Jag var inte särskilt gammal när jag på riktigt började intressera mig för spel. Visst har jag minnen av flertalet timmar framför brorsans Nintendo 64, men mer retro än så blir inte min egen spelhistoria. Det är därför jag står inför en något oförutsägbar upplevelse varje gång jag plockar upp en av dessa retro-inspirerade titlar som fått nytt liv mycket tack vare Nintendos senaste hybridkonsol. Jag har alltså inte särskilt mycket att jämföra med, förutom mitt eget tyckande. Känslan är dock att Battle Princess Madelyn, trots sitt charmiga utseende och utmanande spelande, inte är ett äventyr jag kommer bära med mig särskilt länge.

Danstävling med riddarskellet är tyvärr inte en av spelets utmaningar.

I grund och botten handlar det om ett arkad-äventyr med en riklig mängd miljöer, pussel och fiender. Varje bana innehåller fler gömda utrymmen än vad jag kan räkna, vilket givetvis är en fröjd för den som vill utforska. Fienderna är smarta och kan ofta förutse dina rörelser, vilket mitt i min eventuella frustration också innebär en intressant beundransvärd utmaning. Spelets bossar förser spelaren med utmanande strider, även om de blir relativt enkla när du väl listar ut rätt strategi. Spelets nyckelelement i springa, hoppa och strida samspelar oftast väl och bjuder även på intressanta variationer i takt med att jag låser upp nya föremål och förmågor.

LÄS FLER RECENSIONER: Hitman 2

Medan spelets fiender använder sig av oväntat smarta strategier för att få dig på fall väger spelets sparpunkt-system upp för mycket av den höga svårighetsgraden. Relativt ofta når du en punkt i spelet som låter dig spara dina framsteg, du behöver alltså sällan börja om allt för långt bak. Och det är bara om du skulle lyckas förbruka de flertalet återupplivningar spelet förser dig med på samma plats där du stupade. 

Berättelsen i Battle Princess Madelyn är en personlig historia om en gammal man som berättar en saga för sitt barnbarn Madelyn. En saga som sedan kulminerar i det vi spelare kontrollerar. Det är ett vackert och finurligt sätt att förse spelaren med någon form av sammanhang utöver den medeltida fantasyn som i övrigt utgör spelets kuliss. För dig som hellre spelar utan större sammanhang finns spelets monsterslaktande arkadläge till ditt förfogande.

LÄS MER: De 7 spelen som nästan fick mig att bryta mitt nyårslöfte

Det är lätt att tappa bort sig mitt bland alla gömda skatter och monster, dock inte på ett roligt och fängslande sätt. Battle Princess Madelyn innehåller en huvudsaklig historia om en prinsessa som ger sig ut på ett storslaget äventyr. Trots detta är det väldigt lätt att tappa tråden om vad vi håller på med. Spelet innehåller nämligen ingen form av uppsamlande logg för alla uppgifter och uppdrag spelaren kan plocka på sig. Det är något som modern speldesign gjort oss vana vid, och åtminstone känner jag att det hade varit ett välkommet inslag även här. Och när väldigt få av alla sidouppgifter vi samlar på oss är särskilt engagerande blir de ännu lättare att glömma bort.

Madelyns resa bjuder på godis för både ögon och öron.

Battle Princess Madelyn både låter bra och ser bra ut. Musiken ger en mysig retrokänsla som bara förstärks tack vare möjligheten att skifta mellan en orkestrerad version och klassiska arkad-synthar. Spelets grafik utgörs av handmålad pixelkonst som verkligen strålar i samspel med ljussättningen. Det häftiga samarbetet mellan retro-grafik och modern teknik sticker ut här liksom i många andra spel i genren.

FÖLJ OSS PÅ INSTAGRAM: Vi sparkar liv i Instagram

Ofta talar vi om spel som innoverar, som för genren framåt och som vågar testa nya saker. Battle Princess Madelyn är tyvärr inte ett sådant spel och det är troligen därför äventyret inte heller lämnar något bestående intryck i mig. Det är en vacker och utmanande spelupplevelse som likväl är ganska lätt att glömma bort. Utifrån vad det försöker vara är det riktigt bra, men spelet befinner sig i en genre som är så proppfull med högkvalitativa produkter att det riskerar försvinna i mängden.