Under min barndom kunde det hända att jag och kompisarna pratade om vilka superkrafter vi skulle välja om vi hade möjligheten. Att kunna bli osynlig var då definitivt högt upp på önskelistan för undertecknad. Den önskan har även översatts i viss mån till hur jag spelar mina spel. Om jag får möjlighet försöker jag alltid smyga mig genom olika banor, och om ett spel erbjuder mig en osynlighetsfärdighet låser jag upp den illa kvickt. At Sundown: Shots in the Dark fungerar egentligen som vilken top-down-shooter som helst, men kliver du in i mörkret blir du helt osynlig för såväl dig själv som för motståndet. Det leder till en överraskande taktisk multiplayer-upplevelse som jag kommer ta med mig till många sammanträden framöver.

LÄS FLER RECENSIONER: Feudal Alloy

Den tillräckliga mängd vapen, regler, spellägen och banor som finns i At Sundown hade definitivt varit tillräckligt för en fullgod spelupplevelse på egen hand. Du samlar in erfarenhetspoäng genom att avsluta matcher eller träningssektioner och låser upp nytt innehåll varje gång du når en ny nivå. Varje vapen kan användas på olika sätt och har dessutom olika karaktäristiska drag rent spelmässigt. Skott från revolvern kan exempelvis studsa en gång i väggen medan svärdet låter dig utföra en mindre teleportering. Ditt val av vapenarsenal blandat med motståndarnas olika mördarverktyg bidrar till en rolig och intensiv spelupplevelse. Men sen var det ju det här med osynligheten…

Varje bana innehåller ljusa zoner såväl som mörka zoner. När du kliver in i mörkret blir du helt osynlig. Dina motståndare såväl som du själv kan inte se åt vilket håll du rör dig. Det enda sättet för dig att navigera är genom en liten vibration som uppkommer i kontrollen när du befinner dig mot en vägg. Annars måste du förlita dig helt och hållet på din förmåga att uppskatta ungefär var du och dina fiender befinner er. Om du väljer att avfyra ditt vapen väljer du även att blotta din position på kartan, så det gäller att du träffar. At Sundown är med andra ord radarn nere i hörnet från de flesta online-shooters spelifierad. Hur som helst kulminerar det hela i en väldigt taktisk och spännande spelupplevelse.

Jag gillar hur At Sundown ändrar mitt taktiska tänk i och med att jag och mina fiender försvinner från kartan med jämna mellanrum. Istället för simpel action där du egentligen förlitar dig mest på en god reaktionsförmåga kan jag, som inte har någon vidare sådan förmåga, här klara mig ganska bra. Jag kan springa åt ett håll medan jag är fullt synlig för att sedan vända på klacken när mörkret faller. Samtidigt kan min motståndare göra precis samma sak vilket gör att jag ombeds tänka två, tre och fyra gånger till innan jag väljer att avfyra mitt vapen.

Det gäller dock att du har kompisar som vill spela med dig. Annars, med tanke på onlinelägets nuvarande form där det är ytterst svårt att hitta motståndare, blir du tvungen att förlita dig på de datorstyrda motståndarna. Det är inte fy skam att spela mot datorstyrt motstånd, men det är uppenbart att det inte är spelets optimala skick. Det är oklart om spelets uppkopplade del för nuvarande inte fungerar som den ska eller om det helt enkelt är väldigt få som spelar spelet. Men under min tid lyckades jag endast starta (och dessutom vinna) ett par matcher på sin höjd. Det är väldigt synd då de stunder jag lyckades spendera online var även då spelet var som allra roligast.

LÄS MER: Jag har tröttnat på den ensamme hjälten

At Sundown: Shots in the Dark är välfyllt, välgjort och intressant. Det sticker ut tack vare sin osynlighets-twist samtidigt som det kan stoltsera med en välfylld grund av en riklig mängd varierande innehåll. De tveksamma villkoren för online-spel försämrar helhetsintrycket något, men förhoppningsvis är det något som kommer fungera bättre i framtiden. Eftersöker du något att plocka fram och spela tillsammans med kompisarna, grannen eller katten och samtidigt känner att du vill sätta era vänskapsband på prov? Då är At Sundown ett alldeles utmärkt val.