Strategispel med taktiska beslut i ett omgångsbaserat upplägg, eller som jag också brukar benämna det som, livets bränsle, har alltid agerat rollen som ryggrad i mitt snart 28-åriga spelliv. Att få fundera en stund och sen se bitarna falla på plats är en bättre känsla än att mackan landar med smörsidan uppåt. Och efter närmare 350 timmar spenderade i Sid Meier’s Civilization VI under coronapandemin så kände jag mig mer eller mindre tvungen att kolla in Amplitude Studios senaste tillskott till den strategiska 4X-marknaden, Humankind – spelet som på riktigt utmanar om att bli störst i sin genre. Med vacker presentation, utmanade gameplay och en storslagen skala har det allt som krävs för att konkurrera. Frågan är, hur långt kommer du att driva mänskligheten?

SE HÄR: Lanseringstrailern för Humankind

Det första som möter dig när du startar igång maskineriet är dig själv, eller ja, den avatar du valt att skapa. Och redan här blir det uppenbart hur Humankind skiljer sig från Civilization-serien. Här finns det ingen förutbestämd väg eller mall för hur du spelar som mest effektivt. Istället representeras du av en hemmasnickrad karaktär och varje gång du avancerar till nästa era så väljer du en ny historisk civilisation. Det innebär att du kan börja som egyptierna, för att utvecklas till att bli romarna och sen avsluta som amerikanerna. Det skapar ett intressant berättargrepp som bidrar med mycket flexibilitet och istället för att tvinga in sig i ett spår och ständigt optimera, så handlar Humankind mer om att följa med strömmen och göra det bästa av situationen.

Hur ser din avatar ut?

Allting inleds i slutet av stenåldern, i den neolitiska eran. Här handlar det om att med hjälp av sin stam utforska kartan, samla mat, upptäcka hemligheter, motarbeta andra stammar och slåss mot vilda djur. (Ja, du får bekämpa mammutar, såklart). När stammen blir större kan du bygga utposter som sedan utvecklas till städer och den berömda bollen är sedermera satt i rullning.

Amplitude Studios använder sig av ett annorlunda system när det kommer till stadsbyggande. Det traditionella 4X-upplägget är att du som spelare bygger städer vars stadsgräns sedan växer i takt med att det kulturella anspråket blir större. I Humankind befolkar du istället redan förutbestämda territorium som din stad växer inuti. Det kan finnas som mest en stad eller en utpost i varje territorium och det tar en stund att vänja om sig till detta inverterade system då skalan blir väldigt stor väldigt snabbt. Fördelen är dock att städerna i slutändan inte begränsar sig själva med sina stadsgränser, istället kan de växa till sig och bli enorma metropoler som är underbara att vila ögat på. För områdena är stora och det spelar ingen roll om resurserna är 20 rutor bort, du kan fortfarande exploatera dem. Territorierna bildar ett intressant koncept som helt klart kommer med något nytt till det berömda bordet.

Även progressionen i Humankind skiljer sig från andra spel i genren. För att ta sig vidare genom tidsåldrarna handlar det om att samla erastjärnor och dessa stjärnor får du av att genomföra uppdrag som är specifika för din valda civilisations kultur. Civilisationerna är indelade i olika kulturella kategorier; där vissa kanske fokuserar på odling medan andra inriktar sig mot handel, till exempel. Det finns totalt sju olika kulturer och varje civilisation har egna huvuduppdrag att uppnå. Till exempel en odlingskultur ska samla mat medan en handelskultur ska tjäna pengar. Utöver huvudmål det finns det också sidouppdrag som ger dig ytterligare stjärnor. Det kan bland annat handla om att samla en viss mängd forskning, att slåss i ett visst antal strider eller att bygga ett visst antal distrikt. Allting du gör för oundvikligen din civilisation framåt vilket återspeglas i känslan av att Humankind är ett flödande spel. Det handlar som tidigare nämnt om att ta beslut i stunden och det finns egentligen inget fel sätt att spela på. Allting kommer röra sig framåt ändå, precis som mänskligheten själv. Det handlar bara om hur fort du gör det.

När du avancerar genom tidsåldrarna får du behålla den spetsegenskap som de olika civilisationerna erbjuder. Det här innebär att du kan börja som egyptierna som är duktiga byggare, för att sen bli grekerna som fokuserar på forskning och därefter välja bysantinerna för att tjäna extra mycket pengar och så vidare. Detta gör att du med hjälp av unika byggnader och egenskaper kan skapa en väg som ingen annan tar och eftersom det finns sex eror med tio kulturella civilisationer i varje så blir det i runda slängar över en miljon olika kombinationer. Varje genomspelning blir med andra ord unik och återspelningsvärdet är enormt, precis som det ska vara i ett 4X-spel.

LÄR DIG NÅGOT NYTT: Vad betyder egentligen 4X?

Slutmålet i Humankind handlar om att samla så mycket fame som möjligt. Fame är kortfattat en poäng som visar hur framgångsrik du är och spelaren med mest fame vid slutet av en match vinner. Vägen dit? Det är upp till dig. Vill du forska och skicka en koloni till mars? Gör det! Vill du kriga och ena alla territorium under din fana? Kör bara! Möjligheterna är i princip oändliga så länge de håller sig innanför spelets ramar och det tjusiga är att det går att anpassa sin spelupplevelse utefter de preferenser som passar en själv bäst. Det går att vinna, även om du är en pacifist.

Presentationen i Humankind är både genomtänkt och ibland häpnadsväckande vacker. Kartan du rör dig på är handmålad och alla menyer, ikoner, ljudeffekter och animationer känns minutiöst genomtänkta. Humankind levererar på en hög nivå i alla avseenden när det kommer till det viktigaste, nämligen att låta dig beskåda ett rike som du själv byggt upp från grunden. Och till skillnad från många andra 4X-konkurrenter är spelet betydligt mer flytande i sin känsla. Det bygger fortfarande på ett rutnät som är karakteristiskt för genren, men sättet matcherna presenteras på är mjukt och inbjudande. Utforskandet känns spännande och att se de små städerna växa och bli till metropoler är minst sagt tillfredsställande. Paketet som Humankind visar upp är fräscht.

SE HÄR: Rörligt material om allt jag försökt beskriva

Det finns också hundratals system med stabilitet och lagar, wonders och distrikt. Men det skulle kräva ungefär 3000 ytterligare ord för mig att förklara och så mycket plats finns det tyvärr inte i denna text. Vad jag däremot kan skriva är att det har både varit utmanande men också väldigt roligt att gå in i Humankind och lära sig allt från grunden. Jag är långt ifrån färdig och med tanke på att det tog en bra bit över 100 timmar för mig att ens förstå hur Sid Meier’s Civilization fungerar så räknar jag med åtminstone detsamma här. Humankind har dock inte övertygat mig helt. Det presenterar ett komplett paket med otrolig potential men min bakgrund som Civilization-spelare präglar mig hårt och den är svår att skaka av.

Det jag däremot förstår är att Humankind är en värdig konkurrent till den nyss nämnda kungen på tronen, vilket i sin tur skapar en nödvändig konkurrens för en genre som behöver röra sig framåt. Och helt ärligt spelar det ingen roll om Humankind är för mig eller inte. Spelet står starkt på egna ben, rak i ryggen, ståtlig och stundtals oemotståndligt vacker. Så se upp Sid Meier, du är inte ensam herre på täppan längre!