Ett slag för omslag är en ny artikelserie här på playerone.se där vi belyser och talar om omslagen som pryder våra kära spel. Det kan vara allt från gammalt och fult till nytt och snyggt. Vi ämnar att skina ljus på både det bästa, det sämsta och det som är mitt emellan. Det är också såklart högst subjektivt vad olika medlemmar på redaktionen tycker så vi välkomnar diskussion vad ni själva anser om de omslag vi lyfter fram i detta nya inslag på hemsidan.

Super Smash Bros Ultimate är ett party-fightingspel för upp till åtta spelare som släpptes till Nintendo Switch i december 2018. Spelet blev snabbt känt för den otroliga mängden innehåll: bland annat över 70 olika spelbara kämpar, över hundra banor, närmare tusen musikstycken från alla möjliga spel, och över tusen icke-spelbara karaktärer att samla på. Spelet sålde som smör redan från början och har nu sålt i över 21 miljoner exemplar – ett världsrekord för ett fightingspel. Spelet blev tyvärr också känt för sitt usla onlineläge, som bland annat gjort spelet obrukbart för professionella online-turneringar.

Varje gång en ny DLC-karaktär ska avslöjas blir det stor kalabalik på internet, och varje sådant avslöjande får mera uppmärksamhet på sociala medier än vad de flesta nya spelutannonseringar får.

Hur väl förmedlar omslaget innehållet i spelet?

Omslaget vittnar tydligt om att det både är något skojigt och något allvarligt som försiggår; det här är både ett partyspel och ett seriöst fightingspel. Att spelet innehåller många helt olika karaktärer och att många karaktärer är inblandade samtidigt kan man också dra slutsatsen av. Att spelet innehåller karaktärer från alla möjliga Nintendo-spel kan knappast heller bli tydligare. Att spelet innehåller massor av glada färger framgår också med all tydlighet. Man kan anmärka på att det faktiskt inte är någon som fightas med någon annan på omslaget, men omslagen till fightingspel brukar inte – något märkligt kan man tycka – innehålla kämpar som faktiskt slåss mot varandra.

Vad gillar du du mest med omslaget?

Omslaget har en väldigt elegant komposition som skapar en spännande och dramatisk känsla. Omslaget i allmänhet och Link och Mario i synnerhet har en känsla av symmetri och asymmetri på samma gång, vilket är väldigt tilltalande. Det allra bästa med omslaget tycker jag dock är den finkulturella känslan som den målade stilen förmedlar. Det ger omslaget ett speciell känsla som egentligen inte liknar något annat spelomslag på senare tid.

Vad gillar du minst med omslaget?

Det sämsta med omslaget är tveklöst att det enbart innehåller Nintendo-karaktärer, och inte en enda gäst-karaktär. Karaktärerna från andra utgivare är trots allt en väldigt stor del av dragningen med spelet. Jag vet inte hur licensreglerna för omslag ser ut, men kanske var det helt enkelt enklast för Nintendo att enbart ha sina egna karaktärer i marknadsföringen? Men visst är det surt att det varken är någon Sonic, Cloud eller Solid Snake på omslaget.