Det var under tidigt 2000-tal, när MMO och liknande rollspel började dyka upp som drömmarna kring att vara en kock eller bagare i spel började ta form. Löftet att få leva i en värld med andra spelare där jag var deras källa till mat tyckte jag lät lockande. Jag var nämligen inte lockad av det virtuella livet som innebar att med svärd och sköld söka landet efter monster och skatter. Jag ville bli krögaren som alla besökte och kom ihåg namnet på. Jag ville bli navet i ett samhälle.

Olika spel erbjöd olika variationer på denna funktion. Jag kunde vara en fiskare, bagare, kock eller alkemist. Till och med gruvarbetare och botanist var tänkbara. Alla alternativ som lovade ett pacifistiskt leverne tilltalade mig, för det var annorlunda från all action som annars var så vanlig i övriga spel.

LÄS MER OM MAT I SPEL: De bästa matnivåerna i spel

Problemet med dessa roller var att de oftast inte erbjöd ett givande, tillfredställande eller glädjande spelmekaniskt innehåll. Alla mer involverande spelsystem gavs till svärd- och magibrukare medan vi som ville leva fredligt fick nöja oss med att samla ingredienser på måfå, hitta färdiga recept och leva i menyer. Mekaniken var oftast slappt ihopsatt och oinspirerad. Det var aldrig särskilt roligt att axla dessa klasser så drömmen förblev just en dröm.

Matspelet

När vi skriver 2010-tal och indiespelen frodas har vi sett utvecklare ta sig an den här utmaningen men jag tycker personligen inte att de lyckats. Eller det är orättvist att säga så. Vissa har till 100 procent uppnått vad de hade som mål att göra så som Overcooked, dess uppföljare och spel som Diner Dash, Cook, Serve, Delicious och VR the Diner Duo. Dessa spel har det som sitt fokus att hålla högt tempo. De tar det hela till sin kaotiska maxnivå och simulerar egentligen det hektiska livet som kock på ett trovärdigt vis. På andra sidan av spektrat hittar vi management-spel som klassiska Pizza Tycoon där fokus är på strategi.

Cook, Serve, Delicious 2.

Det jag är ute efter är ett spel som lägger sig snyggt emellan personlig intim nivå och management-sim. Harvest Moons motsvarighet till resturang-livet har aldrig riktigt realiserats och det var därför jag blev eld och lågor när jag hörde talas om Little Dragon’s Café från Harvest Moon-kreatören Yasuhiro Wada.

LÄS MER OM : Little Dragon’s Café ger mig inte mersmak

“Det (Little Dragon’s Café) har lyckats tända en önskan om ett framtida matlagningsspel som lägger mer fokus på glädjen att laga mat snarare än stressen i köket.”

Så avslutade jag min blogg om Little Dragon’s Café för någon vecka sen. Det finns väldigt många bra ideér i detta kommande spel som tilltalar mig något enormt men utförandet verkar bristfälligt. När det kommer till att serveringsbiten går det säkert att skapa ett mindre kaotiskt upplägg än det man till exempel kan hitta i Diner Dash, Cook, Serve, Delicious men utan att bli Pizza Tycoon. Spel som Moonlighter eller Recettears har upplägg som det kanske kunde lånas från. Handgripligheten behövs fortfarande. Det är den viktigaste komponenten som gör att man känner sig förankrad och personligt investerad till världen.

Däremot vill jag inte vara så “hands on” som i Cooking Mama-spelen och dess otaliga kopior. Den här mängden matlagningsdetalj är rik på mekanik men bidrar istället till att förstöra vikten av helheten och även tempot. Det behövs något mittemellan. Jag vill inte ha så mycket fokus på tillredningsbiten utan mer kompositionen och kreativiteten man kan finna i att laga mat och upptäcka hur smaker samverkar. Vi skall också lämna det klassiska MMO-systemet bakom oss som spel som Minecraft och Stardew Valley använder, alltså ett förberett recept som man får om man skaffar alla ingredienser man behöver. Little Dragon’s Café använder också detta system och jag finner det kreativt bankrutt.

EN RECENSION PÅ ETT MATSPEL: Overcooked 2

Jag kan bara komma på ett spel spel som verkligen lyckades fånga glädjen i att utforska matkombinationer på måfå. Den fann jag i fjolårets The Legend of Zelda: Breath of the Wild. Det spelet har självfallet också färdiga recept men spelet håller denna databas hemlig för spelaren och tvingar oss därmed att själv uppskatta vilka ingredienser man behöver använda för att få önskvärda resultat. Oftast fungerade logik och viss förkunskap om matlagning utmärkt för att man skulle få resultat man var nöjd med. 

Breath of the Wilds matlagningssystem är otroligt intuitivt och dessutom kul att leka med. Det gav väldigt stort utrymme för att laborera. Självaste gameplay-processen handlade om att fundera hur ingredienser interagerade med varandra, och efter en olidlig 5-sekundersmelodi se om experimentet bar frukt. Det var en av de absolut roligaste spelsystem jag stötte på under 2017.

Jag letar efter något som fångar det bästa med Stardew Valleys/Harvest Moons upplägg att skapa sina egna grödor kombinerat med att sen använda dessa för att frambringa kulinariska hemmagrodda mästerverk som skall serveras till gäster.

MUSIK FÖR DEN HUNGRIGE: Veckans spelmelodi: Monster Hunter – Cute Felyne

Något jag verkligen gillar med Little Dragon’s Café är den stora utforskbara världen. Det tillåter spelet att leverera den där känslan av att upptäcka ingredienser i världen som Breath of the Wild hade. Jag gillar tanken att hitta sällsynta saker djupare in i geografin och att det skapas ett givande progressionssystem baserat på åtkomst och tillgänglighet i världen. När man sen uppfyllt kraven för att hitta något skall det inte innebära en massa backtracki:ing för att få ingredienserna igen utan den skall vara möjlig att plantera och gro i ens egen bakgård. Jag kan också se hur ens hus kan uppgraderas för att klara av att hantera nya typer av örter, frukter, grönsaker och djur.

Nyckelordet bland allt detta är tempo. Det skall inte vara en stressig upplevelse att ge invånare i staden där jag bor fantastiska välsmakande mästerverk. Det skall vara en större utmaning för intellekt och intuition än något annat. Att bo i en by och laga mat skall vara avkopplande, mysigt och framförallt givande. Min personliga jakt att få känslan av att vara krögare och en viktig del av ett samhälle som trånar efter god mat kryddad med kärlek har snart tagit 20 år. Målet ser äntligen ut att vara inom räckhåll men man vet aldrig hur nästa bakverk kommer se ut innan det kommer ut ur ugnen.