I Köpenhamn hittar vi Naknok Games, en spelstudio som ser det som sitt uppdrag att alltid testa gränser hur vi kan spela tillsammans. De har alltid experimenterat med kontrollmetoder och ni känner dem kanske bäst som skaparna av co-op-äventyret Affordable Space Adventures som tog till vara på Wii U:s unika kontrolluppsättning för skapa en skräddarsydd upplevelse. Vid sidan av TV-spel finns även Air Hogs Connect som tillåter drönare och läsplattor skapa nya spännande AR-upplevelser. Det är som sagt en studio med ett uppdrag och vision.

Därför förefaller det sig naturligt att NapNok ville testa vad de kunde göra med Playstation Link, Sonys satsning på mobiltelefonstyrda spel. Sony har tyvärr inte hittat sitt Jackbox Party Pack ännu men de verkar i alla fall inte gett upp. Vi har sett mer eller mindre lyckade försök under förra året och Frantics tillhör den första kategorin även om det har sina tillkortakommanden.

Ett av dessa brister är just bristen på minispel. När ens spels grundfundament är minispel hade det varit önskvärt att de vore fler än 15 till antalet, i synnerhet när de snabbt börjar upprepa sig. Det är synd med tanke på vilken linjär, identisk och lärande upplevelse det första mötet med Frantics är. Spelet lär väldigt pedagogisk upp spelarna hur allt fungerar. Då är det synd att jag efter bara 1-2 ytterligare omgångar redan stöter på massiv repetition av de olika minispelen.

Det är hursomhelst inte minispelen man är ute efter i det här spelet, utan den spelomgång som Frantics bjuder på där minispelen utgör stommen. Det är paketet som är det intressanta, inte de lösa småspelen med sina ordvitsar till titlar.

MER RECENSIONER: Q.U.B.E. 2

En omgång Frantics består av 4-5 minispel som emellanåt avbryts av dess värd, den förnäma räven Fox, som i sin smäckra tweedjacka och välfyllda brandy-glas väljer att sätta käppar i hjulet för alla. Detta görs genom att man får lägga bud på auktionsföremål som förändrar dynamiken i minispelen men det kan också vara något så enkelt att Fox slänger in dynamit i spelet som är överförbar mellan spelare vid beröring. Detta är grejen med Frantics. Det handlar inte så mycket om att spela kompetent som att spela listigt och på gränsen till fult.

Det är under auktioner som mobilens funktion kommer in i spelet som mest. Alla ger ett hemligt bud via mobilen och sen får man se vem som fått vad. Fox kan även ringa upp spelare via högtalaren för att ge denna ett hemligt uppdrag, bonusuppgifter som oftast leder till mer mynt eller kronor.

Den verkliga frågan man kan ställa sig är hur mycket mobiltelefonen verkligen behövs. Frantics känns fullt spelbart om nästan inte mer spelbart om det hade haft klassiska kontroller. Hemliga meddelanden hade kunnat komma via dess högtalare med. Dessutom skiftar kontrollen i minispelen vilt mellan fungerande och begriplig till direkt svårhanterlig. Det känns dock som det är lite poängen att man inte skall ha hundra procent kontroll, just för att spä på kaosen på skärmen.

Det fungerar och jag hade några underhållande timmar med Frantics. Mycket av det kan Napnok Games tacka sin solida karaktärsdesign. Fox är omgiven av ryckiga och nästan hjärndöda djur. De ser verkligen helt döda ut när man stirrar på deras tomma uttryck men jag kan inte låta bli att gilla det. De är lite som den där hönan i Moana. Det finns en viss charm med blank dumhet. När de dessutom skall agera spelarnas avatarer och mestadels bli en kletig lersmet på marken så passar det. Fox är sen den diametrala motsatsen med sin elegans och brittiska förnämlighet som jag aldrig riktigt fick nog av. Förpackningen gör alltså väldigt mycket för Frantics helhetsintryck. Allt är tillräckligt bra för en roande spelafton men presentationen gör att man vill fortsätta spela och komma tillbaka för några extra timmar av leriga dumheter och fula tricks.

Det finns en bra stomme här. Här finns absolut något att bygga vidare på. Frågan är om svaret ligger i Playstation Link eller något annat. Mario Partys spelbräde börjar känns trött och oinspirerat vid det här laget och då kan ett sånt här upplägg ha potential att kännas mer fräscht. Man får man inte glömma att spelet till skillnad från Marios fest inte är ett fullprisspel utan bara kostar 200 spänn.

Det är synd att Napnok inte lyckades realisera spelets fulla potential men det skall bli spännande att se om Fox sluga flin återvänder till TV-skärmen i framtiden eller om han blir nedstämd av det ljumma mottagandet, dricker bort sina bekymmer och glöms bort.

BETYG: 6/10