Så fort en ny del i en spelserie ser dagens ljus dyker nästan alltid samma fråga upp i många huvuden: ”Kan jag spela detta utan att ha spelat de tidigare delarna i serien?” Ibland handlar det om serier med en sammanhängande berättelse á la Mass Effect vilket såklart ger oss ett dundrande nej på den frågan. Om frågan gäller serier med vissa sammanhängande delar men med fristående berättelser i varje spel likt Assassin’s Creed är svaret mer velande. När det däremot kommer en ny del i en så pass långdragen serie som Final Fantasy finns det knappast någon som skulle ha mage att be dig spela igenom de föregående 15 numrerade delarna först. Därför är det väl tur att berättelsen i Final Fantasy XVI är lika fristående som ett musikalavsnitt i en stenseriös TV-serie. Visserligen kommer de gamla Final Fantasy-rävarna känna igen karaktärsnamn och övergripande teman, men mer sammanhängande än så blir det inte.

LÄS MER: Ösig poängjakt i Pizza Tower är en lektion i förstklassigt flow

Då kanske vi skulle försöka besvara den där enkla frågan. Kan jag spela Final Fantasy XVI utan att ha spelat de övriga spelen i serien? Absolut, definitivt, japp. Kommer det vara enkelt för någon som saknar erfarenhet av spelseriens genre överlag att hoppa in i äventyret? Helt tveklöst. Är detta ett spel som väl representerar Final Fantasy som serie? Då blev det plötsligt lite klurigare.

Jag vill poängtera att jag egentligen inte kan överdrivet mycket om Final Fantasy. Det jag har lärt mig om spelserien har kommit från Youtube-dokumentärer, poddar och artiklar snarare än egna upplevelser från själva spelen. Därför känner jag mig trygg när jag säger att det inte är några som helst problem att som nybörjare hoppa in i den senaste upplagan. Även fast spelvärlden är fylld av namn, begrepp och platser som jag aldrig hört talas om så dyker de upp i konversationer som om de vore hur naturliga som helst. Detta hade varit ganska irriterande om det inte vore för det alldeles lysande systemet som fått namnet ”Active Time Lore”. Det hela påminner om ett liknande system som jag berömde i min recension av Vampire: The Masquerade – Swansong och går egentligen ut på att relevanta urklipp från spelets databas presenteras smidigt under mellansekvensernas gång. I fallet Swansong problematiserade jag spelets tunga tilltro på att spelaren redan hade koll på många begrepp för att inte förstöra flytet i berättandet och samma dilemma hade kunnat infinna sig även i Final Fantasy XVI. Dock kände jag aldrig att jag var helt borttappad under mellansekvenserna i XVI utan ”Active Time Lore” fanns mest där som en snabb och effektiv hjälpande hand när jag kände för att lära mig mer om världen. Så även fast berättelsen i nya Final Fantasy är fristående behöver du inte vara orolig för att referenser eller begrepps-centrerade diskussioner ska flyga över huvudet på dig.

Om nu berättelsen, som för det allra mesta känns spännande och välgjord, ändå skulle upplevas helt obegriplig är den snart bortglömd tack vare en fullkomligt förstklassig presentation i form av mestadels strålande grafik, imponerande ljuddesign, löjligt läcker musik och ett användargränssnitt i världsklass. Jag har nog aldrig tidigare imponerats över sättet siffror presenteras i ett spel men här är vi nu. Det känns verkligen som att spelet tagit till alla knep för att jag som Final Fantasy-gröngöling ska förundras över spelserien. Jag behöver liksom egentligen inte veta varför en enorm Fångel Fenix slåss mot ett ilsket eldmonster ackompanjerad av ett minst sagt dramatiskt körstycke, det räcker bara att det sker framför mina ögon och öron. Just där sitter jag mest och funderar på varför i hela friden jag inte tagit mig an Final Fantasy förrän nu.

När spelet inte översköljer mina sinnen med gripande mellansekvenser och bländande siffror hamnar jag istället ute på slagfältet. Ni som är vana Final Fantasy-spelare känner mycket väl till spelseriens ikoniska stridssystem med horisontella och taktiska bataljer. I det här spelet har de taktiska delarna dock bytts ut mot Devil May Cry-liknande strider i ett vansinnigt högt tempo. Jag behöver knappast sätta mig in i fiendernas svagheter eller mina kompanjoners specialförmågar, det viktigaste här är att jag lär mig lite knappkombinationer och kan ducka vid rätt tillfälle. Det är roligt och flashigt samtidigt som ribban inte nödvändigtvis ligger särskilt högt. Den som vill kan såklart utmana sig själv genom att lära sig alla olika kombinationer, samtidigt erbjuder spelet mängder med möjligheter för att förenkla striderna. Inte nog med att jag kan ställa in hela äventyret på en mer berättelse-betonad svårighetsgrad, jag kan även utrusta spelets huvudkaraktär Clive med olika amuletter som exempelvis tar hälsodrycker automatiskt eller saktar ner tiden när fienden är påväg att attackera. Om du var orolig över att behöva lära dig allt om turordningsbaserade strider eller andra avancerade system kan du vara lugn. Striderna i Final Fantasy är inte bara underhållande, de är precis så utmanande som du vill att de ska vara.

LÄS MER: Oväntat sammanhängande krimskrams i Diablo IV

Nu när vi berört berättandet och striderna måste vi såklart ta ett grepp om rollspelsmekanikerna i Final Fantasy XVI, problemet är bara att de är så pass sparsamma att du riskerar missa dem om du råkar blinka. De där flashiga siffrorna dyker upp emellanåt när jag levlar upp Clive eller när jag slutför en strid, men de är ofta så flyktiga och nästan betydelselösa att jag slutar bry mig om dem efter ett tag. Jag låser upp nya förmågor här och där samtidigt som jag ibland köper eller hittar nya vapen, men det blir aldrig djupare än så. Faktum är att ett spel som Horizon Forbidden West som mer eller mindre definierar actionrollspel-genren liknar ett fullskaligt rollspel i jämförelse.

Eftersom jag inte läst särskilt mycket om XVI inför spelets lansering satt jag under mina inledande timmar och väntade på att det hela skulle öppna upp sig. Att jag skulle få utforska världen och nörda ner mig i alla karaktärers olika färdigheter och förmågor. Vad jag fick var dock imponerande mellansekvenser, häftiga strider och repris. Missförstå mig rätt nu. Jag har inga problem med ett någorlunda linjärt äventyr med en välberättad historia och underhållande action, men är inte Final Fantasy mer än såhär? Ska inte handlingen och striderna vara som en slags fyllning och topping hos en redan välsmakande rollspels-kaka? Jag förstår att den stora betoningen på action i XVI är fullt medveten, men rollspelsdelen verkar ha fallit bort i lite för stor utsträckning. Det känns nästan som att Square Enix varit så fokuserade på att locka till sig nya Final Fantasy-spelare att de bitvis klivit ifrån från vad spelserien innebär för väldigt många. Som att tröskeln för att ta sig in i spelseriens härliga värld skulle bort till varje pris.

På sätt och vis har nog Square Enix lyckats med sitt uppdrag och locka till sig nya spelare. Jag ska inte sticka under stolen med att jag är väldigt förtjust i Final Fantasy XVI ur många synvinklar. Jag är förälskad i många av spelets delar och känner mig motiverad att rikta blicken mot Final Fantasy VII Remake och kanske även några av de äldre titlarna i framtiden. Jag är dock orolig för att spelare som inte vet vad Final Fantasy brukar innebära kommer känna sig lurade när XVI blir deras enda referenspunkt inför kommande äventyr. Jag är även bekymrad för hur erfarna spelare känner om de klivit in med förhoppningar om en klassisk JRPG-upplevelse.

Final Fantasy XVI är inget dåligt spel, snarare raka motsatsen. Det är ett otroligt välgjort och väldigt underhållande äventyr som jag troligtvis skulle kunna rekommendera till de allra flesta. Frågan är bara om de där nya spelarna kommer stanna kvar när ett oundvikligt och potentiellt mer traditionellt Final Fantasy XVII släpps om några år. Det finns såklart även en chans eller risk att detta är spelseriens nya stil. Det kan såklart vara så att tröskeln in till Final Fantasy-världen är nedmonterad och bortkastad tills vidare. Kan du hoppa in i Final Fantasy XVI utan tidigare erfarenheter av serien? Inga problem. Kommer Final Fantasy XVI ge dig en pålitlig bild av vad spelserien är och kommer vara? Det får framtiden utvisa.