Det enda vi vet med säkerhet om Nintendos kommande konsol är att den kommer bli (något) kraftfullare än sin föregångare, och att det förr eller senare kommer att komma spel med en italiensk rörmokare och en riddare med grön luva i huvudrollerna. Två Nintendo-fantaster på redaktionen,Martin Eriksson och David Runebjörk, bjuder Nintendo på tio andra heta tips inför deras efterlängtade Switch-efterföljare, som skulle öka spelarnas engagemang i maskinen och spelens underhållning ännu mer. Önskemål som inte har med snyggare grafik, kortare laddningstider eller flera spel i Nintendos största spelserier att göra.

1. Quick Resume Deluxe

Att Nintendo går sin egen väg är välbekant, men de tvekar inte heller för att ibland stjäla saker från sina konkurrenter – för att sedan sätta sin egen snurr på dem. Finns det något från Xbox Series X som de bara måste stjäla så är det Quick Resume – möjligheten att ha igång 4-5 spel samtidigt. En funktion som naturligtvis är helt fantastisk (när den fungerar). Och är det något som verkligen skulle lyfta Switch 2 till ännu högre användarvänliga höjder, så är det förmågan att kunna ha igång tre-fyra spel samtidigt, och kunna hoppa fram och tillbaka mellan dem på bara ett par sekunder.

Men vad skulle Nintendo göra för att kunna göra funktionen ännu bättre? (Förutom det där med att den inte alltid fungerar som det borde på Xbox Series X.) Funktionen är både tidsbesparande och hjälpsam, men med ett ”Quick Resume Deluxe” skulle Nintendo kunna ta konceptet till en helt annan nivå – genom att låta vad som händer i de tre-fyra spelen som man har igång samtidigt faktiskt påverka varandra! Det kanske låter som science fiction, men redan i Metal Gear Solid från 1998 kunde en viss gasmaskförsedd karaktär läsa av vilka andra spel du hade sparade på minneskortet, så varför inte låta flera separata spel glida in i och påverka varandra?

LÄS MER: I Ultros är allt lätt vunnet, svunnet och lätt vunnet åter

Tänk att du låser upp en ny spelbar karaktär i det senaste Bayonetta och direkt hoppar över till Super Smash Bros., och börjar spela med figuren där! Eller att du hittar ett nytt föremål i det senaste Super Mario – och vips hoppar över till The Legend of Zelda och använder föremålet där Link befinner sig! Eller att din väg i ett av templen i The Legend of Zelda spärras av en till synes förstörbar vägg, och du har inga bomber för tillfället – ja men, du har ju också ARMS igång, och du ser att du har en kompis online som spelar det, så du skickar en inbjudan, och han tar enkelt sin boxare och kommer tillfälligt över till ditt spel och slår sönder väggen för dig! Möjligheterna är, i det här fallet, faktiskt oändliga – för att inte tala om att det skulle locka spelarna att köpa ännu fler spel inom ännu fler spelserier!

Samtidigt skulle det innebära extra arbete för spelmakarna, för funktioner som många spelare kanske inte kommer på tanken att använda. Men kan man kränga amiboos på löpande band, som låser upp extra funktioner i spel, så måste det ju gå att sälja andra spel som låser upp extra funktioner spel, när de båda spelen är igång samtidigt. Dessutom är det mycket större krångel för en spelare att plocka ner en amiboo från hyllan, som ska läsas in och hållas på, i jämförelse med att två spel som automatiskt påverkar varandra på oväntade sätt.

2. Bakåtkompatibilitet +

Sedan 80- och 90-talens cartridge-baserade system har Nintendo varit hyfsat duktiga på att bistå oss med bakåtkompatibilitet. Wii var ju bakåtkompatibel med Gamecube och Wii U var detsamma med Wii. De bärbara systemen levererar oftast också denna funktion i någon mån – men när det gäller Nintendo kan man ändå aldrig riktigt räkna med någonting.

Switch är rent kommersiellt en av företagets allra mest framgångsrika konsoler, med nära 140 miljoner sålda enheter. Endast den bärbara DS:en har totalt sett sålt fler enheter med ca. 154 miljoner. Det är dock inte omöjligt att den blir omsprungen av Switchen under sin livstid – och då är det verkligen inte orimligt att tro att den faktiskt tar över förstaplatsen (från Sonys Playstation 2, med ca 155 miljoner sålda) över flest sålda konsoler någonsin. Således finns en hel del Switchar i omlopp, och en herrans massa sålda spel.

Vi vill dock inte behöva köpa dessa spel igen! Om det nu är så att Switch 2 faktiskt är mer av en iteration (likt PS4-PS5) än en helt ny revolutionerande produkt, vilket mycket av det vi hittills hört talar för – så kommer behovet av att kunna spela sina tidigare spel vara stort. Speciellt med spel som Mario Kart 8, som verkar ha ett evigt liv, i åtanke.
För oss som gillar retro så har Virtual Console (föregångaren till den aktuella Nintendo Switch Online) på många sätt varit en saknad tjänst. Möjligheten att köpa, välja, och äga (så mycket som man nu kan ”äga” något i denna digitala era) sina retrospel – har nu ersatts av något som liknar att hyra dem.

LÄS FLER SWITCH 2-SPEKULATIONER: Dags för en Switch 2, tack!

Nu är vi dock där vi är och förändringen är gjord. Den erbjudna NSO-katalogen börjar bli hyfsat bred och robust, och många ganska dyra och sällsynta spel är nu tillgängliga. (Visst, vi saknar en del licensierade spel som Turtles och en del Disney-klassiker, men vi får möjlighet att testa Mother – Earthbound-föregångaren – och Fire ‘n’ Ice – kanonspel! –- till NES utan större problem.) Vi hoppas alltså att Nintendo behåller ”apparna” som finns där, så att vi slipper betala för tillgång till klassikerna igen, och att de fortsätter att utveckla och expandera dess innehåll. Varför inte uppdatera Super Mario Kart och Mario Kart 64 med online-multiplayer för 16 spelare, och fylla på med senare Nintendo-karaktärer i samma pixelstil som original-karaktärerna, men i övrigt lämna spelen som de är? Det upplägget skulle kunna ge gamla klassiker helt nytt liv, utan att “förstöra” för mycket av nostalgin och det som gjorde spelen så bra från början.

Vidare vill vi även hemskt gärna ha ännu fler uppgraderingar där det är möjligt. En uppgraderad variant av Breath of the Wild (ja, tack!) ska, enligt rapporter från bland andra Eurogamer, ha varit en del av tech-demon som visats för utvecklare av det nya systemet.

3. Alla älskar en comeback

Apropå gamla spel. Det finns många klassiska Nintendo-serier som av någon outgrundlig anledning (säkert företagsekonomisk också, men nu är det här en önskelista!) inte fått nya delar på Nintendo Switch.

Jag tänker på riktiga klassiker som Star Fox, F-Zero, Donkey Kong Country och Kid Icarus. Den förstnämnda är väl något av ett undantag då vår rymdresande räv faktiskt gjorde ett gästspel i Switch-versionen av det kommersiellt misslyckade (men väldigt underhållande), Starlink. Men det är faktiskt dags för en äkta comeback. Ge oss den värdiga Star Fox 64/Lylat Wars-uppföljaren som vi förtjänar!

LÄS MER: F-Zero och 99 uppslitna sår

F-Zero och seriens, minst sagt, långvariga frånvaro från spelvärlden (med undantag för F-Zero 99…) är ju nästan en meme vid det här laget – och dagens ungdomar känner nog antagligen mest till Captain Falcon som en karaktär från Smash Brothers Ultimate snarare än racingspelen där allt började.

Vad gäller Donkey Kong Country så fick vi förvisso den underbara Wii U-titeln Tropical Freeze till Switch, men det spelet har redan tio år på nacken. Kid Icarus har vi inte heller sett röken av sedan Smash. Make it happen, Nintendo!

4. Hall of Fame

En funktion som Nintendo hårdnackat har vägrat att sno från Microsoft (och Sony) är achievements. Det är både bra och dåligt. Bra för att vi slipper poäng som ploppar upp i stämningsfulla story-baserade spel som The Legend of Zelda och Xenoblade Chronicles, men dåligt för att spel som Splatoon och Mario Kart hade blivit ännu bättre med utmaningar att sträva mot och belöningar att låsa upp. Samtidigt har Nintendo med Nintendo Switch tagit ett par försiktiga steg mot ”live-service-träsket”: med säsonger i Splatoon 3, avatar-belöningar som man kan låsa upp för intjänade poäng och ”gratis om du har Nintendo Switch Online”-spel som F-Zero 99. Men om vi kombinerade det inte helt efterlängtade säsongstänkandet med det betydligt mer efterlängtade achievements-upplägget – skulle inte Nintendo då kunna göra något större och bättre av det hela, som slår alla andra på fingrarna? Vad hade gjort spelarna ännu mer engagerade i de spel som de köpt till Switch 2, de spel som de älskar och vill lägga ner ännu mer tid i?

Vi kan tänka oss ett ”Hall of Fame”-koncept, där du istället för att tjäna in anonyma poäng, eller helt likartade troféer, får låsa upp faktiska virtuella föremål (lite som föremålen i Splatoon 3 som du kan låsa upp och pryda ditt skåp i spelet med, fast i mycket större skala), föremål du sedan får smycka din eget virtuella utrymme med – som när du smyckar och inreder ditt hem i, låt säga, The Sims. Detta virtuella utrymme i sig får du förstås också designa som du vill – så att det ser ut som en del av Hyrule eller Svampriket, eller en depå i F-Zero – med bakgrunder som du låst upp efter slutförda Hall of Fame-uppdrag i just dessa spel förstås.

Alla dessa utmaningar är förstås säsongsbaserade – gärna en vecka i taget som veckoutmaningarna i Forza Horizon-spelen. Dessa utmaningar hade gällt alla spel som Nintendo publicerat till Switch 2 (och även populära tredjepartsspel) som ett effektivt sätt att ”tvinga” spelare att logga in varje vecka, interagera med varandra och innehållet i spelen. Det är bara att tävla med och mot varandra i veckans uppdrag för att låsa upp veckans belöningar.

Vore det inte kul om din vännerlista fick lite liv och rörelse av att alla spelarna du känner sitter och spelar spelar samma – kanske till och med gamla – spel och kämpar med samma utmaningar under samma vecka? Här finns potential.

5. Lättare och bättre att spela online

Ja, det här med Nintendo Switch och online alltså… Splatoon 3 är otroligt kul att spela online, men rankingsystemet saknar all form av incitament för att man ska lägga ner all sin spelmässiga själ och hjärta i det, och matchmakingen är… högst besynnerlig, låt oss nöja oss med det. Mario Kart 8 Deluxe är förstås en fest online det också, men saknar också allt vad ett vettigt rankat läge heter, och de turneringar det bjuds på är högst begränsade – för att inte tala om bristen på allt vad säsonger och belöningar som skapar engagemang heter. I det superpopulära Super Smash Bros Ultimate lyckades jag knappt ansluta mig till online-läget. Jo, jag lyckades spela två eller tre matcher online mot flera andra spelare, men sedan hittade inte spelet en enda match till. Trots att det alltså är ett spel som sålt i mer än 30 miljoner exemplar!

LÄS ÄNNU FLER SWITCH 2-SPEKULATIONER: Blir Switch 2 konsolen som bryter trenden?

Det här duger inte, Nintendo. Vi måste liksom kunna ansluta till andra spelare online, enkelt och utan krångel, och engagera oss i vettiga rankingsystem. Samtidigt vill vi behålla möjligheten att spela utan rankingsystem för de som vill spela så. Ge oss först och främst ett – unikt – användarnamn, så man kan hålla koll på vem på ens vännerlista som är vem, och ge oss möjlighet att skicka meddelanden till andra spelare. Ja, vi förstår att ni tänker på barnsäkerheten före allt annat, men ge oss åtminstone färdigskrivna meddelanden att välja mellan, som man kan skicka till varandra – som i låt säga Forza Horizon-serien – och ge oss fler möjligheter att bjuda in andra spelare till olika spel och spellägen, och skapa grupper av spelare. Ge oss schemalagda turneringar, och ge konsolen en inbyggd tv-kanal som sänder e-sportturneringar, som bjuder på trailers och andra nyheter. Jag ser möjligheten att ha bakom kulisserna-dokumentärer och talkshows när inget annat händer. Ge oss liv och rörelse, oväntade händelser och att alla kompisar på vännerlistan är ett fjuttigt klick bort så fort vi slår på konsolen… och se till att vi kan, ja, spela online helt enkelt, med bra nätverkskod och alltihopa som borde vara standard idag. Här finns massor att göra och nu hoppas vi att Nintendo verkligen gör något åt saken.

6. Större satsningar på e-sport och onlineturneringar

Ja, när vi ändå pratar om online och att spela mot varandra, så kan vi inte undvika att nämna ett närbesläktat område där Nintendo också helt missat tåget och kommit på efterkälken: e-sport. Splatoon-spelen är inte bara fantastiskt kul att spela, de är också fantastiskt kul att titta på som e-sport, men det är det många som inte vet, för det har aldrig blivit någon tittarsuccé. Och när det gäller Super Smash Bros har Nintendo till och med aktivt motarbetat de turneringar som finns, snarare än att stödja dem.

Ja, just Super Smash Bros-communityn har visserligen byggt ett väldigt dåligt rykte, men hade Nintendo redan från början klivit in och styrt upp det hela, och redan i början av Switch-tiden byggt upp något liknande det Capcom gjort med Street Fighter och sin Capcom Tour med den avslutande Capcom Cup, så hade det kanske inte behövt bli så trist som det nu blev.

Men istället för att lägga upp en bunt saftiga prispengar på bordet – det som alltid drar åt sig medial uppmärksamhet från varenda spelare och hans moster – har Nintendo gått ut med stenhårda regler om hur en turnering ska gå till när allt redan är för sent, istället för att bygga upp något från grunden, och använda sig av sin position på ett positivt och tilltalande vis. Självklart känns det alltid lite trist när ett företag ska in och kontrollera vad gräsrötterna håller med, och sätta gränserna för deras verksamhet, men just Nintendo är lite av ett undantag, för de har ju alltid haft stenkoll på vad andra gör med deras varumärken, och dessutom sitt stenhårda fokus på barnsäkerhet. Här har Nintendo först engagerat sig för lite, och sedan när man väl lägger sig i är det för sent, för kraftfullt och på fel sätt.

Dessutom har Nintendo dessutom ända sedan 80-talet en tradition av att skapa spelturneringar av ett annat slag än konkurrenterna. I Sverige tog det formen som Nintendo SM. Det var mer ”barnvänliga” och ”jippoaktiga” turneringar, men likväl högst kompetitiva mästerskap med hög status, där man blandade spel av helt olika slag med varandra, till en slags sjukamp. Det var spel som man kanske inte i vanliga fall brukar tävla i, på ett rätt vildsint sätt. Förutom spel med mer klassiska e-sportupplägg som Splatoon och Smash Bros skulle en sådan sjukamp där man tävlar inom sju helt olika Nintendo-spel (som man kanske vanligtvis inte tävlar i), för att kora den ultimata Nintendo-spelen vara en idé som förtjänar en chans att komma tillbaka – inte minst då det är något som konkurrenterna varken kan, eller vill, bjuda på på samma vis.

7. På drift

Nu listar vi ju sådant som inte handlar om kraftfullare hårdvara – men som konsumenter behöver vi ändå ställa kravet på Nintendo att faktiskt ge oss hållbar sådan. Den fruktade Joy-Con-driften – det vill säga att de analoga styrspakarna ger utslag trots att de inte rörs, är ett ganska pinsamt problem som Nintendo inte lyckats lösa på sju år.

För dem som aldrig råkat ut för detta problem är det förstås en icke-fråga, men för oss andra har det blivit både störande och kostsamt. Undertecknad (David) har endast ett av tre par Joy-Cons på drift, men har samtidigt också hört drösvis av historier från de som drabbats värre än så. Även chefredaktören hade drift på sin kontroll direkt vid lansering.

MER POSITIVA UPPLEVELSER AV NINTENDO SWITCH: Switchen har gjort mig till ett Nintendo-fan

På andra sidan Atlanten erbjöds relativt tidigt kostnadsfria reparationer om man skickade in sina felande Joy-Cons till Nintendo, och till slut hade även Bergsala erbjudit en liknande möjlighet här i Sverige – men det måste gå att tillverka spelkontroller som inte i så stor skala slutar fungera som dessa. Inte minst med tanke på vad de kostar att införskaffa.

8. På vift

Rörelsekänslighet var den stora grejen med Nintendo Wii, även om inte alla var övertygade om dess storhet. Med en Joy-Con i vardera handen blev viftande ännu bättre på Nintendo Switch, inte minst i det fantastiska fightingspelet ARMS, där du boxade med dina egna armar precis som kämparna i spelet. Nu användes inte rörelsekänsligheten i så många spel, men när den väl användes blev det oftast riktigt bra, som i träningsspelet Ring Fit Adventure, ett koncept som sålde fantastiskt bra och fick oväntat höga betyg… och som kanske till och med var lite nyttigt?

ÄNNU EN ÖNSKELISTA TILL NINTENDO: Fem Mario-spel som Nintendo borde ge en chans

Det måste förstås gå att göra något ännu mer spännande av det här? Oftast spelar vi här på Player One förstås “traditionella” spel, men ibland vill vi vifta som galningar med våra armar (och ben) vi också, och vi hoppas att Nintendo inte bara satsar på “kraftfullare” hårdvara, utan även “bättre” hårdvara, i den meningen att det blir ännu roligare och ännu mer träffsäkert att vifta järnet även på Nintendo Switch 2.

9. Alla älskar en tvåa

Jo, vi vill alla ha nya spel i Nintendos största spelserier – som den med rörmokaren och han alvpojken – och vi vill även att de gamla klassikerna som vi inte sett till på ett decennium eller mer ska göra comeback (se punkt 3), men Nintendo har även ett par nya spelserier som haft premiär det senaste decenniet som vi inte tycker borde få glömmas bort och hamna vid vägkanten. ”Moderna” Nintendo-spel som Captain Toad, ARMS, Astral Chain (som Nintendo numera äger de fullständiga rättigheterna till) och Ring Fit Adventure förtjänar väl också uppföljare?

10. Linkle

Alvpojkriddarpojken Link i all ära, nu är det väl ändå dags för our girl Linkle att få ett eget spel? Hon har visserligen inget lokalsinne, men hon måste väl hitta till Switch 2-premiären i alla fall?