Något står inte rätt till i Paradiset. Ett massmord har skett och den vanärade utredaren Lady Love Dies som varit i exil i tre miljoner dagar sätts in för att reda ut vad som egentligen hände den där ödesdigra natten.

I rollen som Love Dies stegar du ut över kanten från ditt högt belägna fängelse och störtar emot paradisön som nu är din brottsplats att utforska efter egen vilja. För även om Paradise Killer vid första anblick beter sig som ett Ace Attorney och Danganronpa med sin visual novel-stil är det skrattretande öppet i jämförelse med dessa klassiker. Inte ens mästerliga The Return of the Obra Dinn var såhär ickelinjärt i sin utformning.

Paradiset är en stor ö bestående av en massiv syndikatbyggnad, tempel och boendeområden för de rika respektive förslavade som jobbar i lantbruken samt fabrikerna på ön. Allt kan nås och utforskas och mycket av din framgång i Paradise Killer hänger på din utforskarlusta, vilja att kartlägga ön och finna hemligheterna däri. Och eftersom ytan är stor blir det såklart svårare men också mer belönande att hitta saker på ön som avancerar uppdraget och fördjupar mysteriet. 

Jag vill varna om att det här spelet lore-dumpar på dig riktigt rejält under sina första timmar. Paradissekvens 24 är en spännande plats skapad med mycket kreativitet och en kärlek för både science fiction och det ockulta. Det är ett fascinerande världsbygge och jag älskade så småningom att leva i Paradiset med sin vaporwave-estetik och sitt supersofta upplyftande soundtrack bestående av jazz, synt och pop i 80- och 90-talsregi.

Det är väldigt lätt att bli överväldigad av allt från hur världen fungerar och vem som bor i den till dess snirklande och nästan drömska betongarkitekturen. Räkna med många timmar av vandrande för att bekanta dig med omgivningarna. Men när du väl lärt dig öns layout blir saker mycket enklare och navigering blir snabbare. Jag skulle även rekommendera er alla att hitta fotbadinstallationer omgående för att underlätta traversering av öns miljöer.

Dektektivkänslan är oerhört stark i jämförelse med liknande spel där ens utforskande oftast är begränsat till avspärrande områden. Och varenda sak av värde som sägs loggas av min handdator Starlight där jag kan gå igenom alla alibi, motiv, vittnesmål, händelser och uppgifter man samlar på sig medan man finkammar Paradiset efter ledtrådar att logga och vittnen att intervjua.

Att vittnena består till största del av syndikatmedlemmar är ett av spelets starkaste kort. Man har verkligen lyckats att skapa personlighet genom både design, ton och manus. Varenda vittne på Paradiset är minnesvärd genom hur de ser ut eller hur de kommunicerar med dig. Det är svårt att glömma bort charmiga doktor Doom Jazz med cyborgarmar eller helröda skelettet Sam med whiskey-passion som driver en bar i stan. Genomborrande visuell ton är superviktig i den här typen av spel. Karaktärer behöver vara minnesvärda för att du inte skall blanda ihop misstänkta i din utredning alltför mycket, vilket är lätt när det alltsom oftast dinglar omkring många lösa trådar. Om jag skulle klaga lite försiktigt har alla syndikatmedlemmar lite röstskådespelade fraser som de drar till med ganska ofta och de kan vara lite påfrestande i längden men samtidigt finner jag också några av dem charmiga, oavsett hur ofta jag hör dem.

De som spelat Ace Attorney och Danganronpa kommer att känna igen sig väldigt mycket i Paradise Killer. Men det är också för spelare med denna erfarenhet och som är redo för en lite mer öppen utmaning som detta skulle passa perfekt. Själv faller jag rakt ner i den kategorin. Jag diggar såna här spel men har tröttnat på linjäriteten och känslan att jag nästan läser en bok. Paradise Killer löser denna problematik men skapar parallellt egna problem som kommer i två former.

Om du inte rannsakar Paradiset kan du missa bevismaterial som kan vara vitala för din utredning. Detta kan vara positivt i den bemärkelsen att det är väldigt realistiskt att man kan ha missat något. Det betyder inte heller att man direkt misslyckas, bara att man har mindre bevis att backa upp sina anklagelser med i spelets domstolsfinal.

Det andra priset man betalar är dramaturgiskt flyt. Eftersom Paradise Killer inte är linjärt kan det inte exakt veta hur det skall stegra dramat och spänningen i vissa situationer. Ett avslöjande kan betyda mer eller mindre beroende på i vilken ordning du uppdagar saker. Det finns definitivt stunder som är tänkta som större uppenbarelser men även dessa kan man vara mer förberedd på om man talat med rätt personer och hittat rätt bevismaterial före sådana händelser. Jag vill dock berömma spelet för hur det håller reda på allt man lärt sig och därmed ändrar dialoger hos allt från vittnen till Love Dies inre monologer beroende på vad man redan vet.

SPELA RYMDDETEKTIV: Outer Wilds

Poängen är att du själv skall dra slutsatser baserat på all information du samlat på dig, inte det spelet säger åt dig du skall tänka, vilket ofta är fallet i genren. Paradise Killer är något så galet vågat och ambitiöst som ett Ace Attorney där hela spelet är en enda lång upptakt till de domstolsscenarion vi är vana vid att följa i Capcom-klassikern eller det mer moderna Danganronpa. Den stora skillnaden är att Lady Love Dies bara har ett enda stort mysterium att lösa och att du kan välja att gå till domstolen när du vill under spelets gång för att presentera dina bevis för öns juridiska centralpunkt Judge och inleda förhör. 

Men märk väl att du bara har en chans, för när du väl inlett rättegång är utredningen över. Granska därmed din information med stor noggrannhet och lämna inte in allt förrän du känner att du har väldigt mycket bevismaterial, vilket tog mig upp emot först 15 timmar.

Det skall i samband med detta påpekas att Paradise Killer inte autosparar överhuvudtaget utan låter dig bestämma när det passar att spara för dig, vilket görs med rosa telefonkiosker som är frikostigt utspridda över ön. De kan även låsas upp med öns valuta, blodkristaller, för att agera teleporter vilket underlättar transport mellan viktiga punkter på ön. Det kräver dock en blodkristall i utbyte per förflyttning och i spelets inledning vill man oftast samla och spara kristaller till viktigare saker så som uppgraderingar till Starlight.

Jag skulle även påstå att domstoldramat inte alls är i samma eskalerande toppklass som Capcom och Spike Chunsofts motsvarigheter. Efter en minutiös utredning finns det nämligen få sanningar kvar och det enda som kvarstår är att bevisa skuld och konspiration bland Syndikatets medlemmar.

Det är här jag skall addera att inte ens när du följt upp på alla lösa trådar och inte ser ut att ha mer att hämta kan domslut påverkas av när och mot vem du lägger fram bevis. Judge upprepar mantrat ”Bygg din sanning” och det är precis vad jag gör i Paradise Killer. Jag konstruerar en sanning genom mina bevis men under min första genomspelning ledde det till att jag inte fick alla de jag ansåg skyldiga dömda, och jag vet inte exakt varför. Min gissning är att det beror på vem jag anklagade vid ett specifikt tillfälle. Jag kunde kanske spritt ut mina anklagelser för att döma fler istället för att säkra några stora fiskar. Paradise Killers syn på fakta och sanning är sannerligen en intressant sådan.

VARFÖR RETURN OF THE OBRA DINN ÄR VÄRT DIN TID: Årets bästa spel 2019 enligt Andrea

Paradiset är tveklöst den värld jag tyckt om att upptäcka och röra mig runt i mest detta år. Jag har korsat och tvärsat ön oräkneliga gånger och aldrig tröttnat på den tack vare sina många ikoniska landmärken, ett av årets bästa spelsoundtrack och hur klurigt och intelligent det blandat dektektivarbete med en öppen värld, navigationsutmaningar och enklare pussel. Uppenbarelserna och insikterna om fallet har inte alltid chockat men däremot har det varit väldigt välbefinnande att till slut inse hur ledtrådar skall lösas eller hitta en uppföljning på en misstanke.

När slutligen alla dessa ledtrådar hade omvandlats till upptäckter, alibin, insikter och fakta och det var dags att bege mig till domstolen märkte jag hur jag inte ville lämna den soldränkta ön. Jag fann mig själv lunka omkring längs stranden, beundra ziqquraten och andra landmärken, insupa atmosfären både i bild- och ljudspråk en sista gång medan jag stod på toppen av syndikathuset och såg ner över paradisö 24 som jag snart skulle lämna. Det gjorde lite ont att ta farväl av ön och det visar verkligen vilket fenomenalt världsbygge Kaizen Game Works lyckats med. 

Ön må vara en seriöst fucked up plats med konspirationer, folkmordsreligioner och tvångsdyrkan, men den fångade likväl mitt hjärta och var mitt egna lilla paradis en vecka i september månad detta märkliga 2020. Under ett år då detta var det närmsta jag kan komma till tropiska sandstränder fyllde Paradise Killer ett hål med bisarr turistmeskapism samtidigt som jag fick skipa rättvisa genom att berätta min sanning.