Om jag hade varit en actionfigur hade min största dröm varit att få göra det jag var skapt för, att bli lekt med, få uppleva episka scenarion bara ett barn kan hitta på. Att få gå ut i strid, möta fienden på slagfältet som är ett sovrumsgolv, hallen eller trädgården. Att leta sig igenom den okända terrängen som består av kuddar, böcker eller andra vardagliga ting. När man inte är mer än ca. tio centimeter hög så förändras ens perspektiv, och en helt ny värld öppnar sig framför ens ögon.

Hypercharge är ett första- och tredjepersons skjutspel med starka tower defense-inslag. Jag hade bara möjligheten att spela enspelarläget då jag bara har en Xbox-kontroll så det är det som den här texten kommer att utgå ifrån. Det finns möjlighet att spela både online- och soff-co-op, något som gjorde mig väldigt glad och något som jag ser fram emot att spela senare. I Hypercharge får du skapa din egen lilla actionfigur som du sedan spelar som under resten av spelet. Du får välja namn, prefix, suffix, adjektiv och substantiv, något som jag tycket är lite charmigt, Mitt namn blev till slut “The Proud Weirdo Ghost”, något som jag tyckte kändes helt rimligt för mig, och sen under spelets gång kan man låsa upp fler alternativ.

Varje bana i Hypercharge startar med ett uppslag från ett seriealbum, som ger lite inblick i hur världen fungerar. I detta universum finns det någonting som kallas för Hypercores, dessa gör att barnen som leker med sina actionfigurer alltid kommer att kunna minnas sin barndom och hur roligt de hade det när de lekte. Dessa små Hypercores finns gömda i varje barns sovrum och måste skyddas till sista plastdroppen.

LÄS MER: Pacific Drive passar inte alla förare

En dag får två bröder två actionfigurer vardera, Max Ammo och Max Defense. De yngre brodern älskade sin Max Ammo och lekte med honom varje dag medans den äldre brodern lät Max Defence sitta kvar i sin låda då det var en exklusiv och värdefull specialutgåva av leksaken. Detta gjorde att Max Defense blev avundsjuk, bitter och det slutar med att han byter namn till Major Evil och vill förstöra alla Hypercores så barns lekminnen försvinner för gott. Max Ammo, med hjälp av andra leksaker ställer sig mot Major Evil för att skydda alla kärnor. Det är här som spelaren kommer in i bilden. Det är dags för The Proud Weirdo Ghost att ta upp sitt vapen och strida på Max Ammos sida för att skydda barndomsminnena.

Hypercharge kombinerar tower defense med FPS-element, så det blir min och tre andra NPC:ers uppdrag att beskydda hyperkärnorna under kommando av Max Ammo. Varje bana har ett skiftande antal vågor av fiender som kommer in i det designade rummet och mellan varje våg har spelaren fem minuter på sig att samla tokens som man behöver för att kunna beskydda kraftkärnorna. Dessa skydd ser lite olika ut och under spelets gång låser man upp fler olika som man sedan kan välja mellan för att kunna mixa och matcha tills man hittar den trio av skydd som passar ens spelsätt bäst.

Det finns ett specifikt antal tokens på varje bana som också är del av de uppdrag som man ska utföra under tiden, men fiender lämnar också tokens bakom sig när man besegrar dem. Det finns också samlingsföremål på varje bana och klistermärken som man ska hitta. Utöver detta kan man även ställa till med en hel del kalabalik med omgivningen. Till exempel i badrummet är ett av uppdragen att man ska krossa spegeln. Mellan ronderna kan man även både hitta och köpa vapendelar med sina tokens. Varje bana startar med att The Proud Weirdo Ghost bryter sig ur en sin förpackning och dessa förpackningar kan generera extra delar till ditt vapen, men de anda NPC:erna kan också köpa dessa komponenter för att uppgradera sina egna vapen. NPC:erna kan även bygga skydden runt de värdefulla minneskärnorna och de har oftast samma eller “billigare” skydd än dem som jag själv har.

Jag har spelat mestadels kampanjen och den lättaste nivån kallad Casual och det är alldeles lagom för mig, i alla fall för mig som fortfarande är ny för den här typen av spel. Samtidigt tycker jag att detta är en enkelt spel att sätta sig in i. Det är smidigt för mig och min polare att bara slå sig ner i soffan, fiska fram två kontroller och bara kasta oss in i en match eller två, eller tio.

För den som bara vill fokusera på att skjuta fiender och försvara sina hypercores under matcherna så finns det ett Free Roaming Mode av alla banorna. Då finns det ingen tidspress, inga fiender och allt går ut på att lära känna banorna och hitta/utföra alla mål. Du har all tid i världen att lyckas med det där superkrångliga hoppet eller balansera på fönsterkarmen som du hade problem med när saker var mer kaotiskt runtom dig. Det är mycket smidigare att hitta det där klistermärket som du missade eller det där samlinsgobjektet som du var så nära att lyckas ta innan en fiende skjuter och distraherar dig.

LÄS MER: Både barn och vuxna kan leka brandman i Nuclear Blaze

Hypercharge: Unboxed är ett väldigt gulligt spel på sitt eget lilla sätt. Det som jag genast kom och tänka på är spel typ av Toy Story 2 och även om det är två helt olika typer av spel  finns det något charmigt med att ta vardagliga platser och ge oss ett nytt perspektiv att uppleva dem på. Samtidigt som det väldigt mycket ger känsla av ett barn som leker med sina leksaker. Man skulle kunna tro att det kunde bli repetitivt med den här typen av spelande men jag fick inte den känslan alls. Alla banorna är så olika att det inte känns tråkigt alls faktiskt. Fienderna varierar också i en bra grad på i de olika banorna så man måste verkligen tänka hur man vill bygga sitt vapen och vilka skydd som passar bäst. Jag kände också att NPC:erna som jag spelade med var mycket kompetenta och det kändes som att jag faktiskt spelade med personer och inte att jag behövde göra allting själv precis hela tiden.

Det är definitivt ett spel som fungerar både att spela solo och med en polare bredvid dig på soffan, så länge ni bägge har barnasinnet i behåll i vill säga.