Förr i tiden, långt före vi kunde förlita oss på att Internet hade alla svaren åt oss på några sekunder så kunde man förlita sig på tre saker när det stundande spelinköp; tips från vänner, speltidningar och motivet på spelomslaget. Det sistnämnda tog sig milt sagt några friheter när det kom till att tolka vad ett spel egentligen handlade om. Ofta kunde motivet skifta på grund av olika kulturmentaliteter. En klassiker är ju att Kirby-spel oftast i väst fick en sur och tuff Kirby på omslaget medan han var glad och gullig borta i Japan. Ingen vet varför Nintendo tror att alla vill ha en arg Kirby i väst.

LÄS MER OM SPELOMSLAG: God of Wars många ansikten på spelhyllan

En av de vanligaste skälen till spelomslagbyte kunde handla om att man i väst inte trodde att manga-stil hade tilltalat amerikaner och européer och vid andra tillfällen kan det röra sig om ren censur, men i dagens spel är skälet ganska löjligt. Det grundar sig nämligen i att skjutvapen är coola och får allt att se lite extra coolt ut. Bestycka din hjälpte med skjutvapen så ser ditt spel mer attraktivt ut var uppfattningen länge när det kom till omslagsdesign.

Observera att det står små textkommentarer bland bilderna.

Lode Runner är en gammal spelklassiker som är skapad av Dough Smith och som ursprungligen kom ut på Apple II, Atari 8-bit, Commodore 64 samt VIC-20. Det gavs ut 1983 av en gång framgångsrika utgivaren Brøderbund. Idén är enkel. Samla på dig allt guld på banan och ta dig sen ut via stegen i toppen av banan. Det som gör Lode Runner speciellt är hjältens förmåga att gräva diken i miljön som fienderna kan falla ner i, för att samtidigt få funktionen som block du själv kan kliva över. Vad vi vet med 100 procent säkerhet är att verktyget inte används för att skjuta ner fiender. Exakt vad man använder i Lode Runner för att gräva är svårt att avgöra i spelet då grafiken är väldigt spartansk. Det är här spelomslagen kommer in.

Spelomslag försöker fånga en känsla och i Lode Runners fall hamnade mycket fokus på skatter, monster, klättrande och skjutvapen. De tre första motiven fångar känslan från spelet ganska väl men alla pistoler kan ifrågasättas. Lode Runner är på ett sätt ett actionspel men samtidigt inte, och omslaget ger onekligen en förskönad actionbild där hjälten ständigt dragit vapen. Nu kan man tänka sig att pistolen har en grävfunktion och på somliga omslag (t.ex. Famicom) är det förtydligat att man kan se pistolen uttryckligen gräva eller skära ut markstycken. Men i de flesta fall ser det ut som vilken pickadoll som helst som protagonisten skjuter vilt med för att se cool ut. Värst är nog Hyper Lode Runner på Game Boy där man med solklar tydlighet ser hjälten skjuta fiender sönder och samman.

Det är också ganska tydligt att de är mer vanligt att actionhjälte-estestiken med draget vapen är mer förekommande på västerländska lådor framför de japanska. Förhoppningsvis köpte folk Lode Runner väl informerande, och även om de skulle bli överraskade av spelets pusselelement och brist på pang-pang-action så blev de förhoppnings nöjda ändå när de förlitade sig på omslaget allena för sitt köp då Lode Runner lyckligtvis är ett solitt spel.