Efter lång väntan och en intensiv ryktesspridning är vi nu alltså förbi den första titten på Nintendos nya system och i väntan på en Direct som förhoppningsvis ska ge oss en inblick i den nya hårdvarans möjligheter, vilka spel vi kan se fram emot, och kanske viktigast av allt – ett releasedatum.

Till dess har Nintendo-fans nu erbjudits en möjlighet att åtminstone försöka tackla vår backlog, kanske dyka ner i någon av ”de andras” stora releaser, samt också reflektera lite kring vad Nintendo Switch betytt för oss under denna oväntat långa period som nu faktiskt sträcker sig över åtta år. En sådan reflektion, med ett starkt inslag av tacksamhet och uppskattning, är mitt fokus just nu.

Vi och många andra spelfokuserade sidor har givetvis uttryckt önskemål om framtiden och spekulerat om den bästa vägen framåt, men idag handlar det alltså om att belysa det faktum att vi faktiskt fått uppleva en av spelhistoriens mest framgångsrika konsoler, med ett av dess, enligt mig, mest imponerande spelbibliotek.

LÄS MER: Låt Mario Kart ta täten varje generation

Låt oss avverka det negativa först, det går nämligen fort och stavas Joy-Con-drift samt ”eSlop.” Det förstnämnda kan dock vara Nintendos största tekniska misslyckande i modern historia. De dyra Joy-Con-kontrollerna visade sig snabbt sårbara och har gått sönder i en alarmerande hög takt (se t.ex. här för en överblick av problemet…) och Nintendo har, åtminstone i vår nordliga del av världen, inte direkt varit snabba med att erbjuda en rimlig servicelösning.

NintendoLifes ”Better eShop”

Det senare handlar om hur Nintendos eShop, förutom dess ganska opraktiska sökfunktioner och avsaknad av hjälpmedel, blivit fullkomligt översvämmad av, låt oss kalla det ”icke-kurerad” mjukvara. Detta till den grad att en av de största Nintendo-sidorna Nintendolife känt sig manade att utveckla en helt egen variant, kallad Better eShop.

Det positiva här är att Nintendo faktiskt till slut har erbjudit servicelösningar för konsumenter gällande Joy-Con drift och trots de nyss nämnda shovelware-problemen innehåller eShopen även många av spelhistoriens allra finaste alster – vilket vi återkommer till nedan.

Ljuset kommer nu att riktas på den helt fenomenala spelupplevelse som Nintendos hybridmaskin erbjudit oss under dessa år. När jag tänker efter är jag faktiskt otroligt imponerad, och tacksam, för att vi fått ta del av:

  • Några av de bästa spelen någonsin, alla kategorier!

Båda Zelda-spelen som utspelar sig i det nya, sköna open world-Hyrule förtjänar att diskuteras i termer av GOAT. Och vi har dessutom fått de Grezzo-utvecklade pärlorna Echoes of Wisdom och remaken av Link’s Awakening. Lägg därtill Super Mario Odyssey, Mario Kart 8 Deluxe, Mario Maker 2, Splatoon 3…

Bredden är alltså enorm; vi har även Animal Crossing, som åtminstone under en del av pandemin var ett fenomen på samma nivå som självaste Pokémon, vi har 3 stycken Xenoblade för den system- och minmax-älskande JRPG-fantasten. Vi har Princess Peach och alla Kirby-spel för de yngre, vi har massor för de äldre…

LÄS MER: Lycka är ett eget monstergäng i The Legend of Zelda: Echoes of Wisdom

  • …och här pratar vi dessutom bara Nintendo-utgivna spel. Väger man in tredjepartsstödet för Nintendos maskin så ökar bredden ännu mer.

Skyrim och Wolfenstein II: The New Colossus var tunga titlar i den unga Switchens liv och Witcher 3 var inget annat ett mästerverk i portning medan Alien: Isolation enligt vissa analyser till och med erbjöd än bättre visuell upplevelse än på PS4.

Vi har också Persona 5: Royal, alla(!) Doom-spel, Crysis-trilogin, Disco Elysium, Pentiment, The Outer Worlds ett nytt, och i början exklusivt, Monster Hunter, en stor del av de klassiska Assassin’s Creed… och ja, alltså även här en bredd som erbjuder vilken plattform som helst en rejäl match. Vissa av spelen var möjligtvis en mindre imponerande variant av deras motsvarigheter på kraftfullare konsoler, men argumentet handhållet har varit mycket starkt under dessa år.

  • Handhållet, ja!  Men ett valfritt sådant.

Jag hade själv något av en spelpaus under Wii-/DS-eran, och även om jag spelade Wii och verkligen uppskattade flera av dess guldkorn efter att de var högaktuella, kände jag att konsolen tillhandahöll något av en påtvingad gimmick medan DS-familjen ju ”enbart” erbjöd det handhållna alternativet – vilket faktiskt inte är något jag personligen föredrar.

The Legend of Zelda: Skyward Sword har ju på Switchen till och med återkommit utan krav på rörelsekänsliga kontroller, vilket ger ännu mer flexibilitet. Denna flexibilitet har alltså låtit oss spelare avnjuta hela spelbiblioteket på vilket sätt vi vill, vilket öppnar upp för bra mycket mer speltid än vad som annars varit möjligt i mitt ”vuxna” liv. Föräldrar i 30-årsåldern, som undertecknad, lär inte vara en liten grupp köpare av denna maskin.

LÄS MER: Spelvanor i förändring – om spel och småbarnslivet

  • Remasters och ett nytt liv för flera fantastiska spel!

Här handlar det mycket om föregångaren Wii U:s tillkortakommanden och det välkända faktum att endast en bråkdel av de tilltänka köparna faktiskt slog till på den konsolen. Donkey Kong Country: Tropical Freeze var ett tidigt exempel på ett spel som erbjöds ett nytt liv på Switchen – och Xenoblade Chronicles X ett sent sådant – i skrivande stund är spelets Switch-version bara dagar gammal. Ibland kan man kanske ifrågasätta prislappen (jag tittar på dig: Donkey Kong Country Returns…) som ibland kommit med det här förfarandet, men som tillskott till det tillgängliga spelbiblioteket betraktat är det fantastiskt.

  • Indiespel!

Dessa måste enligt mig betraktas som en av de avgörande faktorerna för den nivå av framgång som Nintendo nu åtnjuter med sin plattform. Det lyckade initiativet med exempelvis Indie World-presentationer som komplement till regelrätta Nintendo Directs och ambitionen att verkligen lyfta fram indiespel som Nintendo sjösatte under Switch-eran gav oss ytterligare en uppsjö magiska titlar. Jag tänker på klassiker som Stardew Valley, Shovel Knight, Celeste och givetvis Hollow Knight under det första året och kanontitlar som A short hike, Citizen Sleeper, Balatro under de senare.

  • Nintendos uppfinningsrikedom och fortsatta vilja att bryta ny mark.

Som två exempel på detta har vi tränings-RPG-crossovern Ring Fit Adventure och kartongkonstruktionerna Labo. Labo var inte långlivat, kanske inte ens hållbart (?), men otroligt kul och likt, säg, Lego så låg en stor del av själva nöjet i att bara konstruera t.ex. VR-headsetet och blastern. Labo är nog ett avslutat kapitel medan Ring Fit får betraktas som en stor succé med över 15 miljoner sålda exemplar och något i den stilen lär återkomma på Switch 2, åtminstone enligt min egen spåkula.

  • Nintendo Switch Online? Ja, faktiskt!

Det konkurrenskraftiga priset i kombination med förmåner som framförallt tillgång till äldre Nintendo-konsolers guldkorn, men också Game trials – där vi får prova fullversioner av spel under en veckas tid utgör för mig huvudargumentet till att skaffa NSO + Expansion pack. Nintendo music är väl underhållande i några minuter, men med sitt otroligt begränsade utbud tillhör det inte höjdpunkterna.

Vi saknar såklart även några spel i de retro-”appar” som ingår i paketet, men kom igen: den nuvarande samlingen måste i sin helhet betraktas som otroligt gedigen, och bredden finns även här (har du t.ex. provat Crystalis till NES?).

Vi får också, med hittills bara ett enda undantag, behålla spelen när de väl läggs till, till skillnad från exempelvis Microsofts Game Pass. Personligen ser jag gärna en utveckling av Nintendo Switch Online där katalogerna utökas ännu mer (Pokémon Blå/Röd, någon?) och varför inte kombinera upplägget med något som Game Pass redan har, och som det ofta saknade Virtual Console erbjöd – nämligen möjligheten att köpa de enstaka titlar man faktiskt vill ha ”för alltid”?

LÄS MER: Tio saker vi önskar oss till Switch 2 (som inte innefattar hårdvara)

Hur Nintendo väljer att utvecklas i och med det kommande nytillskottet till sin Switch-familj återstår att se, och vi spelare följer det såklart med största intresse. Sammanfattningsvis: tack för allt, Nintendo Switch! Andra april kan inte komma snart nog.