Min nya PC går i slow-motion

Det är alltid lite osäkert att köpa en ny PC. Man kan hitta detaljerad information på nätet om varenda modell, men det viktigaste får man inte veta förrän man har plockat ut datorn ur förpackningen och stoppa in strömsladden. Hur kommer tangentbordet att kännas? Hur kommer fläktarna att låta? Hur behändig känns den att bära med sig?

När man köper en ny dator förväntar man sig att livet ska bli lite bättre än förut. Att skärmen ska vara lite klarare, grafiken lite snyggare och datorn lite snabbare. Men ibland fungerar saker och ting inte riktigt som man förväntat sig när man köper en ny dator. Min nya dator fungerade alldeles utmärkt de första dagarna, men sedan började problemen. Den första negativa upplevelse var att det inte gick att titta på videos i Firefox, vare sig på Youtube eller på strömmande tjänster som WWE Network. Ljudmixningen var helt felaktig, så det gick inte att höra vad någon sade under Nintendo Direct. Det var dock ett mindre problem, då det gick alldeles utmärkt att titta på video i Chrome.

Det större problemet var att alla spel började gå i slow-motion efter ett par dagar. De första dagarna invigde jag den nya datorn med ett par timmar Forza Horizon 4 i sjuksängen, och allt fungerade som det skulle. Problemen började när jag installerade Dragon Ball FighterZ. Som jag berättade i förra veckans avsnitt, så var det en jäkla massa strul med det spelet de första dagarna. Jag fick spendera mer tid på att försöka få spelet att fungera än vad jag fick på att spela det.

Efter att jag installerade den senaste grafik-drivrutinen slutade spelet att fungera helt. Det gick i slow-motion och det var helt omöjligt att spela, då det tog flera sekunder att få iväg en simpel eldboll. Jag försökte lista ut vart skulle vända mig för att reklamera eländet – till Steam eller Bandai? – men gav upp till sist upp och beslutade jag mig att spela Street Fighter V istället. När jag startade det upptäckte jag dock att det också gick i slow-motion. In i Forza Horizon 3, och visst, det fungerade inte heller. Forza Horizon 3 gick i slow-motion i fem sekunder och så upp i normal hastighet i tio sekunder och sedan fem sekunder i slow-motion, och så vidare…

Ett par timmar googlade gav ingenting. Jag hittade ingen annan som hade samma problem som jag. Var det något fel på datorn? Vad skulle jag göra? Jag kom på idén att testa att installera en äldre grafik-drivrutin och plötsligt fungerade allt igen. Förutom att Forza Horizon 4 vägrade att dra igång på grund av att grafikrutinen var för gammal. På fredagen släpptes dock ännu en nyare grafikrutin och nu verkar allt fungera igen. Puh!

En timme Dragon Ball FighterZ

Den här veckan hade jag planerat att spela riktigt mycket Dragon Ball FighterZ. På grund av strulet ovan slutade mitt dock Dragon Ball FighterZ-spelande den här veckan på en hel timme. Den timmen spenderade jag genom att åter spela igenom tutorialen och testa olika karaktärer i träningsläget. Det är dock uppenbart att innan jag kan fortsätta med det här spelet så måste jag kolla igenom ett par nybörjarguider på Youtube först. Tutorialen i Dragon Ball FighterZ är visserligen bättre den är i många andra fighingspel, men hur svårt ska det vara att inte bara berätta hur man gör en attack, men även berätta när och varför man ska göra den.

Jo, det blev faktiskt en halvtimme till under lördagens Co-Op Kaos Albumpojken. Att spela Dragon Ball FighterZ mot vänner visade sig snabbt vara väldigt kul. Dock är det lätt att glömma bort det med tanke på ankincidenten som sedan följde, och som var så omtumlande att jag skriver om det i ett separat, kommande blogginlägg.

Veckans köp

Mina figurer av Cammy och Sakura har äntligen dykt upp med posten! Med tanke på att jag framför allt spelar som Cammy och Sakura i Street Fighter V, så är jag riktigt nöjd över dessa. Street Fighter V är ett speciellt spel bland de spel jag spelar, då spelet kräver så mycket träning för att det ska vara någon mening att spela det. Och vissa dagar känner man inte riktigt för att nöta specialattacker i träningsläget i ett par timmar. Men med dessa två figurer på bordet så påminns jag om hur otroligt roligt spelet är när allt äntligen fungerar, och jag orkar kämpa vidare!

Grattis Street Fighter IV tio år!

I veckan var det tio år sedan Street Fighter IV släpptes i Sverige. Det firade jag med att kolla in ännu fler Street Fighter-figurer på Youtube.

Den här figuren av Ibuki är väldigt tjusig, förutom att hennes ansikte inte riktigt ser ut som Ibuki. Jag förstår att de satsat på ett mer ”anime-aktigt”, ”kawaii-aktigt” utseende än i spelen, men det känns ändå inte helt rätt.

Deras andra Street Fighter-figurerar har mer passande ansikten, till exempel den här snygga figuren av Sakura:

Den heliga graalen av Ibuki-statyer måste dock vara den här otroligt snygga figuren:

Den kostar dock cirka fem tusen att beställa, så den är aaaaaningen utanför min budget.

Det blev naturligtvis att jag spanade in en massa andra figurer än bara Street Fighter också. Från ett annat Capcom-spel – Marvel vs Capcom 3 – hittar vi min favoritmarvelhjälte X-23, som här poserar i sin Wolverine-kostym.

Den här figuren kostar bara kring 350-400 vilket är småpengar i sammanhanget. Jag har länge kämpat med att inte fastna i figur-träsket, för det är som med samlarbilder, även om man börjar försiktigt så försvinner pengarna snabbt sin väg. Men hur ska man hålla betalkortet i styr när det finns så många vackra figurer på nätet att potentiellt pryda sin lägenhet med?

Street Fighter V

Allt detta firande med figur-gluttande ledde förstås till att mitt begär efter Street Fighter-spelande kom tillbaka. Det rimligaste hade väl varit att plocka fram Ultra Street Fighter IV igen, som jag inte spelat sedan förra våren, men jag valde istället Street Fighter V, som jag inte spelat sedan i julas. Min mål är att hålla ner antalet spel jag spelar åt gången. Att spela Dragon Ball FighterZ och Street Fighter V samtidigt borde kunna fungera, men jag kan inte gärna börja med ett tredje fightingspel också. (Men jag måste ju köpa Super Smash Bros Ultimate förstås!)

Allt Ibuki-spanande ledde till att jag testade att börja spela som allas vår favoritninjaflicka. (I vanliga fall spelar jag med Cammy och Sakura, som jag nämnde ovan.) När jag testade Ibuki i Ultra Street Fighter IV tyckte jag hon var väldigt svår att spela med, men i Street Fighter V så kunde hon göra en hel del roliga saker och framför allt var hon väldigt rörlig och fin.

Mass Effect 3

Mulitplayer fortsätter att vara roligare än single-player i Mass Effect 3. Den här veckan slog dock nostalgin till ordentligt i kampanjen. När jag kom till Citadellet för andra gången under spelets gång kryllande det plötsligt med karaktärer från de två första spelen att prata med. Så många kära återseenden har jag nog aldrig upplevt i ett spel på samma gång förut.

Men för varje timme jag spenderar i kampanjen i Mass Effect 3 blir det uppenbart vad Mass Effect 2 ställde till med. När man spelade tvåan var det jättecoolt att man själv fick välja vilka karaktärer man ska värva till sitt skepp, och till synes vem som helst av din besättning kunde dö i slutet. Men nu när jag spelar Mass Effect 3 och alla mina besättningsmän är nya karaktärer och alla personerna från tvåan bara dyker upp som snabbast, så inser jag att upplägget i tvåan kostade mer än det smakade.

Det får mig att tänka på sjätte säsongen av Buffy the Vampire Slayer. Ett otroligt underhållande och fascinerade stycke tv-historia, men som i all sin briljans fullständigt satte säsong sju av serien på pottan. Säsong sju var helt chanslös efter allt som säsong sex ställde till med, och så känner jag mig inför Mass Effect 3 nu också. Jag vill bara kämpa med Tali vid min sida. Vad bryr jag mig om att hon kunde dö i förra spelet? Jag vill ha henne nu!

Apropå Tali så kollade jag även in Mass Effect figurer. Den här är ju maskalöst snygg:

Tyvärr släpptes den bara i en begränsad upptaga och är betydligt dyrare att köpa på Ebay än företagets Street Fighter-figurer. Det enda jag kan göra är att hålla utkik och se om jag kan knipa den billigt någon gång. I och med att jag aldrig har mina figurer kvar i förpackningen kan man ibland göra fynd när man hittar figurer som varit utanför förpackningen eller inte har förpackningen kvar. Riktiga samlare vill ju bara ha figurer som är kvar i en oöppnad förpackning så vi som vill ha våra figurer stående framme kan ibland hitta betydligt billigare figurer utan förpackning. Men figurer i starkt begränsad upplaga kan vara riktigt dyra även i löst skick förstås.

Jag är ond och elak Hyrule Warriors: Definitive Warriors

Det verkar som om jag har klarat den första halvan av Hyrule Warriors, för nu har jag fått börja spela som den onda sidan. Det är inte helt ovanligt att man får spela som en skurk och badding i ett tv-spel, men det är rätt ovanligt att man byter sida efter halva spelet.

Som ni kanske minns stack min favorit Fi genom en portal och försvann ur spelet förra veckan, men nu när jag får spela igenom den onda sidans version av händelserna i storyn så är hon plötsligt tillbaka, men nu som en slutboss i en av banorna! Jag känner mig lite skamsen över att behöva spöa upp henne, men med tanke på att jag vet att jag inte kommer att döda henne, utan bara besegra henne, så känns det lite bättre.

Nästa vecka:

Den här veckan förväntar jag mig att kolla nybörjarguider till Dragon Ball FighterZ på Youtube, spela mer med Ibuki i Street Fighter V och mer Mass Effect 3. Och så ska jag försöka hålla i plånboken och inte beställa för många flådiga figurer på nätet…