Riven – Escaperummens digitala farfar

”Thank God you have returned! I need your help..”

Riven börjar med en rivstart. Med de orden kastades man inte bara in i en fantastisk värld, utan flera stycken. Efter händelserna i spelets föregångare Myst då du fritog Atrus, en uppfinnare, från hans egna ondskefulla söner, är du tillbaka för att hjälpa honom med nya bekymmer.  Atrus är författare av en underlig uppfinning som kallas för länkningsböcker, där man kan skriva och hitta på världar, kallade åldrar, och resa dit genom boken. Det är många som vill ha kraften och friheten i de världar som Atrus skapat och han har nu fått en ny fiende, Gehn, som tillfångatagit hans fru Catherine. Du, som den namnlöse och osynliga hjälten, skickas med en dagbok, en länkningsbok som är ett fängelse och väldigt få instruktioner till Riven och har nu timmar av pussellösande framför dig. Du har en värld att rädda, en skurk att överlista och en fru att frige. Fullt upp, helt enkelt.

Detta till trots är Rivens absolut största styrka det lugna tempot, den mystiska stämningen och den utomordentliga designen. Ingen hade sett något som liknade Riven när det kom ut 1997, skapat av företaget Cyan, numera Cyan Worlds. Startat av tvillingbröderna Rand och Robyn Miller 1987, med sitt första kontor i deras föräldrars källare i Spokane, Washington, hade de en perfekt mix av det som behövs för att göra bra spel. Rand Miller var programmerare, och hade skrivit flera spel sedan tidigt 80-tal och var dessutom författare, medan Robyn Miller skrev musik och var design- och konstintresserad.

De var inte intresserade av att bara göra spel, de vill skapa upplevelser och världar. Efter ett par äventyrsspel för barn skapade de Myst tillsammans. Spelet släpptes 1993 och hade färdigrenderade 3D-bakgrunder som fick de flesta att tappa strumporna. En del av hemligheten var att spelet släpptes på CD-ROM så mycket mer information kunde lagras, till stor fördel för kvalitén på grafiken. I spelet löste du komplicerade pussel för att frita uppfinnaren Atrus som tillfångatagits på ön Myst av sina upproriska, smått psykotiska söner. Det blev en succé.

MER STEAMPUNK: SteamWorld Quest: Hand of Gilgamech

Med inkomsterna Cyan fick från Myst flyttade de till ett större kontor, anställde mer personal och fortsatte att bygga upp den världen man fått skymta i Myst. Bröderna Miller skrev tre böcker tillsammans med den brittiske sci-fi-författaren David Wingrove och började skapa en uppföljare. Riven – A Sequel to Myst blev brödernas sista spel tillsammans då Robyn lämnade Cyan 1999 för att istället producera filmer.

Rand Miller, i rollen som Atrus

I alla fem spelen i Myst-serien tog självaste Rand Miller sig an rollen som Atrus, i första spelet för att spara pengar, och i de senare spelen under stor protest då han fann det mycket obekvämt att agera framför greenscreen och kameror. Han är än i dag VD för Cyan Worlds. Robyn Miller stod för designen och skrev all musik till spelet. Musikstilen drar åt det ambienta, och är så otroligt subtil att man knappt vet att den har varit där. Det är först efteråt när jag hört musiken fristående och får flashbacks till vad jag kände under vissa scener som jag förstått hur effektiv och stämningsskapande hela ljudbilden var. Ett resultat av att Robyn var både musik- och designansvarig är att musiken är mest effektiv tillsammans med den miljön den är menad att förhöja stämningen för. Vissa kritiker menade att musiken inte höll på egen hand, och jag skulle inte säga att de har fel. Jag tror snarare att de missat poängen med hur musiken var tänkt att upplevas.

MER OM 3D: Den mindre framtvingande 3D-revolutionen

Spelmekaniken består av peka-och-klicka-gameplay, där muspekaren ändrade om sig när du rörde den över objekt som du kunde interagera med. I fantastisk vackra miljöer gick du runt och löste olika typer av pussel. Ibland var du i en mekanisk ålder och då hade pusslen en steampunk-känsla, och ibland var du i en djungelmiljö och du interagerade med blommor och fåglar. I ett segment tar du en gruvvagn från en ö till en annan. 3D-grafiken var hänförande och jag måste erkänna att jag åkte fram och tillbaka några gånger, bara för att se animationen en gång till.

Here we go again

Ovanligt nog kunde du ta dig igenom hela spelet för att snöpligt falla på målsnöret. Beroende på vilka pussel du löst och i vilken mån du varit framgångsrik kunde du vara allt från en hjälte till obönhörligt död i slutet av spelet. Detta kunde ske utan att du fått några som helst indikationer innan dess att du gjort något fel eller inte blivit klar med ett område. Lite mer som i verkliga livet kan man säga, om man är en bitter cyniker.

Historien som Riven tog med dig på var involverande, intressant och ovanlig. Det fanns många frågetecken att räta ut under resans gång. Vem är Gehn? Varför är Catherine fången? Vad är kopplingen till Achenar och Sirrus, antagonisterna från förra spelet? Du tog dig från värld till värld, för att lösa gåtorna och pusslen som lagts ut för att utmana värdigheten hos de som sökte efter läkningsböckernas hemligheter, efter gåtan om D’ni.

MER OM SPELINDUSTRIN: 12 betydelsefulla kvinnor i spelindustrin

Du kunde lära dig massor om länkningsböckerna och D’ni (uttalas som det engelska ordet ”dunny”) om du orkade ta dig igenom all det skrivna materialet som kunde läsas i bokform eller i de dagboksanteckningarna du hittade i spelet. För egen del fann jag det elementet som spelets svagaste. Det var mycket text att ta sig igenom för att hitta det som var relevant. Att lyckas lösa alla pussel på ett ställe för att ta sig vidare till nästa plats, ö eller värld påminner så här i efterhand mycket om de escape rooms som ploppat upp som svampar ur marken de senaste åren. Om du någon gång funnit ett escape room roligt, men lite stressigt så skulle jag absolut putta dig i Rivens riktning.

Sammantaget var det en fantastisk resa, med grafik och ljud som var branschledande för sin tid, med en ambitiös historia och en atmosfär som var alldeles unik. Tät och olycksbådande, inbjudande och lockande, mystisk och hänförande. Inget spel hade varit som detta tidigare, och knappt senare skulle nästan våga säga. Även om Myst III: Exiles, IV: Revelations och V: End of Ages på flera sätt var värdiga uppföljare kunde ingen av dem återskapa det som gjorde Riven så säreget. Den andra delen i Cyans episka saga tog löftet som Myst hade gett och gick från två dimensioner till tre. Tillsammans med att vara något helt banbrytande, något som aldrig setts på samma sätt tidigare tog det världen med storm. Utöver detta expanderade Riven världen till något häpnadsväckande, som verkligen sög in dig och som sedan var svår att lämna. På flera sätt.