Spelens ansiktslösa polissubstitut
Dator- och TV-spelbranschen har länge haft ett problem när det kommer till att kritisera polisväsendet. Detta är en tanke jag haft länge men som känns perfekt att belysa i dessa kaotiska tider av oroligheter, civil olydnad, protester med BLM i spetsen och alltmer närmande stöveltramp. Spelskapare behöver ha en seriös diskussion om hur polis avbildas och presenteras i spel. Men det är faktiskt inte exakt detta jag kommer lyfta i denna text utan jag vill skina ett ljus på branschens ständigt fega sätt att använda polismakten och fascism i spel utan att faktiskt använda den faktiska polisen. Spel har sällan ett problem att avbilda poliskåren när deras uppgift är att göra det jobb de borde göra, att stoppa brott och häkta kriminella. I spel som Grand Theft Auto och Mafia gör de just detta och därför får de lov att förbli en del av polisväsendet.
Men vad händer när många spel vill belysa fascism och de stunder som skiner ett allt annat än smickrande ljus på polisen? När den polis som just nu slår ner fridfulla demonstrationer med pepparspray och batonger borta i USA skall förpassas i spelens värld så fegar spelutvecklare ofta ur. Man vill alltsomoftast inte presentera polisen som en våldsam organisation och som kan utgöra ett demokratiskt hot mot invånarna i en stad. När spelutvecklare vill avspegla en sådan verklighet kallar de in en riktigt feg och vid detta laget utnött ursäkt till polissubstitut.
När spelstäder behöver en fascistisk regim med en polisstyrka på sin sida befolkas dessa spelstäder av fiktiva legoknektgrupper. Ni förstår, det är nämligen otänkbart att ett lands regering skulle bussa polisen på sin egen befolkning. Så man låter ansiktslösa styrkor av kanonmat utgöra fotsoldater i dessa fascistiska diktaturer. För ansiktslösa soldater kommer utan ansvar och skyldigheter.
Spel gör det hela tiden. I Batman Arkham Knight är det Arkham Militia, i Spider-Man är det Sable International och i Infamous är det Department of Unified Protection (DUP). Minns någon licensprodukten Mark Eco’s Getting Up från 2006? Där styrs staden New Radius av en Orwellsk regering vid namn Civil Conduct Keepers (CCK) som motarbetar civil olydnad i formen demonstrationer och grafitti. Jämför det med Jet Set Radio med liknande teman men där Sega faktiskt satte självaste polisen i klinch med spelaren.
Sen får vi absolut inte glömma dystopiska och alldeles för verklighetsnära Watch Dogs Legion. Detta spel demonstrerar en inte alltför avlägsen totalitär framtid för London. Men det är inga charmiga bobbys i uniform som patrullerar gatorna eller fängslar folk utan det sker av säkerhetsbolaget Albion som bekvämt nog tagit denna obekväma och kontroversiella uppgift ifrån polisen. Watch Dogs-serien är inte alls främmande för detta då tidigare spel också lagt skulden på privatägda firmor så som Umeni. För ni förstår, det är obekvämt att våga stämpla självaste polisen med fascistiskt beteende, även om den förtjänar det ibland. Men man borde kanske inte vänta sig något annat av Ubisoft som i högsta grad har en historik att producera politiskt laddade spel men som aldrig vågar erkänna det rakt ut.
Att alltid göra en fiktiv ,“ond” organisation till fascismens ansikte har sina negativa konsekvenser. Det bidrar nämligen till okunskap om vem som alltsomoftast är regeringens främsta vapen emot den egna befolkningen. När skiten träffar fläkten i verkligheten kallas det inte in någon ansiktslös ond firma, nej, det är alltid oproportionerligt utrustade och beväpnade polismän och -kvinnor som hamnar i hetluften. Det är polisen som står mellan statens makt och folkets vilja när kitteln kokar över. Det är polisen som radar upp sig längs gatorna. Det är polisen som ställer upp kravallstaket och det är polisen som slår ner bråkiga såväl som lugna demonstranter.
Jag är trött att spel gömmer sig bakom hittepå-organisationer när svaret kunde vara så mycket enklare och mer realistiskt, men det skulle kräva att man vågar kritisera polisen som organisation, och det är inte lätt om man inte vill stöta sig med marknader som fortfarande lever under illusionen att polisen enbart är en kraft av godhet och rättvisa. Men efter denna tids demonstrationer, protester och kokande ilska som följt efter att ännu en av alldeles för många minoriteter mist sitt liv p.g.a. överaggressiva eller rentav hatiska polisaktioner kanske vi ser genuin förändring även på denna punkt. Allt fler verkar öppna ögonen för en obekväm verklighet och det kanske skapar mod att i framtiden peka ut denna sanna frihetsförtryckande organisationen när framtidens dystopier ritas upp av speldesigners och författare som har något att säga.
Vi måste sluta leva i fantasilandet som spel och film konstruerat om den trygga och vänliga polismannen som känner alla i kvarteret, eller glorifiera poliser som “går sin egen väg” och mördar 20 människor längs den stigen. Alla älskar en bad-ass polis som gör saker på sitt sätt. Det är enkelt men framförallt bekvämt när saker är svart och vitt, men vi lever inte i la la land utan i en betydligt mer grå verklighet. En polis som gör saker på sitt sätt i verkligheten misshandlar människor av skäl de hittar på efteråt, en polis som gör saker på sitt sätt låser in människor av påhittade anledningar och en polis som går sin egen väg är skjutglad, våldsbejakande och därmed en fara för kanske inte just dig, men det gör hen inte mindre farlig ändå.
Att inte våga säga att poliser kan vara fascistiska är en synd som spelbranschen länge varit skyldiga till, och då behövs inga åtta minuter av tystnad på knä utan det behövs nytänk och framförallt mod att våga tala klarspråk till en ny generation av spel- och mediakonsumenter istället för att frivilligt producera propaganda.
Kommentarer