Det här är ett inlägg som är s.k. long overdue. Det är något som jag tänkt på i minst fem-sex år och för varje nytt år som passerar blir inte saken bättre. Nu firar problemet Mario tio hela år och därmed måste jag få avlägsna denna tanke från mitt bröst.

LÄS MER: Portal – på andra sidan

Vi visste redan för tio år sen att rörmokarens tvådimensionella comeback under namnet ”New” på Nintendo DS skulle bli läskigt ironiskt i längden . Nu är vi sannerligen där, med råge. För även om namnet New inte riktigt är där längre känns 2D-Mario gammalt som gatan, faktiskt mer än det behövde vara och skälet är i så gott som kosmetiskt. Jag är urtrött på Super Marios nuvarande 2D-look. Den är utspelad till döds.

Från 2D till 3D – men i grunden samma koncept

Ingenting har skett på designfronten under tio långa år och över fem plattformar. Super Mario Run ser exakt likadant ut som tio år äldre New Super Mario Bros, om man bortser från lite högre i upplösning. Det har bara släppts fem stycken New-spel på en period av tio år och det är egentligen inte supermycket. Men när spelen beter sig likartat men framförallt nästan är omöjliga att grafiskt urskilja blir jag besviken.

Serien gav oss unik look efter unik look under sina första år på framförallt NES och SNES. Super Mario Bros-Mario ser inte ut som Super Mario Bros 2-Mario och så vidare. Rörmokarens äventyr skiftade radikalt utseendemässigt under sina första 10-15 år. Sen när 2D blev paria gick 2D-Mario under jorden i förmån för Super Mario 64 och återuppstod inte på allvar förrän Nintendo DS nystartade i 2D med New-serien.

”Våga låta honom gå igenom en rejäl omdesign”

Det var absolut häftigt att se hur CGI-världen som vi sett i artwork under så många år plötsligt fick liv. Nu har det dock tjänat sin roll och stilen är definitivt över- och utspelad. Små tweaks hur man spelar har gjort att spelen försiktigt betett sig annorlunda, men det som alltid stuckit i mina ögon är Nintendos lathet eller motvilja att inte gå tillbaka till ritbordet.

LÄS MER: Playstation – en konsol för sin tid

Det jag vill ha är att Nintendo gör som de gjort med Kirby eller Yoshi. Börja leka med möjligheterna. Garn och lera är bara några saker man kan göra och det är ganska tydligt att Nintendo har förmågan då karaktären både finns i Paper Mario- och Mario & Luigi-utförande. Gör han mer tecknad, låt han bestå av mat, lek med färger eller våga låta honom gå igenom en rejäl omdesign. Allt detta skall såklart appliceras på hela hans värld och inte enbart honom.

Jag menar, om till och med Disney vågar gå tillbaka och omdesigna något så heligt som Musse Pigg, Kalle eller Ducktales-serien så varför kan inte Nintendo tänka om Super Mario? De har t.ex. inget problem att återuppfinna utseendet i Legend of Zelda för varje nytt spel. Han kanske rentav behöver det? Det går att få in honom i 2010-talet utan att ta ifrån honom det som honom speciell. Nintendo har gjort det förr och de kan göra det igen. Jag vet att de är skickliga.

”Marios 2D-look och spelserien som hör därtill bara skriker feghet”

Jag ber inte om radikal omstöpning av hur ett Super Mario-spel fungerar och spelar. Jag hade självklart inte tackat nej till detta men det jag ber om är att äventyren, i synnerhet de i 2D, börjar tänkas om ur ett rent estetiskt designperspektiv. Marios 2D-look och spelserien som hör därtill bara skriker feghet och konservativt tänkande från Nintendos håll. De vill spela säkert men det var aldrig riktigt vad Super Mario handlade om från början. Just nu leder det till att jag har väldigt svårt att bli lockad av nya 2D-spel. De erbjuder varken spel- eller designmässiga skillnader.

LÄS MER: Den dolda uppskattningen i Snakes sista äventyr

Jag kan leva med att spelen spelar likartat men att veta att jag aldrig kommer få nya visuella intryck av serien gör mer nedstämd. Hela skälet att jag älskar Yoshi’s Island djupt är p.g.a. dess kreativitet och högst unika design. Bara tanken att jag skulle få se något nytt några skärmar eller nivåer längre fram drev mig att spela vidare. Man skall verkligen inte underskatta vad estetik och design kan göra för en upplevelse. Att ha en sådan begränsning i ett så fantasifullt och så gott som oändligt universum där inga begränsningar verkar existera gör Mario en stor otjänst som han och hans värld inte förtjänar. Förändring behövs.