik. Jag tycker de lyckats helt okej med detta utan att försämra spelupplevelsen för sina hardcore-fans. Den öppna världen gör det enklare för nya spelare att mjukstarta Elden Ring istället för att om och om igen skallas med den skarpa inlärningskurvan studion är ökänd för. Vid spelets vilopunkter fanns nu ett lätt gyllene ljus som pekar spelaren i rätt riktning. Nybörjare kommer ha stor hjälp av detta nya tillägg medan de mer erfarna bara kan ignorera det helt. Vid ett par tillfällen stötte jag även på statyer där jag kunde starta om när jag dog. Detta kapade resetiden tillbaka till min tidigare plats avsevärt och kommer garanterat skala bort en hel del frustration för många. Nya funktioner uppmuntrade även en mer defensiv spelstil då jag efter att ha tagit slag mot skölden kunde göra en förödande attack tillbaka mot fienden. En känsla av låg risk men hög belöning som inte ofta finns i From Softwares titlar. Elden Ring visade dock absolut ingen nåd när det kom till vissa motståndare och spelet har fortfarande en hög lägsta nivå som måste överkommas. Vägen dit är bara inte lika brant som tidigare.

Jag är inte direkt opartisk när det kommer till Elden Ring då jag sänkt tusentals timmar i From Softwares bibliotek av spel. Detta är dock utan tvekan någonting annat. En best i en helt egen kaliber. From Software har tagit allt bra från sina tidigare spel samtidigt som de slängt in en stor hög nyheter och skapat vad jag tror kommer vara deras magnum opus. Från stunden jag spatserade ut ur startgrottan och blev tillsagd av någon snubbe att jag saknar en jungfru, ett ögonblick där jag undrar om skaparna av Elden Ring skämtade lite med sina fans, till det att jag nådde slutet av det tillgängliga området kände jag bara nöje genom hela upplevelsen.

Ena stunden kollade jag igenom en ruin med passiva zombies som verkade vilja bli lämnade ifred och strax efter, när jag ville kolla in deras brasa en bit bort, kraschar en drake ner från himlen. Spelet är packat med stunder som dessa och världen känns levande trots hur dyster samt förstörd av tidens gång den är. Elden Ring, trots sina justeringar, kommer fortfarande inte vara för alla. För oss fans av masochism i spelform levereras piskrapp av högsta kvalitet. Elden Ring släpps i februari nästa år och jag vågar sia om att det mycket väl kan bli en ny klassiker från den ökända spelstudion.