NBA 2K19

Det känns inte som det var 20 år sedan jag spelade NBA 2K på min kära Sega Dreamcast, för jag minns så tydligt 2K Games insteg på sportmarknaden. Där NBA LIVE från Electronic Arts alltid satsade på att vara häftigt och arkadaktigt kom 2K som en frisk fläkt. Här låg fokus på känslan och ett mer simulatormässigt spelförlopp. Redan efter en timme med spelet visste jag att det var såhär ett sportspel ska vara. Där fanns en kärlek till sporten och när man lyckades nå framgång var den välförtjänt och resultatet av många timmars slit att lära sig att bemästra sin spelare och sitt lag.

Minnet förskönar, och skulle jag ställa det första spelet i serien mot NBA 2K19 skulle det förstnämnda te sig som rätt värdelöst. Men det som består är känslan av att verkligen spela basket och nästan oändligt med möjligheter att anpassa och påverka allt i minsta detalj. NBA Live har sedan väldigt många år fått spela andra fiolen och EA såg faktiskt ut att ha gett upp för ett antal år sedan. Men nu försöker de hitta tillbaka till fornstora dagar med snabba klipp, superstylade menyer och street basket som fokus. Men det jag testat av NBA LIVE 19 är förvisso snyggt och rätt kul, men man tröttnar snabbt och det saknar själ. Med det sagt fokuserar vi nu helt på NBA 2K19.

LÄS FLER RECENSIONER: Overcooked 2

I vanlig ordning finns det mängder av små och stora nyheter att berätta om, men den viktigaste nyheten är den rejäla förbättringen av det defensiva spelet. Vilket gör spelet långt mer intressant då man nu kan spela vilken position som helst, utan att behöva ”gripa in” stup i kvarten för att ens medspelare inte håller måttet i egen zon. Andra stämningshöjare är ännu bättre animationer, med mer naturliga övergångar mellan rörelse. The Neighborhood har fått ett rejält lyft och är nu mycket mer omfattande med flera nya aktiviter. För att slippa gå eller springa långa sträcker kan man nu köpa skateboards, cyklar m.m att köra runt med. Tidigare var det betydligt svårare att få tag på sådant.

En höjdpunkt för mig är MyCareer som sedan några år tillbaka bjuder på en filmisk solokampanj där du börjar på botten och kämpar dig upp till världseliten. Årets upplaga heter ”The Way Back” och handlar om en ung baskettalang med smeknamnet A.I, som drömmer om att bli rekryterad till något av lagen i NBA. När kompisen Corey Harris blir uttagen att spela i NBA medan han själv ”bara” blir rekryterad till kinesiska ligan brister det för honom. Bitter och avundsjuk gör han visserligen hyfsat ifrån sig i sitt nya lag, men brister i all form av empati och samarbete. Där många skulle se möjligheten att upptäcka världen och få betalt för det, ser A.I det som en bestraffning. Språket och kulturella skillnader tär på hans redan dåliga nerver och allt kretsar kring att få återvända till USA och bli uttagen till NBA.

Jag ska inte berätta mer än så, då handlingen faktiskt är milsvida bättre än tidigare år och skådespelarinsatserna lyfter det hela ännu ett snäpp. Bara en sån detalj att alla kommentarer i kinesiska ligan är inspelade på kinesiska, gör det lättare att förstå hur bortkommen A.I känner sig. Trots smeknamnet väljer du i vanlig ordning namnet på din karaktär och det visas sedan i alla texter, medan A.I används i all talad dialog. Har du en hyfsad mobilkamera kan du även skanna in ditt eget ansikte och använda istället för de förgjorda gubbar som finns. Efter en del fruktlösa försök och lite justeringar fick jag fram en gubbe som liknar mitt ansikte (minus dubbelhakor) och det känns faktiskt riktigt tillfredsställande att se sig själv i spelet.

Rent grafiskt pendlar spelet mellan otroligt vackert och helt okej, men matcherna ser alltid väldigt bra ut och det är ju det viktigaste. Många gånger är de nästan i klass med en TV-sänd match. Där det brister är i en del mellansekvenser i story-läget, som är ganska fula men det fina skådespeleriet räddar ändå stämningen. Ljud, musik och kommentarer är av världsklass och tillför en hel del till paketet som helhet.

MER RECENSIONER: Two Point Hospital

Pratar vi NBA 2K måste man nästan prata om mikrotransaktioner! För er som inte spelat spelet ligger det till såhär: Om du vill förbättra din spelares egenskaper men inte orkar göra det genom att spela riktigt mycket, kan du köpa VC (Virtuell Coins) och snabbt boosta din gubbe. 2K har medvetet ”pushat” detta till max och i förra spelet blev det nästan löjligt girigt.

Kritiken har varit dock massiv och därför är det skönt att det är mindre påtagligt i årets upplaga. Främst då du lättare kan tjäna in spelets valuta i själva spelet, men också då saker blivit billigare eller ”gratis”. Märk väl att det absolut inte är reducerat speciellt mycket, men det går åt rätt håll. Personligen stör det inte mig då gärna ”grindar”, och vill jag så har jag råd att köpa de virtuella pengar jag behöver. Dessutom ger det en känsla av belöning att allt inte bara serveras på ett fat.

Naturligtvis finns det extremt mycket mer saker att göra än de jag beskrivit. Du kan spela NBA-ligan med valfritt lag och spelare, bygga om och skapa egna lag, leka GM i två olika historier med egna mellansekvenser, spela träningsmatcher, öva olika tekniker, skapa egna kläder, tatueringar och skor och ungefär tusen andra saker. Spelet har till och med en egen TV-kanal som varje vecka sänder intervjuer med spelare från NBA varvat med lite frågesport, information om nyheter i spelet och inte minst lite frågestunder där utvecklarna ger tips och råd. Allt är av proffskvalitet och mycket sevärt!

LÄS FLER RECENSIONER: Guacamelee 2

Ärligt talat finns där nog att göra i NBA 2k19 för att du i princip inte skulle behöva några andra spel de kommande åren. Med så mycket att göra blir det lätt rörigt och ibland är det svårt att hålla koll på alla finesser och funktioner. Men när allt är gjort med sådan kärlek och verkligen andas basket från början till slut är det bara att kapitulera. NBA 2k19 är otroligt bra och en värdig uppgradering för alla som köpte NBA 2k18, och ett pliktköp för alla andra som gillar basket.

Betyg: 9/10