Det är faktiskt inte en slump att jag gav denna text en sådan suggestiv rubrik för det är faktiskt helt i linje med hur den övergripande tonen är i komedispelet Thank Goodness You’re Here! Det är nämligen proppfullt med små skämt och dumheter men som allt som oftast har en genomgående röd tråd, vilket är dess sexuella tvetydighet, s.k. double entendres. Trots sitt brittiskt torra yttre är det fullt med sexuell insinuation, som är mer eller mindre tydlig, både i ord och handling.

Vad som däremot är betydligt tydligare är hur mycket det här spelet leker med storlek. I Thank Goodness You’re Here! spelar jag en medelålders kontorsgubbe iklädd skjorta och slips. Hans enda sätt att kommunicera är genom att daska till vad som än kommer i hans väg vilket resulterar i reaktion, dialog eller annan dråplighet. Gubben är en tvärhand hög. Generellt är han på sin höjd hälften så lång som de flesta andra karaktärer han stöter på under sin märkliga visit i Barnsworth men han gör det bästa han kan med den ringa storlek han har.

Vänta nu Alex! Använde du ordet generellt om hans längd? Vad betyder det?

Det betyder att vår hjälpsamma samhällshjälte skiftar i storlek beroende på scen och vad spelets situationer känner för. Det är iögonfallande när filuren går från att vara en kort person till samma storlek som en mus bara genom att vandra en skärm till höger. Hoppen är radikala och tvära.

I spel är vi ganska vana vid att det tas friheter med volym och storlek av gameplay- och framförallt nivådesign-skäl. Ett enkelt exempel är hur ett hus eller mörkt utrymme från utsidan oftast kan ha en storlek medan det magiskt expanderar eller känns större när man äntrar det. Detta är betydligt vanligare i äldre spel men det händer än idag. Vi får trots allt inte glömma att spel till stor del handlar om att skapa visuella illusioner, allt för att spara arbetsminne och optimera tekniken för att saker ska kännas bättre.

Vi har alltså sett spel göra detta, mer än vi kanske anar. Det som Thank Goodness You’re Here! däremot gör är något i hästväg för det försöker inte gömma eller snarare ignorera det faktum att vår hjälte går från att vara normalstor för att en scen senare vandra runt på ett fiskhandlares is- och fiskfyllda bord.

Här vandrar jag omkring som om isen vore hög snö och smackar till torsk… och annat som sticker upp ur den snöiga saluhallstundran. Fiskhandlaren syns även i bakgrunden som en jätte i förhållande till vår huvudperson. Och sen så fort du lämnar kylan så växer vår hjälte till sig igen.

Går jag in i stadens pub så vandrar jag plötsligt på barbordet och är kortare än ölglasen på det. Jag kan till och med få plats i slangen som innehåller öl på fat vilket resulterar i att man sprutas ut med stor kraft när man exalterat tunnorna i källaren tillräckligt.

En sekund står jag bredvid stans VVS:are och har till synes rimliga storleksskillnader (även om jag som sagt är vääääääldigt kort) men sen när jag vandrar in under handfatet där han ligger och bankar så står jag plötsligt på hans mage. Det är komiska kast som görs, och det görs ofta. I ett så humoristiskt laddat spel som det här bidrar detta liberala bruk av min storlek ytterligare till just komiken.

Allt annat i Thank Goodness You’re Here! är ju bisarrt, overkligt, subtilt snuskigt och totalt verklighetsfrånvänt så jag vet inte riktigt varför just detta element petar ut lite extra för mig. Kanske för det är både diskret och högljutt implementerat på samma gång? Man kan liksom se konturen av idén men vill inte riktigt uppmärksamma det för det kunde bli genant för bägge parter.

Vi kan försöka se det hela lite ur ett helikopterperspektiv. Ett placerat skämt är en medveten del av spel- och nivådesignen. Det är tydligt vad utvecklarna vill att jag ska fokusera på i stunden medan det hysteriska storleksskiftandet bara flyter runt som en naturlig inneboende fysisk lag och som inte ska ifrågasättas. Den bara finns där som den alltid gjort och gör precis som den vill när det passar, i tid och otid. 

Det är sannerligen ett besynnerligt om än kort äventyr, men det är svårt att inte fascineras av ett spel som kroniskt inte kan sluta ljuga om sin längd.