Som ni säkert märkt uppskattar vi på redaktionen ett snyggt spelomslag. Det borde väl vår artikelserie ”Ett slag för omslag” visat prov på vid det här laget. Den serien fokuserar ju dock helt på framsidan eftersom det oftast är där vi hittar konstverken. Men det finns stunder då även baksidan fungerat som ett vackert komplement till fronten. För mig personligen tycker jag att en baksidas huvuduppgift är att vara informativ MEN om det samtidigt även kan vara estetiskt tilltalande är det en bonus.

Det finns ändå en viss charm med lite trevlig layout eller en genomtänkt design även på baksidan parallellt med lite grundinformation om spelet i fråga. Skall jag vara helt ärlig har jag inte riktigt funderat på det nämnvärt eller beundrat en baksida på sistone eller på väldigt länge. Det som fått mig att reagera och skriva dessa rader är denna styggelse.

Vad i hela fridens namn är det som pågår här?! Nintendo har blivit så extremt textkåta att det har mynnat ut i den här ordbajsande vansinnesskapelsen. När två tredjedelar av ditt spels baksida tas upp av skittråkig och skitful informationstext har det gått för långt. Nintendo tycker att det är viktigare att skriva milslånga UELA-rader om onlinespelande och hur man inte får lov att modda konsolen och en rad annat juridik-BS än att det får likna något som man faktiskt vill titta på. Sen skall allt detta upprepas på fyra olika språk. Vad som återstår i Super Mario 3D World + Bowser’s Fury-fallet är en knapp tredjedel av baksidan för att presentera TVÅ spel. Detta görs med en meningslös mening för respektive spel och genom mikroskopiska skärmdumpar.

Det måste finnas någon form av gräns för galenskapen. Finns det ingen på Nintendo med smak för det vackra? Med smak över huvud taget?! Kan vi inte få vänta med att läsa allt detta tills vi är inne i spelet eller kanske som en lös lapp i fodralet? Måste det verkligen förstöra omslaget till denna vansinniga grad? Det som kunde ha varit påhittigt designade element för att hjälpa att sälja produkten är nu antingen så intetsägande att det lika bra inte behöver existera över huvud taget eller är det så avskräckande med allt ”vi kommer stämma brallorna av er” och ”snälla ät inte spelkassetterna”-snack att ingen vill ta i fodralet med tång.

Snälla, Nintendo, och även andra utgivare som tar denna trend för långt, snälla för allt som är bildskönt och vettigt, sluta med detta trams.

Vi avslutar positivt med en baksida som är fullständigt intetsägande MEN i gengäld är visuellt vågad genom sin minimalism. Detta är en fysisk utgåva av The Pathless (min nr. 2 från 2020) som mina snälla redaktionskollegor gav till mig på min födelsedag för en månad sen. Detta har jag stolt i min spelhylla.