I Homo Machina får du lära dig hur kroppen fungerar,  allt från att vakna upp på morgonen efter en natts sömn, till hur hjärnan tar upp och tolkar ljud, och slutligen hur kroppen fungerar när du går på en spännande dejt. Inget barnförbjudet, utan bara rent informativt. Spelet fungerar som en interaktiv lärobok som följer forskaren Fritz Kahns illustrerade tankar om hur människokroppen fungerar som en mekanisk fabrik på 1920-talet, där hjärnan är högsta chefen och alla små funktioner i kroppen styrs av fabriksarbetare.

Eftersom Fritz Kahns illustrationer har använts vid designen av spelet infinner sig en härlig sekelskifteskänsla med färger och former som tydligt visar att modernt kan blandas med gammalt och ge ett vackert resultat. För vackert är precis vad spelet är. Alla detaljer, hur små dom än är, känns genomtänkta. Det visuellt tilltalande har tonsatts perfekt med lite knasig musik som lyfter hela upplevelsen ännu ett snäpp. Jag rekommenderar att använda hörlurar för att få med alla små ljud som annars försvinner i Switchens lite halvkassa högtalare.

Det finns ingen guide hur du ska spela, och det finns inget rätt eller fel heller. Kontrollerna används inte, hela spelet styrs via konsolens pekskärm med Switchen ståendes på högkant. Det går alltså inte att docka till TV:n, vilket är lite synd, för det hade vart trevligt att kunna se dessa fantastiska illustrationer i större format.

LÄS OM ETT ORDENTLIGT PANGPANGSPEL HÄR: Rage 2

Homo Machinas syfte är att på ett lekfullt sätt lära oss hur vi fungerar på insidan av kroppen, vilket det gör på ett enkelt och snyggt sätt. Det är perfekt för barn som är nyfikna och vill lära sig om kroppen, eller för vuxna som bara vill spendera någon timma på ett estetiskt tilltalande spel. Det är en fördel om du kan förstå lite engelska, men det mesta går att förstå genom att titta på vad som händer på skärmen, orden används mestadels till att beskriva lite mer detaljerat vad som händer.  Är du dock ute efter ett häftigt pangpangspel så är detta inget för dig.

Det är svårt att sätta betyg på Homo Machina, för det fyller alla kraven för ett högt betyg på flera sätt: det är snyggt och visuellt tilltalande, musiken följer och lyfter det som händer på skärmen, det flyter bra utan buggar och det är intressant, men det är mer som en lärobok, och kanske inte så mycket som det vi anser är spel. Det finns inga banor, bara kroppsdelar och organ. Du kan inte vinna, bara lära dig saker. (vilket i sig är en vinst) och det är kort.  Efter bara ca. en timma är färden över, från början till slut. Det är absolut inte ett dåligt spel eller upplevelse. Det är intressant, men kan upplevas som lite naket om man förväntar sig en mer traditionell sort av spel.