Har du drömt om att rädda världen från undergång samtidigt som ditt utsläppta hår piskar dig i ansiktet medan du fäller drypande kommentarer om hur cool du är? Nu kan drömmen besannas. Valkyrie Elysium är här och slår på den stora trumman om livets maktbalans och dess tillkortakommanden. Dra på dig stövlarna, vässa svärden och finslipa besvärjelserna, nu ska vi bege oss till Midgård i jakten på själar som behöver hjälp.

Valkyrie-serien sträcker sig tillbaka ungefär 20 år i tiden. Det första spelet, Valkyrie Profile, släpptes till Playstation och fokuserade då som nu på nordisk mytologi vilket avspeglas i titeln samt spelets huvudkaraktär, Valkyrian, det kvinnliga väsen som för döda på slagfältet till gudarnas värld. Valkyrie Profile fick god kritik av både fans och recensenter och har länge varit ansett som ett av de mest originella rollspelen till Sonys första konsol, känt för sin unika story och imponerande berättande. Därför var det kanske inte så konstigt att förväntningarna blev uppskruvade när Valkyrie Elysium annonserades cirka två decennier efter seriens första tid i rampljuset. Frågan är om inte det också blev spelets stora problem.

Mycket har hänt sen 1999.

Valkyrie Elysium tar sin början strax efter vetskapen om att Ragnarök hotar att sluka världen och därmed förgöra allt vi känner till. Odin skapar därför Valkyrian i ett sista desperat försök att lappa ihop det lilla som finns kvar. Du axlar denna roll och ditt mål blir att rädda de själar som gått under i Midgård innan ni tillsammans sätter stopp för domedagen och lever lyckliga i alla era dagar. Med andra ord har vi både läst och sett det här förut, men det är ändå uppfriskande när det sätts in i en japansk kontext.

Valkyrie Elysium är ett action-baserat RPG med strider i realtid. Borta är alltså de turordningsbaserade striderna så man kan säga att det vandrade samma öde som Final Fantasy-serien. Det här är en trend vi har sett de senaste åren när det kommer till japanska rollspel och även om det är tråkigt att människan saknar koncentrationsförmåga nu för tiden så kanske det är lika bra att skala bort de sega momenten som stannar upp framåtrörelsen. Jag personligen kan sakna det ibland, men jag är ju också en märklig människa som kan kolla på golf på TV utan att somna.

EN HELT ANNAN TYP AV RPG: Elden Ring

Faktum är ändå att den största styrkan i spelet ligger i dess hack and slash-gameplay. Det har inte gått en session utan att jag smått häpnas av den precisa kontrollen. Varje knapptryck lämnar ett avtryck och det är omöjligt att skylla på någon annan när jag missar mina kombinationer av attacker. Jag är ingen veteran inom denna genre av spel, men jag kan tänka mig att de som uppskattar till exempel Devil May Cry-serien inte kommer bli besvikna när de plockar upp Valkyrie Elysium.

Spelets gameplay är nämligen indelat i en rad olika system som alla samverkar i en orkestralisk harmoni. Föga förvånande så utnyttjas hela handkontrollen då fyrkant erbjuder snabba attacker, trekant ger tyngre slag, kryss hoppar och cirkel duckar. Med hjälp av L2 kan du skicka ut en stråle som drar in dig mot motståndarna i en flygande rörelse, detta gör det enkelt att täcka avstånd och man är aldrig långt ifrån nästa action-moment. Med hjälp av R1 kan du sedan tillkalla medhjälpare, så kallade Einherjars, vilka är själar du räddar längsmed spelets färd. Dessa hjältar ger i sin tur en elemental kraft som ger varje slag en ytterligare effekt. Alla monster är svaga mot ett visst element, ungefär som Pokémon, så det här ger spelets gameplay ytterligare en dimension av taktik och pussellösning. Ovanpå allt detta kan du dessutom använda magi genom att använda R2. Tillsammans lever allt i en härlig symbios och Valkyrie Elysium, som kan upplevas vara lite avskalat i dess presentation, har ett systemdjup i sig som gör att man konstant längtar till nästa strid.

HUD:en är sparsmakad och tydlig.

För att belysa berättandet kan man summera spelet som linjärt med ett fåtal avstickare. Du har ett antal huvuduppdrag att ta dig an på ungefär en timme styck där du i slutet av varje “bana” blir bedömd med ett betyg som summerar hur duktig du har varit på att slå på monster och samtidigt undvika deras försvarsmekanismer. Även här kommer veteraner av en tidigare nämnd serie känna igen sig så man kan inte anklaga Valkyrie Elysium för att vara särskilt nyskapande när det kommer till strukturen. Efter varje uppdrag kan du dessutom återvända till nyss besökta område för att beta av sidoutmaningar, detta känns dock mer som utfyllnad vilket kanske var nödvändigt för att uppfylla vissa krav hos spelarbasen då huvudberättelsen inte är längre än tolv timmar. Med andra ord ett väldigt kort spel för att vara ett JRPG.

APROPÅ LINJÄRITET MED ETT FÅTAL AVSTICKARE: Håll hårdare i den röda tråden

Det här är också en negativ aspekt för spelet. Jag är ingen förespråkare av långa spel, det finns för få timmar på mitt dygn för att hinna beta av allt som släpps, framförallt under hösten då de flesta stora titlarna ställer sig på rad och ber om min uppmärksamhet. Men den korta längden gör att spelet känns tomt. Världen är livlös och det är få karaktärer som levererar något annat än plattityder vilket gör att helheten inte säger så mycket. Jag utvecklade inte känslor för någon annan än Odin som såg lite tuff ut med sin inbrända ögonlapp. I övrigt var det verkligen en berättelse som kom och gick, trots att det handlade om världens undergång.

Den japanske Odin får det ändå att pirra till lite.

Som sagt, det kanske var det som ställde till det för Valkyrie Elysium, att det lovade mycket med en intressant premiss och tight gameplay men att det i övrigt föll så platt att jag nog aldrig kommer plocka upp det igen. För mig personligen gör inte det så mycket, jag hade relativt trevligt under de timmar som spenderades med Valkyrian, men det finns en stor spelarbas där ute som nog önskade ett annat utfall. Är du ett stort fan av serien sen tidigare kan det finnas en mening i att plocka upp spelet, men var då också beredd på att ingenting är som förut. För oss andra är det nog lika bra att lyfta blicken och kolla mot spelen som kommer härnäst. Hur mycket jag än vill så är spelet tyvärr inte mer intressant än ett glas med ljummen mjöd och den likgiltiga känslan är inget jag önskar ens min värsta fiende, vare sig i Midgård eller Valhall.