Den eviga jakten på roligare spel
-
- 1 maj, 2019
Jag blir snart tokig på mig själv. Här har jag suttit hela veckan och räknat dagarna för att slutligen nå fram till dagen då vårens stora Playstation-exklusiva titel skulle dimpa ner i brevlådan, och så händer detta igen. Jag kan knappast påstå att Days Gone målades upp som Guds gåva till TV-spelaren när recensionerna publicerades runtom i världen, inte minst från vår egen sida, men det var likväl ett storspel jag var ivrig att sätta tänderna i. Som av en händelse beställde jag även den förfinade versionen av 2013 års Last of Us, ett spel jag älskade vid dess lansering men inte spelat sedan dess, i samma veva. Efter några timmar med Days Gone började därför tankarna komma smygandes: ”Vore inte The Last of Us ett roligare spel att sätta igång?”.
De vackra vyerna i Days Gone.
Det här är ett tankemönster som stör mig och tyvärr är det inte första gången det sker. Dessutom brukar det hela kulminera i att jag sitter där framför TV:n och bläddrar fram och tillbaka i mitt stora spelbibliotek utan minsta framsteg. Jag har en tendens att alltid söka efter roligare spel, att aldrig bli nöjd. Det har troligen en koppling till ett annat mindre önskvärt personlighetsdrag hos mig själv, nämligen att planera saker långt i förväg för att sedan ställa in i sista minuten. Min hjärna har nämligen en förmåga att måla upp trivsamma scenarion innehållande alla roliga händelser som ligger framåt i tiden för att sedan bli besviken när verkligheten kommer ikapp. Jag kan tänka på en viss sekvens i ett gammalt spel och bli ytterst sugen på att spela för att sedan stänga ner det innan jag ens nått laddningsskärmen.
PÅ TAL OM ROLIGA SPEL: Vad gör ett spel bra?
Det var mitt senaste spårbyte i situationen gällande Days Gone och The Last of Us som inspirerade det här inlägget, men det innebär inte att det var första gången något liknande inträffade. Jag har vid fler tillfällen spelat med kompisar där vi bestämt oss för att spela exempelvis The Division 2 eller Fallout 76 en hel kväll och verkligen nörda ner oss. Men när det gått någon timme har jag tappat min motivation och letar istället efter något roligare spel. Det kanske är därför jag föredrar att genomföra mina spelsessioner så fort jag går upp ur sängen, eftersom jag då inte hinner tänka så mycket innan jag slukas av spelens underbara värld.
De strategiskt placerade trälådorna i The Last of Us.
Det finns så oerhört många spel ute på marknaden idag, fler än någonsin. Har vi ens tid att spela något annat än de absoluta bästa titlarna? Jag vill dock inte beskylla nutidens enorma utbud för min egen oförmåga att fokusera på en och samma uppgift under en längre tid. Däremot är jag inte övertygad om att det är spelens allmänt höga kvalité som gör att jag fastnar. Jag är ganska säker på att det finns ett gäng nyckelfaktorer som gör att ett spel suger in mig och inte släpper taget, men dessa aspekter får vi söka reda på en annan gång.
Nu vill jag veta: är jag ensam om detta beteende? Det enda jag vet är att mina kompisar är bra mycket duktigare på att ignorera distraktioner för att avancera i ett enskilt spel än vad jag själv är. Men hur är det för er?
Martin Eriksson
6 år agoAtt hålla mig till samma spel och inte hoppa mellan tjugo olika spel samtidigt är något som jag jobbat hårt med. Hela den här ”gräset är grönare på andra sida”-känslan känner jag väl igen mig i. Men jag har ju koncentrationssvårigheter, så det är något jag kämpar med i alla aspekter av vardagslivet.
Ett sätt att hålla sig kvar i ett spel är att sätta upp ett specifikt mål. ”Spela tjugo timmar så att jag kan recenserade det”, ”nå Rank B online”, ”lås upp alla karaktärer” och så vidare. Jag brukar också spela tre-fyra olika spel samtidigt, gärna från olika genrer. Just nu spelar jag ett strategispel, ett fightingspel, ett online co-op för fyra spelare och ett rollspel. Då blir det så mycket omväxling att jag inte kollar efter andra spel.
Det kan kombineras med att man spelar vissa spel på vissa dagar. Fredagar var länge min Forza-dag. Om man gör det som en rutin så har man något att se fram emot resten av veckan. Kombinera gärna det med att spela spelet tillsammans med andra. Att diskutera spelet online med andra spelare kan också vara ett sätt att stanna i det.
Det låter lite kämpigt att inte dina vänner kan hålla dig kvar i spelet, för att spela spelet tillsammans med andra skulle jag vilja säga är det bästa tipset att hålla sig kvar i ett spel, då sociala kontakter väl är den starkaste bojan att stanna kvar i något (på gott och ont).
Annars är att regelbundet blogga om spel det som har fungerat bäst för mig. Då behöver jag inte längre få ångest för att spelet bara är halvbra och direkt kika efter andra bättre spel på grannens gård, för då kan jag bara tänka ”Det här spelets svagheter blir intressant att skriva om på bloggen,” och så spelar jag vidare.
”Men när det gått någon timme har jag tappat min motivation och letar istället efter något roligare spel. ”
Fast har du suttit i flera timmar framför tv:n med samma spel, är det väl inte konstigt att du tröttnar? Om du tar en paus och motionerar eller städar, så gissar jag att intresset för spelet snart kommer tillbaka i stort slag…
Jag spelar aldrig ett spel i mer än två timmar åt gången. Sedan är det dags att göra något annat.