Jag har alltid känt mig lite som det svarta fåret i min familj och bekantskapskrets. Inte bara för att jag är en supernörd som konsumerar TV-spel, serietidningar och sci-fi-film på daglig basis, och delar denna egenhet med väldigt få av mina gelikar. Utan kanske främst vad gäller väderpreferenser.

Som god medborgare i dagens Sverige skall du nämligen pliktskyldigt dyrka solen och värmen. Du förväntas avsky kyla och snö, regn och rusk, och molnighet som varar längre än en halvtimme. När någon av dessa omständigheter råder är du tvungen att, så fort tillfälle ges, deklarera ditt missnöje samt högljutt planera en annalkande solsemester till varmare breddgrader. Detta är en mall jag helt enkelt inte passar in i.

Istället är jag precis tvärtom. Jag älskar dåligt väder. Medan mina gelikar spyr galla över skyfall och vinande vindar finner jag lycka och sinnesro i detsamma. Missförstå mig rätt: även jag avnjuter gärna soliga dagar i sällskap av nära vänner eller en bra bok/serietidning. Dock är jag den förste att hugga på första bästa tillfälle att placera mig i soffan eller vid datorn för att göra det jag älskar mest: spela.

Till och från har jag funderat på huruvida mitt spelintresse är en direkt effekt av min preferens för det som i folkmun kallas dåligt väder – eller om det är tvärtom. Troligen lutar det åt det senare. Eftersom jag, likt de flesta andra som är uppvuxna i det här landet, är uppfostrad att “ta tillvara på det fina vädret” får jag nämligen dåligt samvete om jag stannar inne när solen skiner. Inte för att jag själv egentligen föredrar att lapa sol ackompanjerad av fågelkvitter, utan för att jag vet att jag inte beter mig så som förväntas av mig.

Och kanske är det just därför jag är som jag är. När en genom hela sin uppväxt hämmas i sitt största intresse för att oregerliga makter har bestämt att “nu är det dags att gå ut” blir ens relation till vackert väder aningen sned. Med åldern har jag såklart lärt mig att uppskatta fint väder och utomhusaktiviteter, och börjat förstå vikten av den delen av mitt liv. Men i mig gror fortfarande en förkärlek för mulna och grådaskiga helgdagar, då jag bekymmerslöst kan återvända till min grotta och förlora mig i den interaktiva fantasins underbara värld.