Alla besökare och läsare som inte uppskattar extremt grafiskt våld bör titta bort nu. I Dead Space 2 gäller det att alltid vara redo, att alltid förvänta det oväntade men inget tog mig med garden nere i samma grad som denna ögonoperation, från ett sent parti i spelet. Det finns stunder i spel som förvånar, förbluffar och till och med förfärar – sedan finns det den här scenen från Dead Space 2. 

https://youtu.be/9crCGMh4j9g

I den här scenen där Isaac utför en otäckt intim ögonoperation på sig själv med en lång sylvass nål samtidigt som kameran saktade zoomade in var en ganska nervpirrande sekvens. Lyckas man hålla handen/lasern stadig “belönas” man med att nålen försiktigt går rakt in i pupillen på honom. En syn jag faktiskt kunde klarat mig utan. Jag vet inte ens om jag skulle kalla det en belöning. Jag har nämligen aldrig tyckt om scener där saker händer med ögon. Jag kan ta på mitt eget öga och vara okej men att se det ske saker med ögon fyller mig med starka obehagskänslor, och det gjorde det såklart extremt svårt för mig att ta mig igenom denna sekvens då den var av väldigt långsam natur.

LÄS OM: Den vilda jakten på Dead Space

Att man själv var i kontroll av denna operation var nervpirrande nog, men det var svårt att föreställa sig det magstarka resultat man fick erfara om man misslyckades; jag kunde aldrig drömma om att hela rackarns maskineriet skulle köras rakt in i Isaacs stackars ansikte om jag inte var försiktig (WTF?!?!)! Jag var redo på att nålen skulle mörda mig genom att den elegant men dödligt skulle gå rakt igenom skallen på mig om jag misslyckades, men istället blev sekvensen tio gånger mer chockerande. Jag var inte alls redo på att hela operationsutrustningen i princip släppte från sin plats och plöjde rakt igenom hela mitt ansikte. Vad som inleddes obehagligt och otäckt förvandlades till rena splatterfesten, och trots spelets natur var jag inte redo på det. Dessutom sker det ju med ett visst brak vilket inte direkt håller ”hoppa högt i soffan”-graden låg. Som om inte det vore nog så borrar utrustningen in sig lite extra i Isaacs kranium medan han inledningsvis skriker högt i plågor före han slutligen välkomnar smärtfriheten som kommer med döden.

Det kändes inte som en misslyckad operation, utan snarare som en horribel olycka hade ägt rum. Det var det en spelscen som fick mig att hoppa högt hemma i soffan och som jag aldrig glömmer.