Veckans spelmelodi: Final Fantasy VII Remake – Midnight Rendezvous

1997 släpptes ett spel som skulle visa sig vara en kultklassiker, och legendariskt omtalat, nämligen Final Fantasy VII. Satt i det steampunkiga Midgar, med en intressant historia med undertoner om hållbarhet och vad som gör en person till den hen är.

Det är dock inte bara själva spelet som blev älskat utan även musiken. ”Opening ~ Bombing mission”, ”Aerith’s theme” och ”One-Winged Angel” räknas alla som klassiker i dataspelsmusikgenren och alla var förstås skrivna av Squares hovkompositör, Nobuo Uematsu.

Uematsu-san

2005 visades något på E3-mässan, världens största mässa för elektronisk underhållning, som skulle få alla Final Fantasy VII-fans att bli helt till sig. För att visa nya Playstation 3:s grafiska förmåga hade man nämligen gjort om öppningsscenen för Final Fantasy VII, men nu med fräsch grafik. Genast sattes förhoppningarna högt. ”Kan det här vara en försmak på en remastrad FFVII?”. I den stunden planterade Square Enix ett frö som vägrat sluta ta rot i fansens sinnen. Först 15 år senare, i år, fick vi till slut det vi ville ha, och mer därtill.

FÖRRA VECKANS SPELMELODI: Veckans spelmelodi: The Curse of Monkey Island – Puerto Pollo

Final Fantasy VII R, där R inte står för Remastered utan till och med Remake, tillät gamla fans att återuppleva Midgar och nya spelare att få en förstaklass biljett dit. All gammal musik var kvar, men förstås i nya, uppfräschade versioner. Nobuo var tillbaka, tillsammans med Masashi Hamauzu och Mitsuto Suzuki. Hamauzu hade tidigare jobbat med Uematsu på Final Fantasy X, medan Suzuki var en ny bekantskap för Uematsu, men sannerligen inte för Square.

FAKTARUTA

Portning: Koden från ett spel har gjorts om för att funka med en annan maskin (t.ex. Playstation till Nintendo Switch). Små till försumbara förändringar av grafiken.

Remaster: Ett spel har ”hottats upp”. Grafiken har städats upp, för att utnyttja kapaciteten för nyare maskinvara (t.ex. PS3 till PS4).

Remake: Spelets anda och större delen av historien har behållits, men speldesign, gameplay och presentation har genomgått markant omarbetning.

Suzuki-san

Under min genomspelning av FFVIIR fastnade en melodi i mitt huvud och ville inte lossna. Döm av min förvåning när den vackra, och ganska enkla melodin, inte var skriven av mästaren själv, utan snarare trollkarlens lärling, Mitsuto Suzuki. Jag säger lärling, men man måste förstå att det är inga duvungar direkt som jobbar på ett sådant här statusprojekt. Suzuki har tidigare jobbat på flera av Final Fantasy XIII-spelen och Mobius Final Fantasy som både arrangör och kompositör. Hans kärlek till klassisk såväl som till elektronisk musik lyser igenom tydligt i hans stycken, som har enkla och effektfulla melodier, samt pampiga och komplexa arrangemang runtomkring sig.

Midnight Rendezvous dyker upp på ett ställe där du, som titeln antyder, möter någon mitt i natten. Den är vacker, enkel och får även med en gnutta melankoli. Den hjälper dig att se det vackra i de ödelagda delarna av Midgar.  Här finner man vänlighet i en värld som annars är hård och kall likt plåtarna som håller upp staden ovanför slummen.

När jag gick ut och letade efter stycket upptäckte jag till min glädje att det inte bara var min fantasi den fångat. Youtube var fyllt med covers, gjorda i olika stilar, med olika instrument. Här har du några exempel!

Själva scenen i spelet, spoiler-fritt.

Gattobus, med en modulär synth.

80-talsversion.

Klassisk gitarr, med tabulatur om du vill spela själv. 

Och piano, med tutorial för att spela själv.